Snefördelning

En kompis till mig kämpar på med IVF. Hon har gjort flera behandlingar på två olika ställen. Hon har blivit överstimulerad men fått för få ägg, ibland så få att det inte har gått at sätta tillbaka något. Alla ruvningar har resulterat i negativa graviditetstest. Jag lider med henne.

Idag fick jag veta att en annan kompis är gravid. Men tvillingar. Hon har en tvååring sedan innan. Det måste vara häftigt att ha två bebisar i magen samtidigt. Jag är glad för hennes skull.

Men varför denna snefördelning? Ingen nyhet, jag vet. Men ändå.

Mikro

Här om dagen hade vi kompisar hemma. Nya kompisar som är föräldrar till Prinsens kompis. Vi känner alltså inte varandra så bra. Men de är trevliga. När mamman i familjen skulle värma en barnmatsburk till sin lilla så såg jag, som satt i soffan och ammade, att hon började städa ur vår mikrovågsugn innan. Ja kanske att
det hade skett en smärre explotion där inne tidigare. Men ändå. Den var helt ok med mina mått mätt.

Vad tänker man om man börjar städa ur nån annans mikro?

1.Vilken äcklig! Här vägrar jag att ställa in min barnmatsburk! Jag måste städa.

2. Stackars Anna-Bell. Hon hinner verkligen inte med allt just nu. Jag städar ut mikron.

3. Annat. Vad?

Våld

Prinsen är arg på mig. Han vill titta på Iron Man och på andra saker som jag inte tycker lämpar sig för en femåring. Han vill också kolla, för det gör hans jämnåriga kompisar.

Varför får relativt små barn titta på program där det faightas? För att man som förälder inte orkar säga till sitt barn? För att man vill vara snäll som låter barnet få välja?

Jag skulle inte kunna motivera att jag låter mitt barn se program där det förekommer våld. Men hur tänker andra?

Resumè

Detta har hänt den senaste tiden:

- Jag har fått en fästing. (Hoppas att jag inte blir sjuk!)

- Prinsen har blivit hotad med stryk av en granne. Han plockade några bär som hängde över hennes staket. Det är krig skulle man kunna säga. (Sambon var inte len i munnen när han sa till henne.)

- Gittan har ramlat ur vagnen, rakt ner i marken. (Allt gick bra tack Gode Gud. Men fy vad rädd jag blev! Ja, jag har en vild bebis. Tack fina bloggvän som jag var hos när det hände!)


- Prinsen har hamnat i en fas som är lite svårhanterlig. Han lyssnar inte så bra på mig, tävlar med allt och alla och säger tokiga saker för att testa mig. Tror att det är en kombo mellan att vara hemma med mig (lillesyster som snor mycket uppmärksamhet) och att han inte träffar sina kompisar som vanligt. Men jag ligger i. Tar mig till stranden, museum och kompisar. Och känner mig otillräcklig ändå. Ja jag har ångrat mig. Det ÄR svårt att tillgodose bådas behov samtidigt. Att jag inte fattade det innan. Men om ett par veckor har sambon semester och det lär bli betydligt smidigare. Tills vidare ska jag försöka att fokusera på bra beteende och ignorera det mindre bra. Wish me luck.

Svämma över

Det är sommarkväll. Sambon är på stan med en kompis. Jag sitter i vardagsrummet. Det är tyst förrutom att jag i bakgrunden har på lite lugn musik. Altandörren är öppen och ljummen luft letar sig in. På den lilla soffan ligger Prinsen. Han har smutiga fötter och skrubbade knän. Det mörka håret är svettigt. Han ligger utslagen och det susar lite i näsan när han andas tugnt. På den stora soffan ligger Gittan. Hon har en stor rosa napp som åker fram och tillbaka i den lilla munnen. I den ena handen håller hon en ljusblå snutte. De små fötterna sticker ut under lakanet hon har över sig och jag förundras över de små tånaglarna. De finns här båda två och jag stäcker ut min hand, stryker hennes fjuniga huvud, hans rosiga kind. Mina fina. Mina längansbarn. Som jag har väntat så på. Som jag har kämpat för. Som jag har drömt så många drömmar om. Jag tittar på dem länge. Förundras. Och det känns som att hjärtat ska svämma över.

Komma ut

Ja det känns stort att berätta om IVF. Det handlar om en jätteresa som jag har undanhållt i flera år. Nej Prinsen har inte talat om. Jag har berättat en saga för honom, om en mamma och en pappa som så gärna ville ha ett barn. Men att det inte kom något barn, och så vidare. Jag tror också att flera i min närhet kommer att bli besvikna på mig, men jag fasthåller ändå att det var det rätta för mig. Men ja, för mig är det en stor grej att tala om. Som att komma ut ur garderoben på nåt vis. Så är det.

Midsommar

Midsommar med två underbara barn, fotade i blomkransar. Midsommar då vi bjöd mamma med man på lunch, då mamma inte kunde hålla sig utan drog fram dammsugaren och började städa i vårt badrum. Midsommar med middag hos vänner, då Gittan höll sig vaken nästan hela dagen och däckade elva på källen i bärselen.