torsdag 9 maj 2013

Många bollar

Varför blir det så att jag har för många bollar i luften ibland, så många att det slutar med att jag blir på dåligt humör och sedan känner mig dålig?

Som idag. Mina barn är hemma. Grannens barn är hemma hos oss. Och deras katt. Kompisen med sina barn är hemma hos oss. Det blir åtta barn, tre vuxna och en katt. Jag försöker plantera både blommor och fixa med olika rabatter där jag hoppas det ska växa grönsaker senare. Samtidigt som jag ordnar lunch och bakar sockerkaka. Det blir inte bra. Jag har jord överallt och kakan blir bränd. Trots att jag ställer klockan på 30 minuter och den ska vara inne i fyrtio. Springer runt och har inget tålamod. Prinsen skriker för att han anser att det blev något fel med glassutdelningen, ja det blev isglass istället för svart sockerkaka. Han sparkar med sina stövlar och vrålar samtidigt som grannen undrar vad jag planterar. Jag säger till Prinsen att han får ta kolaglassen som ligger där borta, eller vara utan. Han kommer fram och slår mig med en Trulledocka som han ska ha hemma från skolan i veckan. Jag blir arg och drar i dockan, tar den från honom och säger argt att "Du slår inte mig!" Ett av barnen håller katten fel, lillhusse drar i morrhåren. Prinsen vrålar ännu och springer in med stövlarna, hämtar en annan glass.

Jag fortsätter att plantera, det var väl fan vilken tid det ska ta! Och då kommer det som vanligt. Det dåliga samvetet. Att jag inte bara kan vara lugn, men jag hann inte ens räkna till tre. Jag bara slet i Trulle och kastade in honom i huset. Med arg min. Självklart är det inte ok att slå mig, men det är fan så barnsligt att sno en docka från en sexåring.

Men det blev för mycket. Med alla barn, med katten som de slet och drog i, med kakbaket, med lunchen och alla plantor och all jord. Men det dåliga samvetet säger mig också att det vore vara bra. Med en mamma som fixar lunch, bakar en kaka och påtar i trädgården medan alla barn leker. Hur svårt kan det vara?


3 kommentarer:

Anonym sa...

Fy, jag gör också sådär ibland – tar ifrån saker och kastar iväg:-( Hur ska liten lära sig att man inte får kasta saker om jag gör det?

Apropå sopsortering så blir jag alldeles matt av folk som inte gör det. SÅ jobbigt kan det väl ändå inte vara?

Anonym sa...

Välkommen hem till oss säger jag bara. Ett par timmar och du kommer känna dig som en förälder i världsklass. Här är tålamodet förbrukat 10 minuter efter man har klivit upp ur sängen och lugn vet vi knappt hur det stavas. Skit i det dåliga samvetet, du är toppen och det vet du. Kram!

/Paprika

Anna-Bell sa...

Anonym: Ja, varför kastar man iväg saker när man är vuxen? Nu handlade det ju bara om en mjuk docka, men ändå! Jag fattar inte mitt eget beteende ibland. Måste skärpa mig!

Paprika: Finaste du, tack för orden! Jag vet att jag är bra nog, att jag ställer höga krav på mig själv. Men jag kan inte hjälpa att jag får så rysligt dåligt samvete när jag inte varit "som man ska". Det bästa är ju om man kan tänka till före, men när orken tryter, man är stressad, har mens eller what so ever, så pallar man ju inte vara korrekt i varje grej.

Vill gärna träffa dig och dina inom snar framtid, förresten! Miss you! Kram tebaks.