Igår var jag på något som skulle ha varit en intervju. Tre minuter in i samtalet:
Rektorn: Men varför byter du jobb från förskolan X? Det är ju en bra enhet.
Jag: Jag vill arbeta med äldre barn och de kan inte erbjuda det just nu.
Rektorn: Men vi kan inte lova att vi kan erbjuda ett jobb med äldre barn. Om du får arbeta med mindre barn, kanske ett- och tvååringar, är du inte intresserad då?
Jag: Det stämmer. Jag har ett jobb och jag vantrivs inte. Jag byter inte från en småbarnsavdelning till en annan.
Rektorn: Och du är inte intresserad av ett vikariat?
Jag: Nej det går inte. Jag har hus, barn och ett fast jobb nu.
Rektorn: Men det här blv ju konstigt.
Jag: Ni skrev inte i annonsen vad det gällde för åldrar så jag visste inte. Men nu vet jag.
Rektorn: Ja det här blev ju väldigt konstigt. Jag har ju inte ens börjat intervjun.
Jag: Men du, hör av er om ni behöver någon till de större barnen.
Rektorn: Men nu fick du ju åka hit i onödan.
Jag: Jag har nära hem. Det ordnar sig för mig. Lycka till. Hej hej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Konstigt, ja! Jag har varit på en intervju då det också blev väldigt konstigt.
Hon som intervjuade sade genast: "Vi kan bara betala xx i lön, jag antar att det är mindre än du nöjer dig med".
"Jo, det är det nog", sa jag och så visste vi inte liksom vad mer vi skulle säga. Satt kvar en stund "for the record" och skakade hand adjö och tack och hörde aldrig av varandra igen.
Men bra att det kom fram i tid så slapp du slösa mer tid och energi på den intervjun! Det skadar ju aldrig att få mer intervjuerfarenhet.
kram
Skicka en kommentar