Snor

Situation:

Ett barn lämnas in på förskolan. Han/hon är dyngsnorig men verkar pigg. Han/hon leker som vanligt men ser rödmosig ut och personalen får torka näsan gång på gång. Tjockt snor rinner ideligen och han/hon nyser också en del.

Fråga: Bör barnet vara hemma från förskolan?

A. Nej, man kan som förälder inte vara hemma för snor. Alla barn är snoriga lite då och då. Jag skulle lämna mitt nysande barn med tjockt snor.

B. Ja, eftersom barnet lär smitta de andra och det kan vara bra för barnet att kanske vara hemma och ta det lugnt även om det inte verkar direkt påverkat.

C. Annat alternativ.

En natt hos Anna-Bell

Jag sitter upp för länge, en timme över vad som är tillåtet. Har sagt åt mig själv att jag ska ligga i sängen senast 22.00. Gittan vaknar precis när jag lägger mig och jag tar med mig henne under mitt täcke. Där somnar hon om med nappen och snutten. Klockan är 00.45 när jag vaknar. Gittan tumlar runt i sängen, låter lite. Inte så att hon skriker, men hon visar missnöje. Jag petar på sambon. "Välling, tack" viskar jag halvhögt. Han fattar kommandot snabbt och går upp. Jag ser att han håller på att krocka med dörren innan han går rätt. Gittan sveper i sig vällingen snabbt. Sedan vill hon leka. Hon rullar runt och gör pruttljud. Jag är trött och vill inte gå upp, för jag får för mig att hon blir pigg då. Ännu piggare. Jag letar efter en napp och hittar en snart, lägger den på sänggaveln. Sambon sover och Gittan hoppar nu i sängen, håller sig i sänggaveln. Rätt var det är släpper hon taget, det är en lek hon kommit på. Det är så roligt att ramla mjukt i sängen. Hon dunsar ner på min läpp och det pirrar liksom i den. Jag tar henne, lägger henne i mitten av sängen, mellan oss. In med nappen och snutten. Hon skrattar, den lilla busfian. Snurrar runt och ställer sig upp igen. När hon skallar min näsa börjar jag tjura, shit vad ont det gör. Jag tar mig för näsan. Blöder jag? Nej. Klockan är 02.00. Jag lägger Gittan i spjälsängen och hon bli arg. Riksförbannad på mig och skriker. Prinsen kommer in. "Jag drömde något" säger han. "Jag vill ligga bredvid pappa,." Han kryper ner tätt intill och somnar fastän Gittan ännu protesterar högljutt. Jag tar upp henne, erbjuder bröstet och hon ammmar lite innan hon ledsnar. Jag befinner mig som i ett töcken. Där jag halvslumrar och lägger ner Gittan mellan oss gång på gång. Plötsligt är hon på väg upp på sängbordet, händerna har hon redan där. Jag sätter mig upp, ger henne nappen och hon lägger sig bredvid mig, mellan oss. Hon snurrar runt igen och jag letar för trettio gången efter en napp, för den hon hade är försvunnen. Jag märker knappt när det händer men plötsligt har hon lagt sig ner och sover. Klockan är 03.15. Då börjar Sambon snarka. Drar högljudda timmerstockar. "Snarkar du så att du väcker Gittan blir jag galen! Vänd på dig" väser jag aggressivt och petar honom i sidan. Han rullar runt, så mycket han kan bredvid Prinsen. Jag somnar och vaknar av Sambons klocka 05.30. Han snosar två gånger och letar sedan efter kläder i en tvättpåse. Har ni hört hur mycket en tvättpåse kan prassla? Sedan går han och jag hör hur bilen efter en stund lämnar vår gata. 06.15 hör jag Prinsen viska "Jag vill öppna min adventskalender nu mamma!" Han hänger över mig och det blir varmt i mitt öra. "Snart" viskar jag tillbaka. "Gittan sover. Kan du öppna den själv?" Undrar jag. "Den är på nerevåningen och jag är mörkrädd" svarar han. "Då får du vänta lite, ok." Gittan rullar runt och ställer sig i krypställning. "Hej Gittan! God morgon!" Säger Prinsen. Hon får en puss av sin bror och hon vill gensst leka. Hon kastar sig, kryper vilt i cirklar och jag måste passa henne så att hon inte ramlar ur sängen. Jag får kvickt kliva upp. Tar med mig en tom nappflaska och två nappar innan jag lämnar rummet. Och barnen förstås. Vi sätter oss på mattan i vardagsrummet och där sitter vi tills vi har vaknat till. Då gör jag välling och te, öppnar luckor med Prinsen och tänder ett par värmeljus på bordet. Vi pratar om vad det är för dag och vad som ska hända. "God morgon, mina fina. Idag är det en ny dag. Det är måndag" säger jag.

Dagar

Inte för att det kanske spelar någon roll egentligen. Men idag fick jag mens. På dag 38. Efter att ha haft ägglossning på dag 27. Det kanske kan vara så när man får tillbaka sin mens efter graviditet och amning. Jag vet inte.

Berätta i tv

Kollar på David Hellenius show på tv och ser att Carolina Gynning är där. Med svart fodral och platt mage talar hon om att hon är gravid. Jag tror att det är i vecka 12. Man får se bild på fostret taget från hennes mobil och det måste ha varit så tidigt, så tidigt, för inte kan jag då se något som liknar ett barn.

Varför vill man berätta i tv? När det är så himla tidigt. Jag slutar aldrig att förundras.

Slagsmål

Jag hämtar Prinsen hos dagmamman och han har torkat blod i ena närborren. Det har varit slagsmål. Om en boll med en kille i samma ålder. Killen smockade till Prinsen mitt på näsan. Prinsen boxade tillbaka. Båda grät och blev sedan snabbt kompisar igen.

"Men Prinsen, man slåss inte" sa jag.

"Men mamma, du har ju sagt att det är ok att ge tillbaka på större barn."

Det var kanske inte riktigt så. Jag vill inte att mitt barn slåss. Men jag vill heller inte att han ska vara en dörrmatta. Att försvara sig, är det samma som att ge igen? Svårt det där.

Jobbet

Jag träffade D från jobbet igår. Hon undrade om jag ville komma till Förskolan någon dag, kanske när de ska ha julbord. Jag känner D. Hon är den enda jag pratar med privat som ännu arbetar kvar. (Har en fd finkollega som sagt upp sig och slutat. Vi umgås också.) Jag sa som det var. Att jag inte är så jätteintresserad av att träffa någon från jobbet och att jag tror att det är ömsesidigt. Jag har inget otalt med någon på jobbet, men jag ser ingen mening i att gå dit. Det finns liksom inget intresse.

Barnen som var "mina", de har gått vidare till storbarnsavdelningen och vissa har jag pratat med över staketet när jag promenerat förbi. Annars har jag inte hälsat på, mer än spontant. Jag tror att det är en grej som kan vara både bra och dålig för mig. Att jag många gånger inte försöker göra mig till. Klart att det kanske hade sett bättre ut om jag hälsade på på mitt jobb ibland. Vissa kanske tycker så. Men jag ser faktiskt ingen anledning att göra det. Förresten tänker jag inte arbeta kvar där.

Sex

För sex år sedan jobbade jag på en skola. Jag trivdes inte alls. För prick sex år sedan skolkade jag därifrån. Sa att jag hade magsjuka. Det var en torsdag och jag tror att det var snö ute.

I dag klockan 14.30 var jag där. Som så många gånger förut. På Huddinge sjukhus. Jag minns inte om Sambon var med. Det gjordes en frysåterföring och vi fick tillbaka två små embryon. Den ena var lite halvrisig. Dan andra hade fyra celler och fick betyget mvg. Det var han, det måste ha varit så.

Han är hos dagmamman nu, Prinsen. Leker med sina kompisar. Och han vet att vi ska fira i kväll. Att mamma och pappa har varit tillsammans i tolv år, att han flyttade in i min mage för sex år sedan.

Vi ska äta god mat ikväll. Tacos ville Prinsen. Sedan ska vi se på julkalendern och öppna luckan. Och vi ska kramas och jag ska tala om hur lycklig jag är som har min fina familj. Säga att den första december är en riktig turdag!