Want

Igår var jag på ännu en intervju. Jag kände att det var jobbet för mig. Det var fler som kände så. 150 sökande på 6 tjänster. Det skulle vara ett under om jag får en tjänst där. Det är heller ingen katastrof om jag blir utan. Det ordnar sig ändå på nåt sätt. Men det hade varit fint.

Gratis

Vi har fem små i frysen. På lördag börjar jag med ägglossningsstickor. Förra veckan kom jag på att jag måste kolla upp mitt sköldkörtelvärde, TSH och ringde till läkaren på Sophiahemmet. Jag har varit hos honom typ 100 gången känns det som, har gått stadigt där sedan 2004. Det brukar gå till så här: Jag ringer för att få en tid. Ibland svarar han, oftast inte. Jag pratar in och oftast ringer han upp snabbt,många gånger på konstiga tider typ 20.00 en söndag. Jag får sedan en mer eller mindre bekväm tid och kör sedan genom stan. Inne på hans rum talar han om för mig vilka värden jag har och många gånger, inte alla, känner han på min sköldkörtel(som sitter på helsen om något missat det.)Sedan är vi klara. Det brukar ta max fem minuter och kostar 260 kronor. Eftersom han inte tar kort och jag är glömsk får jag ofta springa till Tekniska Högskolan och bankomaten där och sedan tillbaka.

Den här gången var det så här: Jag kom på att jag måste kolla upp värdena. I måndags ringde jag till läkaren men ingen svarade och ingen ringde upp. Han är ju som sagt annars rätt snabb att ringa tillbaka. På tisdagen rotade jag fram remissen och gick till vårdecentralen för att ta ett blodprov, det måste jag göra några dagar innan jag ska till sköldkörteldoktorn. Jag ringde på tisdagen och pratade in, på onsdagen också och idag. Ikväll ringde han. "Ni gjorde en behandling i december och det gick inte bra och nu ska ni göra en behandling till. Dina värden är jättefina, 0.9, svaren kom idag och jag tycker att du ringer mig efter behandlingen när du vet resultatet så får vi se då hur vi ska gå vidare." Ingen konstig tid som kräver att jag måste ta ledigt från jobbet. Ingen racig biltur in till stan. Inga biltullar. Ingen parkeringsavgift. Inga bensinpengar. Inga 260 kronor. Ingen springtur till Tekniska Högskolan. Tack sköldkörteldoktorn! En gratisbedömning är man inte bortskämd med. Tycker du också att jag harvat på lite väl länge med att försöka få ett syskon? Eller?

Intervju

Jag tyckte att det kändes konstigt att få frågan:
"Har du varit sjukskriven för ont i ryggen eller depression någongång?" på en intevju. Är det inte?!

Lock

Äntligen har sambon köpt ett toalock. Det tidigare råkade han ha sönder. Det kan bli så när man vägen 90 kilo och sätter upp ena foten på ett gammalt toalock för att torka sig efter en dusch. Paj gick det och sedan var det ingen av oss som orkade bry oss. För resten av huset ser ändå ut som kaos. Hålet i locket var stort. Vissa fattade inte att det var ett lock utan satte sig rätt på. Ni må tro att jag skrattade när mamma tjoade i högan sky för att hon satt sig på locket och höll på att fastna. Byxorna hakade liksom i på något sätt. Och Prinsen gapskrattade när min kompis G satte sig och kissade genom det stora hålet i locket för att hon inte förstod att det var ett lock. Men som sagt. Nu har vi ett nytt toalock. Och jag vet inte vilket som är bäst. Ett lock med ett stort hål eller en toaring som inte passar, som ligger i fyra delar i en hög på golvet. Som man liksom får lägga på när man måste sätta sig. Svårt det där.

Fiska

Vissa människor har snygga gardiner. Vissa har inga. Några har bara som ett stort skynke som täcker hela rutan som något slags draperi Det sistnämnda har en granne som bor på vår gata. Prinsen och jag är ute och cyklar. Prinsen trampar på och jag rusar efter.

Prinsen: Kolla där! (Pekar på fönstret med skynket.)

Jag: Ja?

Prinsen: Är det sån där där man har fiskdamm?

Pratat

Jag ringde till Linné i veckan. Pratade med en syrra som gjorde att jag blev lite småsur. Jag talade om att vi vill ta en eskimå snart, att jag fått mens i veckan. Hon sa att jag skulle ringa tillbaka när jag fått utslag på ÄL-stickan. Jag undrade vilken dag jag skulle börja med stickorna och först då frågade hon efter hur lång cykel jag har och att jag ska börja på dag 12. Ja jag vet, jag borde veta det själv efter tusen gånger i svängen. Men med mig är det så att jag inte minns. Kommer inte ihåg hur många ägg jag fått ut den eller den gången. Minns inte värden. Tror och förstår att det är ett självförsvar, att lämna bakom och köra vidare. Jag undrade hur de på Linné ställer sig kring larmet om att multivitaminer kan ge en ökar risk för bröstcancer. Syrran sa att det ju är så med larm, att tidningarna slår på stora trumman men att de rekommenderar folsyra om man planerar att bli gravid. I själva verket lät det på henne som att de inte diskuterat ämnet eller i alla fall att hon inte var närvarande då. Jag har skippat alla piller. Ja jag planerar att bli gravid men det har jag planerat i två (2!) år snart. Skulle ett under ske så får jag väl börja knapra då igen. Jag frågade också om det är vanligt att man måste göra så många försök som vi har gjort, om det är någon idé att fortsätta. Hon sa att vi ju bara har gjort tre försök och jag ilsknade till och talade om att det ju faktiskt är sju återföringar. "Men det är tre hela försök" sa hon och menade att det är de som räknas. "Men hur kan det endast vara det som räknas?!" undrade jag. "Jag vägrar låta bli att räkna frysförsök. Min son kom till via ett frysförsök!"

Just nu är jag rädd. För att nästa försök inte kommer att funka. Har ni hört talas om folk där det inte funkat förrän åttonde, tionde gången så där? Just nu känns det som att de allra flesta för gör IVF lyckas så mycket snabbare än vi gör. Ja jag ropar efter positiva mirakelgrejer, lyckliga historier. För jag vill ha känslan av att detta faktiskt kan fungera, att det inte är kört. För det är det väl inte...? Jag vill våga hoppas och tro och vägrar att ge upp ännu.

Sökande

Jag söker jobb. Är nu uppe i tio sökta. Av dessa tio har sista ansökningsdagen inte passerat än när det gäller fem stycken. Jag har varit på tre intervjuer. De var väldigt olika och jag ska beskriva den lite en annan dag när det inte är mitt i natten och jag borde sova. Det är lite ansträngande att söka jobb men det är helt ok. Jag har ingen panik. Hoppas jag springer på ett bra snart. Fina kollegor, bra lön, på rätt sida om stan. Ja tack.

Jag ska ha mens snart. Har inte bestämt mig för om jag ska köra till Linné denna månad eller nästa. Vad tycker ni?

Om jag kör nu: Vi har rörigt som fan ännu här hemma. Jag söker jobb. Lite rusch alltså. Bra att ha mycket att tänka på när man ruvar eller bara stressigt?

Om jag kör nästa månad: Köket är färdigt. (Måste fan vara det!) Jobbiten måste vara klar. Jag/vi får veta svaret i juni. Skitjuni när det blivit tidiga missfall tre gånger.

Så vad röstar ni på kära vänner?