Stränga fröken

Prinsen ska börja i förskoleklass till hösten. Det känns stort. Tre gånger har jag varit med och gjort skolbesök. Jag kände genast förtroende för en av förskollärarna. Glad. Pratsam. Mjuk. Positiv. Verkade se barnen. Det blev inte henne till Prinsen och hans klass. Det blir en annan. Som ser snipig ut. Sträng. Som har dåligt rykte. Fan. När jag började på mitt jobb fanns för en barnskötare som vi kan kalla för L. L hade jobbat på min arbetsplats länge. Jag märkte direkt att det var något speciellt med henne. Hon var kaxig, otrevlig och tryckte ner andra. Det var en slags mobbning som pågick där hon var den som var förövaren. Min mes till chef verkade inte kunna säga till L, utan lät henne köra sitt race. Jag tog in och försökte sortera det maktspel som pågick. Jag och L jobbade inte i samma arbetslag, så jag såg henne inte så frekvent. Efter några veckor på min nya arbetsplats började kollegan M. M och L skulle jobba i samma arbetslag. Snabbt såg M hur läget låg och också att L gjorde idiotiska, kränkande saker mot barnen. Hon tog av en tvååring mössan ute på gården och torkade hans snor med den till exempel. L sa till vår chef (och just då hade meschefen en kraftfull vikarie.) Vickchefen såg till att flytta på L, och det på dagen. Ni kan fatta snacket på jobbet, bland alla som som låtit L hållas under alla år, som aldrig sagt till. Där satt de och skruvade på sig i personalrummet den där dagen hon fick gå. L blev placerad i skolan. Just det! Samma skola som Prinsen ska gå i. L. SKA. INTE. JOBBA. MED. PRINSEN. Så är det bara. Jag vet och hon vet varför hon jobbar där hon jobbar. Och hon är inte lämplig. Inte på något sätt. Hon borde har blivit flyttad till en tjänst som vaktmästare, eller något. Jag vill inte vara den där jobbiga pedagogmorsan, som dessutom jobbar inom samma enhet. Men jag måste säga till. Innan det är för sent.