Oense

Idag blev jag arg på mamma.

Min tolkning:

Jag tycker att hon ofta tjatar om städning och att det känns som att hon tycker att vi har skitit hemma. Jag erkänner, det är inte på något sätt kliniskt. Det är hos oss som hos andra som har små barn och som håller på att renovera ett hus. Lite grejer här och där, en del skit i hörnen men absolut inget äckligt fall för "Rent hus". Mamma säger ofta att hon kan hjälpa till och idag städade hon toan. Fine om hon vill hjälpa till. Men sedan kollade hon in i vårt (röriga) skafferi och sade med rynkad näsa "Här behövs det verkligen också städas!" Och jag lågade ur direkt. För att hon alltid påpekar något, egentligen rätt harmlösa kommentarer men uttrycket gör att det känns jobbigt och irriterande. Som den gången när jag hade satt upp gardiner. Vi hade inte haft några på 1 1/2 år för jag visste inte om vi ville ha några, vilket hon tyckte. "Men du har ju inte putsat fönsterna!" sa hon då som att det var en katastrof.

Mammas tolkning:

Hon vill endast vara snäll och hjälpa mig som ibland har mycket med allt som ska hinnas med. Hon förstår inte alls varför jag blir sur och grinig.

Mamma jobbar inte. Hon prioriterra ett rent och fint hem. Vi lever olika och jag har inte samma tid och prioriteringar. Jag gör så gott jag kan och egentligen brukar jag inte bry mig om så mycket vad andra tycker men i detta fall är det ett återkomande ämne. Och jag blir förbannad och ledsen. För det känns som att jag är dålig och inte räcker till. Så jag lackade. Och mamma började gråta.

Det känns så fruktansvärt att vara så sur och tvär mot sin älskade mamma att tårar börjar rulla nedför hennes kinder. Det har nog aldrig hänt tidgare. Men jag var tvungen att säga till, tala om hur jag känner. Sedan grinade jag en flod. För att hela situationen blev ledsam och fel. För att det känns som att jag är en otacksam människa som låter min egen mamma städa min toa för att sedan lacka ur. Fan vad hemsk jag är.

Vi är vänner nu och har bestämt att vi inte mer ska prata städning och att mamma inte ska hjälpa oss mer, inte blanda sig i om vårat skafferi är ostädat. Men jag har klump i magen förtfarande och känner mig som en hemsk dotter, trots att jag inte borde. Mitt samvete tynger mig trots att jag gjorde rätt som sa ifrån. Det är jobbigt att göra sin mamma ledsen.

Middagen som skulle bli: Först bjöd jag kompisar som inte kom. Sedan skulle jag laga limekyckling till Prinsen och sambon (innan han drog ut) för att sedan fixa pumpan med Prinsen.

Middagen som blev: Hämtsallader från pizzerian, för jag var helt slut efter urladdningen som var. Efter att ha varit i tre olika affärer insåg jag att det nog är omöjligt att få tag på en pumpa. Ska äta popcorn i stället. Trevlig helg.