Full fart

Det är full fart på Gittan. Hon är nu sju månader och kryper från rum till rum. Hon kan ställa sig mot saker och det ser livsfarligt ut, för hon kan inte hålla balansen. Vi springer som galningar för att fånga henne innan hon dunsar i golvet. Vi har kollat på en mjuk lekhjälm. Förr skrattade jag, hjälm på en bebis liksom. Nu fattar jag men alla hjälmar är för stora.

Gittan kan inte sitta. Hon har inte alls tid med det. Det måste hända saker! Att vara i babybjörnen där man kan spana, det är grejer det. Men ska hon ner i vagnen eller i babyskyddet för att åka bil måste vi locka med saker. Dock inte leksaker. Det ska vara nycklar, mobiler eller fjärrkontroller.

Att äta är roligt och någon gång kan jag få dåligt sambete över att hon äter burkmat. Men vad tusan, jag får inte till det med att göra egen barnmat nu och antar att den köpta är helt ok. Om några månader ska hon få vår mat. Att hon gapar stort vad vi än ger henne känns skönt med tanke på att hon dippade rätt kraftigt på viktkurvan förut. Men som mammas karl säger: "Det växer inget ogräs på racerbanan heller." Och det har han ju rätt i.