Jag ringde till Linné i veckan. Pratade med en syrra som gjorde att jag blev lite småsur. Jag talade om att vi vill ta en eskimå snart, att jag fått mens i veckan. Hon sa att jag skulle ringa tillbaka när jag fått utslag på ÄL-stickan. Jag undrade vilken dag jag skulle börja med stickorna och först då frågade hon efter hur lång cykel jag har och att jag ska börja på dag 12. Ja jag vet, jag borde veta det själv efter tusen gånger i svängen. Men med mig är det så att jag inte minns. Kommer inte ihåg hur många ägg jag fått ut den eller den gången. Minns inte värden. Tror och förstår att det är ett självförsvar, att lämna bakom och köra vidare. Jag undrade hur de på Linné ställer sig kring larmet om att multivitaminer kan ge en ökar risk för bröstcancer. Syrran sa att det ju är så med larm, att tidningarna slår på stora trumman men att de rekommenderar folsyra om man planerar att bli gravid. I själva verket lät det på henne som att de inte diskuterat ämnet eller i alla fall att hon inte var närvarande då. Jag har skippat alla piller. Ja jag planerar att bli gravid men det har jag planerat i två (2!) år snart. Skulle ett under ske så får jag väl börja knapra då igen. Jag frågade också om det är vanligt att man måste göra så många försök som vi har gjort, om det är någon idé att fortsätta. Hon sa att vi ju bara har gjort tre försök och jag ilsknade till och talade om att det ju faktiskt är sju återföringar. "Men det är tre hela försök" sa hon och menade att det är de som räknas. "Men hur kan det endast vara det som räknas?!" undrade jag. "Jag vägrar låta bli att räkna frysförsök. Min son kom till via ett frysförsök!"
Just nu är jag rädd. För att nästa försök inte kommer att funka. Har ni hört talas om folk där det inte funkat förrän åttonde, tionde gången så där? Just nu känns det som att de allra flesta för gör IVF lyckas så mycket snabbare än vi gör. Ja jag ropar efter positiva mirakelgrejer, lyckliga historier. För jag vill ha känslan av att detta faktiskt kan fungera, att det inte är kört. För det är det väl inte...? Jag vill våga hoppas och tro och vägrar att ge upp ännu.
söndag 18 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Visst hör man om folk som lyckas på tionede gången.
Ge inte upp! Det finns en hel del som lyckas efter 7, 8, 9, 10 försök och så vidare. På Cura där jag går har de ganska nyligen haft en som lyckades på 12'e försöket! Så länge man får bra embryon finns det ju en hyfsad chans att det ska lyckas. Det är som med Yatzy, ibland måste man kasta tärningen många gånger medan andra får fullträff på första kastet. Jag tror på er, kram!
Jag vill också höra solskenshistorier. Finns det någon som känner till om någon som gjort ICSI och lyckats med första barnet sen lyckas på egen hand med barn nr 2? Behöver tröst.....
Läs Minneas berättelse, jag tror de gjorde nio ivf-försök innan de lyckades.
http://minneas.wordpress.com/
Kram /Tovalisa
Konstigt det där, att det bara är fullförsök/färskförsök som tycks räknas. Min läkare resonerar likadant, och med det perspektivet har vi förstås gjort "lite" (som hon uttrycker det).
Jag har svårt att se mig själv orka igenom åtta, nio försök, men visst känner jag till en och annan som har lyckats efter långt och envist kämpande. Och du har ju faktiskt blivit gravid även efter Prinsen, så jag skulle säga att hoppet är långt ifrån ute.
Kram
Skicka en kommentar