Sova

Gittan är snart åtta månader. Hittills har det varit så på kvällen att hon har somnat på min arm och när jag har lagt ner henne så har hon vaknat. Där med har jag blivit sittandes med henne på armen och kollat på tv eller läst i soffan. Jag har tänkt att det löser sig när hon blir äldre, att det finns jobbigare än att sitta med en bebis på armen (Typ sitta utan bebis när man så gärna vill ha en liten.) Vissa gånger har jag lagt Gittan på sambons arm men ofta vill hon då tutta och kommer tillbaka till mig.

Gittan har nästan aldrig nattats av sin pappa. Då jag allid har lagt henne (ofta med hjälp av mina tuttar) så har sambon funnit sig i det och jag vet att han tycker att det är rätt skönt. För han känner sig otillräcklig när hon skriker och vill amma och jag har heller aldrig pumpat ur. Sambon tar oftast Prinsen på kvällstid, hjälper honom med kvällsdusch, tandborstning och sagoläsning.

På natten är det jag som är vaken om Gittan är vaken och jag som går upp med henne på morgonen även på helgen, om inte jag först väcker sambon och säger till honom att gå upp.

Jag är lite som farsan Baloo. Barnen är med mig liksom. Hänger med mig för det mesta. Jag har inte varit utan Gittan en stund förutom för två veckor sedan när jag var på vårdcentralen och handlade i samanlagt en timme.)

Men. Nu har jag plötsligt vaknat upp ur bubblan. Då jag tycker att sambon faktiskt kan träda fram och ta mer plats. För Gittan äter mycket mat och ammar därför mindre. Hon kan ta flaska och tycker att det är ok med välling. Så i helgen drog jag iväg till frissan. För första gången sedan jag var höggravid. En annan dag gjorde jag en massa ärenden i två timmar. (Hon sov hela tiden.) Och på lördagkvällen var jag iväg själv på fest i hela tre timmar. För visso med bil, men ändå. Trevligt att få prata med vuxna. Sitta och vara social, käka plockmat och svara att mannen är hemma med barnen när någon undrade. För de gjorde de. Läge, tyckte jag, att han är hemma med barnen och jag går ensam. (Gittan vaknade precis när jag kom hem och stängde ytterdörren.)

Ja han har det kanske förspännt, sambon, för jag tar mycket. Han är latare än mig och jag är ett kontrollfreak. Han har mindre tålamod och jag har en stor hink att ösa ur, oftast i alla fall. Han tar för sig av egentid, jag är med barnen. Han vill softa, jag är energisk.

Gittans sovvanor håller på att ändras nu sedan tre dagar. Jag (ja det är jag som har gjort det) nattar henne med välling i sovrummet. Sedan lägger jag över henne i sin säng. Oftast sover hon då i tre timmar och jag hinner göra annat alternativt bara ta det lite piano. Nästa steg är att sambon ska kunna lägga henne.

På väg mot nya mål och nya rutiner.