Tala om

Jodå Ebba. Så klart att det kan bli en rapport från ultraljudet igår. Jag såg den igen, Den lilla, miraklet som bor i min mage. Den rörde sig, höll de yttepyttesmå händerna för ögonen. Det såg fint ut sa barnmorskan. Hon kollade igenom och mätte. Jag var lycklig när jag fick se den rumla runt. Tyvärr missade sambon hela showen. Jobbet drog ut och jag blev lite grinig. Men det var hans förlust och det viktiga är att allt såg bra ut.

Jag vet inte när vi ska berätta för de närmsta, släkten. Jag är nu i vecka 14 och börjar bli lite pluffig om magen. Först ska Prinsen få veta, det har vi bestämt. Klart att det ska bli roligt att delge nyheten men jag är så himla rädd att ta ut något i förskott. Kanske nästa vecka. Får se hur vi gör.

Ha det skönt nu alla!

Anna-Bell

Sommarhälsning

Hej alla!

Hoppas att ni har en riktig skön ledighet och mår bra. Allt är fint med mig. Tiden rullar på även om jag inte kan slappna av helt vad det gäller graviditeten. Jag går idag in i vecka 14 och jag tror faktiskt att jag börjar få en liten bulle på magen. I övermorgon ska sambon och jag till sös och göra ett ultraljud. Jag längtar och hoppas hårt på att allt ser finfint ut.

För övrigt så är det idag första dagen på semestern för mig. Jag ska vara ledig med Prinsen i fem veckor och någonstans efter halva tiden kommer äver sambon att vara ledig. Vi ska göra lite dagsutflykter men även hyra ett hus i skärgården.

Jag har blivit lite ovän med bästa vännen G och det är ovanligt. Hon bangade ur vår gemensamma semester med en anlednitng som jag själv inte tycker är ok och hon tycker att jag är oförstående. Orkar inte dra hela storyn här och nu. Vet också att det kommer att ordna upp sig mellan oss men nu måste allt bara få var på is ett tag.

Bloggen lever som vanligt men nu tänkte jag att även den får ta semester ett tag. Så
ha det underbart nu fina människor. Ha en härlig sommar och sköt om er riktigt ordentligt. Vi hörs om några veckor!

Soliga sommarhälsningar från Anna-Bell

Fel

Söndag och en del blev fel. Prinsen var på dåligt humör och jag hade inga nerver. Nära kompisen som bor i ett annat land var här och talade om att hon är gravid i åttonde veckan. Hon vet om vårt IVF:ande och jag berättade om Den lilla. Hon frågade en del och jag märkte att hon inte tyckte att jag undrade tillräckligt om henne. Jag har ett handikapp. Jag vågar inte prata om min graviditet annat än med vissa få. Jag är heller ingen fena på att prata om andras graviditeter. Dessa jag har undvikit i så många år. En incident inträffade där kompisen talade om hur jag skulle göra i en grej som handlade om Prinsen. Hennes svar på situationen gjorde att Prinsen skrek hysteriskt i en kvart. Jag visste om hur det kunde bli och ville välja den snabba vägen för att slippa ta mer fajter. Jag blev grinig på kompisen och vi hann inte rada ut något utan skiljdes åt i ett öronbedövande skrik. Min stubin var inte lång under kvällen, jag som brukar ha gott om tålamod. Kände mig som en bad mamma trots att jag vet att jag är en bra förälder till Prinsen. Vissa dagar blir bara lite fel.

Lite ditten och datten

För det första vill jag tacka Frida för fina åsikter. Naturligtvis borde jag inte ha nöjt mig med barnmorskans svar att man inte ska kolla hela tiden. Vi pratar om en kvinna (jag!) som har försökt att bli gravid med IVF i två år, som har fyra missfall i bagaget, som lider av stor oro, som kollar pappret varje gång på toa och har gjort det sedan april, som är rädd varje dag att det ska skita sig. Ja jag ska ringa idag. Säga att jag måste få komma om ett par veckor. Hoppas att de har kvar remissen och att den inte raderades på något sätt igår samtiidigt som vi lade på luren.
Trollisbo, tack för ditt tips att höra av mig till SÖS för samtal. Det var inte alls dumt och något jag absolut ska fundera på.

Just nu är jag väldigt trött. Graviditeten gör mig förlamande trött på kvällarna (jag klagar inte!) och jag tar gladeligen varje nattning med Prinsen. Han och jag går och lägger oss med huvudena ihop varje kväll, så himla mysigt. Men jag är trött på annat sätt också. På jobbet. På att det alltid är kort om folk, rörigt, ingen framförhållning. Anar att utspelet då kollegan pratade om mig i personalrummet också tog en del kraft av mig. Tröttheten har gjort mig mer förvirrad än vanligt. I tisdags var jag och hämtade ut ett paket. Min fina Pappelinamatta hade kommit. Prinsen blev kissnödig just när mattan var uthämtad och vi tog oss till närmsta toalett. När vi kom ut från toan ropade killen som lämnat ut mitt paket. "Du glömde paketet!" Det är just snyggt att glömma en ny matta för 1600 spänn. Igår glömde jag mitt Visakort, troligen på Apoteket. På Apoteket sa de att där inte fanns något kort. Det är nu spärrat och jag måste ringa banken idag. Jag behöver semester!

Jag har slutat nojja för mitt födelsemärke på magen förresten. Jag kom fram till att det måste ha varit så att jag kliade på det och att det sedan blev en sårskorpa. Skorpan är nu borta och födelsemärket ser fint ut. Skönt.

Förra veckan fick jag ett kuvert i brevlådan. Det var från restaurangen som såg till att jag fick i mig mandel som jag inte tål. I kuvertet låg ett presentkort på...Lux. Jag har fått två Luxmenyer som plåster på såren. En Luxmeny utan dricka kostar 900 spänn. Man tackar.



Nya mattan!