Svettigt besök på Ica Maxi

Allt var frid och fröjd i går på förmiddagen. Men Prinsen var trött och inte helt på G. Han hade gått upp klockan sex men jag tyckte att det var för tidigt att sova vid tio, menade att ett snabbt besök på Ica Maxi kunde hinnas med före lunchen och sovningen. Han skulle tycka att det var kul att göra något trodde jag och det skulle hålla honom vaken en timme till. Vi åkte iväg, Prinsen och jag och på vägen ringde mammas man och jag fick veta att de också hade ett ärende till samma ställe.
Vi kom fram och stegade in till butiken och mötte mamma med man vid pantmaskinerna. Prinsen hoppade genast in i en vagn som har en sån där bil frampå, en vagn som är så lång att jag som är 165 cm lång inte kan se slutet på den. (Om man vill ha en sådan vagn måste man gå till en kiosk som finns på Ica Maxi, stå i kö och sedan lämna 50 kr i pant innan man kan få en passande polett.) Mamma fixade en bil till Prinsen medan jag pantade en massa flaskor.
Så väl inne i butiken. Prinsen hoppade ur bilen och rusade fram till leksaksavdelningen. Sedan gick vi in till böckerna och allt var fortfarande lugnt. Men. Vid grönsakerna hände det något. Prinsen började vråla av någon anledning som jag inte minns. Han satsade på en och samma ton och höll den så länge han kunde samtidigt som han hade en missnöjd min.
"Men Prinsen vad är det?" sa jag och försökte lyfta upp honom.
Han kastade sig på golvet och vrålade igen.
"Vill inte! IIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!"
Där låg han på golvet och när jag skulle ta upp honom hoppade han upp och ner upprepade gånger för att sedan falla i en lealös hög på golvet. Jag försökte ta mig vidare i affären med Prinsen i famnen men det var inte lätt ska ni veta. Han sparkade, fäktade och de gånger jag ställde ner honom på golvet slängde han sig ner. Mamma fick ta över bilvagnen (efter att jag hade kört på en kvinna nånstans mellan potatisen och purjolökarna) så det var tur att de var med.
"Titta Prinsen, mamma ska handla chevréost. Kan du lägga den i mormors vagn? undrade jag pedagogiskt.
Prinsen tittade surt på mig, tog tag i osten och kastade den över golvet, säkert fem meter, för att sedan börja springa mellan påläggsdiskarna. Jag sprang efter medan mamma och hennes man stod kvar vid bilvagnen och till slut fick jag tag på honom. Så här fortsatte det under hela handlingen. (Med handling menar jag typ ett maratonlopp med en bilvagn där man bara kastar ner de varor man råkar hinna ta i förbifarten). Prinsen skrek illvrål och slängde sig på golvet, jag försökte lyfta upp honom och prata lugnt, han ålade sig och ville ner. Då började han springa för att sedan kasta sig ner igen. Måste jag säga att folk tittade på oss? Att jag var svettig när vi kom till kassan? I kön kom det fram en tant. Hon tittade på Prinsen som skrek och var arg i min famn och sa sedan med höjda ögonbryn och småskrattande:
"Har du slagit honom?"
Jag bara tittade på henne och sa så lugnt jag kunde:
"Nej verkligen inte!"
Kärring. Som att det gjorde läget bättre.
Medan mamma packade i det jag handlat i en påse och hennes man packade upp sina egna saker på bandet försökte jag få fram min plånbok ur fickan. För några sekunder blev jag kall eftersom jag inte såg min väska i kundvagnen så jag sa till mammas man:
"Men oj, var är min väska nånstans?"
Han tittade på mig och skrattade.
"På din arm".
Väl ute ur affären ville Prinsen ha en hamburgare. Jag tror att det var det fjärde han äter någonsin men när han såg Mc Donaldsskylten började han ropa
"Hamboja, hamboja!" och jag kände mig som värsta förortsmorsan som först drog till Ica Maxi som dagens nöje och sedan avslutade kalaset med att mata barnet med burgare. Men vad att göra i nöd? Det var fruktansvärt skönt att sätta sig på en stol efter ett lopp i affären. Prinsen åt med god aptit medan jag drack juice medan mamma med man satt bredvid och undrade vad som hände. Visst kan Prinsen testa gränser men oftast är han rätt lugn. Visst kan han vara trött, men det brukar gå att hålla honom vaken i en timme. Detta var något helt nytt för mig och det gjorde mig helt utmattad.
Prinsen somnade i bilen hem. När jag skulle lyfta ur honom ur bilen vaknade han till och skrek ett sånt där argt illtjut igen. Jag klädde av honom samtidigt som han låg på golvet och sparkade. Sedan gick vi in i sovrummet och lade oss i sängen. Efter att ha parerat cirka tio gången då Prinsen ville kliva upp blev han lugn. Han ville ha välling och han klunkade i sig en flaska medan jag strök honom över ryggen. Sedan sov han i tre och en halv timme. Och jag pustade ut i soffan.

Krisplan om detta händer igen, eller för att undvika att det händer:

- Behåll lugnet (Japp det gjorde jag hela tiden även om jag var svettig).

- Skit i det vi håller på med om han är trött, handlingen i detta fall. Lägg honom i vagnen eller sätt honom i bilen direkt, för utbrottet går inte över det märkte jag igår.

- Utmana inte ödet och lyssna på min intuition. Strunta i att dra till affären, till en kompis, till ett café om man tror att han egentligen är för trött för det. Vänta till efter sovningen.

- Gör ingen grej av det efteråt. (Jag har inte pratat med Prinsen om det eftersom jag inte vill göra en stor sak av det. Ja han var asarg och det var förmodligen en blandning av trots och trötthet. Men det är historia nu och inget att diskutera med en tvååring).

Nästa gång jag ser någon stressad mamma eller pappa i affären med ett skrikande och trotsande barn ska jag gå fram och säga:
"Han/hon lugnar snart ner sig. Fan vad bra du är som är så sansad!"
Det önskar jag att någon hade sagt till mig.