I förbifarten får jag reda på att en kollega håller på med IVF. En kollega som jag inte jobbar så nära, en ung och gullig tjej.
"Hon försöker göra barn på sjukhus", säger en som arbetar i samma arbetslag som henne. Rakt upp och ner, säger hon det. "Hon pratar om det öppet med oss. Men om du inget visste behöver du ju inte berätta för andra. Det är jobbigt att hålla på med sånt", tillägger hon.
"Jag pratar aldrig om andras angelägenheter och jag förstår att det är jobbigt." Så svarade jag.
Förra veckan visade jag en bebisbild för denna IVF:ande tjej. I fikarummet när min vän hade fått en son samma dag. För inte fattade jag. Skit. Tänkte aldrig tanken då hon knappt närmat sig 25. "Är du sugen på fler?", undrade hon. "Jag är väldigt tacksam för de två fina vi har fått", svarade jag.
Om det inte går vägen. Om jag förstår att hon är ledsen. Då ska jag tala om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det lär inte vara så vanlgit att 25-åringar gör ivf faktiskt.
Tudorienne: Tänker också så, att det nog inte är så vanligt. Det är ju inte så att jag hade tryckt upp en bebisbild i ansiktet på en barnlös 30-plussare. Men jag måste erkänna att jag undrar en massa. Hur många behandlingar har de gjort? Gjorde hon ÄP eller transfer idag? Varför behöver de göra ivf? Lite så. Det är inte så att jag tänker fråga så klart. Men jag undrar...
Man vet verkligen aldrig. Fint att du tänker berätta i sådana fall./Ribbolita
Skicka en kommentar