Bonnier

Jag i telefonen förra veckan:

" Hej jag heter Anna-Bell, jag fick ett erbjudande om att få en bok gratis. Och det fick jag för ett tag sedan. Men som jag förstod det så var det inget bindande och nu har det kommit två böcker till som jag inte vill ha. Hur gör jag nu?"

Tjejen i luren: "Antingen får du skicka tillbaka böckerna eller så får du behålla dem och betala fakturan på 98 kronor."

Jag: Jag tänker inte behålla dem så då får jag väl skicka tillbaka dem. Kan du ordna med frakten?"

T: "Nej det har jag ingen möjlighet till. Den får du betala själv."

Jag: "Men alltså, jag vill inte vara med i någon bokklubb. Jag hörde inte att telefonförsäljaren sa att det skulle skickas fler böcker. Bara att jag skulle få en bok gratis för att ni ville lansera den nya bokklubben Pocketsmart. Jag frågade noga."

T: "Alla säljare har samma papper att gå efter. Du får ett mejl varje månad och där måste du klicka i att du inte vill ha månadens böcker hemskickade."

Jag: "Jag har inte sett något melj."

T: "Det har gått ut ett här ser det ut som och du har förbundit dig till bokklubben i ett halvår."

Här har jag lackat en del. Jag vill inte ha någon bok! Inte några alls förrutom den jag skulle få gratis. Jag vill inte vara beroende av att klicka i rätt ruta varje månad för att slippa deras bokpaket. Jag låter arg och härmar henne omoget i slutet, "alla säljare har samma papper." Jag lägger på och är förbannad. Tittar på två pocketböcker på köksbordet. Böcker jag inte vill ha.

I början av denna vecka ringer jag upp igen. Då jag hör att det är samma röst som gången innan kastar jag på luren i hennes öra. Jag ringer upp direkt igen och denna gång är det en annan person som svarar.

Jag: "Hej jag heter Anna-Bell, jag fick ett erbjudande om att få en bok gratis. Och det fick jag för ett tag sedan. Men som jag förstod det så var det inget bindande och nu har det kommit två böcker till som jag inte vill ha. Hur gör jag nu?"

Killen i luren: "Du kan skicka tillbaka böckerna. Jag skickar en retursedel som du sätter på paketet."

Jag: "Ni betalar frakten?"

K: "Jadå."

Jag: "Men jag vill inte vara med i bokklubben."

K: "Då tar jag bort dig."

Jag: "Så jag behöver inte kolla efter era mejl, jag är inte med i någon bokklubb och du skickar bara den där lappen om returen?"

K: "Precis."

Jag: "Tack så hemskt mycket!"

K: "Det var så lite."

Jag: "Nej det var det faktiskt inte, det var en lättnad. Tack."

Ja jag visst det innan också men jag har ändå reflekterat över det igen.

1. Man kan stöta på olika människor.
2. Man ska inte ge sig.
3. Man ska inte tacka ja till olika erbjudanden.

Dagens outfit

Grått linne från H&M. Har sett sina bästa dagar.
Gröna chinos med ett reält häng. Varför försvinner röven när man ammar?
Amnings BH, svart.
Trosor, de sista i lådan. I say no more.
Ankelstrumpor var av den vänsta är tunnsliten och den högra har kräks på sig.

Om jag känner mig hot? Not!

Sova

Gittan är snart åtta månader. Hittills har det varit så på kvällen att hon har somnat på min arm och när jag har lagt ner henne så har hon vaknat. Där med har jag blivit sittandes med henne på armen och kollat på tv eller läst i soffan. Jag har tänkt att det löser sig när hon blir äldre, att det finns jobbigare än att sitta med en bebis på armen (Typ sitta utan bebis när man så gärna vill ha en liten.) Vissa gånger har jag lagt Gittan på sambons arm men ofta vill hon då tutta och kommer tillbaka till mig.

Gittan har nästan aldrig nattats av sin pappa. Då jag allid har lagt henne (ofta med hjälp av mina tuttar) så har sambon funnit sig i det och jag vet att han tycker att det är rätt skönt. För han känner sig otillräcklig när hon skriker och vill amma och jag har heller aldrig pumpat ur. Sambon tar oftast Prinsen på kvällstid, hjälper honom med kvällsdusch, tandborstning och sagoläsning.

På natten är det jag som är vaken om Gittan är vaken och jag som går upp med henne på morgonen även på helgen, om inte jag först väcker sambon och säger till honom att gå upp.

Jag är lite som farsan Baloo. Barnen är med mig liksom. Hänger med mig för det mesta. Jag har inte varit utan Gittan en stund förutom för två veckor sedan när jag var på vårdcentralen och handlade i samanlagt en timme.)

Men. Nu har jag plötsligt vaknat upp ur bubblan. Då jag tycker att sambon faktiskt kan träda fram och ta mer plats. För Gittan äter mycket mat och ammar därför mindre. Hon kan ta flaska och tycker att det är ok med välling. Så i helgen drog jag iväg till frissan. För första gången sedan jag var höggravid. En annan dag gjorde jag en massa ärenden i två timmar. (Hon sov hela tiden.) Och på lördagkvällen var jag iväg själv på fest i hela tre timmar. För visso med bil, men ändå. Trevligt att få prata med vuxna. Sitta och vara social, käka plockmat och svara att mannen är hemma med barnen när någon undrade. För de gjorde de. Läge, tyckte jag, att han är hemma med barnen och jag går ensam. (Gittan vaknade precis när jag kom hem och stängde ytterdörren.)

Ja han har det kanske förspännt, sambon, för jag tar mycket. Han är latare än mig och jag är ett kontrollfreak. Han har mindre tålamod och jag har en stor hink att ösa ur, oftast i alla fall. Han tar för sig av egentid, jag är med barnen. Han vill softa, jag är energisk.

Gittans sovvanor håller på att ändras nu sedan tre dagar. Jag (ja det är jag som har gjort det) nattar henne med välling i sovrummet. Sedan lägger jag över henne i sin säng. Oftast sover hon då i tre timmar och jag hinner göra annat alternativt bara ta det lite piano. Nästa steg är att sambon ska kunna lägga henne.

På väg mot nya mål och nya rutiner.

Den där kompisen som försvann

Kanske minns ni att jag skrev om kompisen C för ett tag sedan. Då jag var uppretad över henne och undrade i tysthet varför hon dissade mig. Jag undrade hur jag skulle göra. Ta reda på fakta eller lägga ner. Nyligen gjorde jag det förstnämnda. Inte för att jag promt vill ha henne i mitt liv, utan därför att jag inte gillar lösa boliner, saker som hänger i luften, kapitel som inte är avslutade.

Jag mejlade och frågade, talade om att hon gärna fick säga sanningen. Den fick jag ett par dagar senare. C skrev att hon upplevde att jag inte visade att jag ville behålla vår vänskapsrelation, talade om att hon var trött på våra planerade dejter som jag enligt henne ställde in allt för ofta. Hon skrev också att det var tråkigt att aldrig min sambo har följt med på middag hos dem, trots att de bjudit oss flertalet gånger. Hon avslutade med att vi nog har växt ifrån varandra.

Jag skrev ett svar. Menade att det är trist om hon upplever att jag inte gett tillräckligt, att vi kanske ville olika med vår vänskap. Jag talade också om att sambon och jag aldrig har varit särskilt "pariga" av oss. Jag har en del vänner som jag umgås själv med, han har ett par som jag aldrig träffar. Det är inget vi har uttalat, det är något som bara har blivit och något som oftast känns helt ok.

Jag skrev också att jag tycker att det kan vara lättare att prata om saker för att kunna lösa eventuella problem eller missförstånd.

Då jag genom åren (15) har tyckt att hon varit en mussla och svår att komma in på huden känns det ändå orimligt att vi ska umgås. Jag tror att hon känner samma, att jag är...inte vet jag. Olik henne kanske. Så det är slut och det är ok för mig. Och det känns ändå väldigt mycket bättre att jag fick höra (nå väl, se) hennes ord istället för att allt bara rann ut i tystnad. (Detta skrev jag naturligtvis inte.)

Och ja. Jag står fast vid att jag inte tror att hon är ofrivilligt barnlös.

Hör till

Bebiskräks på mina strumpor. Det hör liksom till vardagen nu.

Sopor

Vi har tömning av vår soptunna en gång varannan vecka. Det kan vara taight med blöjor och annat som blir när man är hemma hela dagarna. En granne till oss har tömning varje vecka och hon (kvinna 40 plus) sa till mig att vi gärna får slänga sopor i deras tunna om det krisar någon gång.

Jag: Det var ju snällt!

Grannen: Men det finns några förhållningsregler.

Jag: Ok?

Grannen: Sopsortera.

Jag: Jadå. Mer?

Grannen: Inga pinsamheter i påsarna, som gamla trasiga dildosar.

Jag: Närå. De få vi har används så sällan nu mer så de ska nog hålla.

Angående tuttarna

...och det förra inlägget. Jag har inga extremt stora bröst. Jag har inga utmärkande kläder. Jag har alltid någon form av bh. Just nu amnings eftersom jag ammar.

Bara undrar varför folk tar sig friheter. Man behöver inte alltid säga det man tänker. Men jag bryr mig inte mer än att jag är förvånad. Faktiskt.