Utekvällen

Klockan 10.00 ringde han, sambon, sa "Hej, hur är det?" Jag var vansinnig då, men skärpte mig då barnen var i närheten. För att göra en historia kortare än vad den egentligen är så påstår sambon att han har skickat ett meddelande vid halv två på natten, innan hans telefon blev snodd (eller att han tappade den??) Detta meddelande nådde inte min mobil men han står fast vid att han denna gång gjorde helt korrekt. Innan han drog ut på kvällen sa jag att "Om du blir väldigt full kan du kanske sova hos någon kompis?" (Jag tycker inte att det är ok att komma hemrumlandes när vi faktiskt har barn.) "Visst" sa sambon. "Jag kan sova hos J (som är en kompis)". Sambon menar att det i meddelandet stod att han skulle sova hos J. I och med att detta sms inte kom fram blev jag rikstokig då historien upprepade sig.


Det har varit en jobbig start på veckan, på sambons semester. Med att vi försökte prata medan Prinsen var hos en kompis eller sov. Men att jag flippade och drog hem till mamma och grinade. Med att sambon skrek åt mig för att jag misstrodde honom, tyckte han. Med att jag röt till honom att han kan träffa barnen varannan helg och talade om i vilket område jag skulle köpa en trea. Med att jag hörde honom beställa specifikation från Telia som visar skickade meddelanden.

Det är svårt att leva med någon. Det är svårt att leva med sambon ibland. För jag skulle vilja att han kom krypandes på knäna, med svansen mellan benen. Med tårar i ögonen och med darrig röst. Men det händer inte, för han är bångstyrig och har svårt att prata känslor. Och nej, jag accepterar ingen skit. Tro inte det. Jag är kraftfull, jag står upp, raklång när det behövs.

Men vad ska jag göra? Med en karl som tar sig en blecka en till två gånger om året? Vad är det som stör mig, det värsta som brukar hända? Nummer ett: att han blir för full och spyr. Nummer två: att han glömmer tid och rum, drar på efterfest och inte hör av sig. Ja det är barnsligt, jag håller med. JAG skulle aldrig bete mig så, never. Men om han nu så gärna vill supa säg en gång om året, ska han då få göra det? Ja vi har pratat om det, han och jag. Jag har kommit fram till att jag säger ja på den. För även om det i botten finns någon slags problematik så har det blivit så mycket bättre och han dricker sig aldrig full gångerna emellan. Vi har ingen spritromantik, han och jag. Som sagt dricker jag knappt alls, han en mellanöl någon gång. Självklart skulle det bästa vara att han sa "Jag vill inte dricka mer någonsin" men det verkar inte hända. Men nej, han har inget beroende på så vis.

Inte förstår jag charmen i att vara packad och må dåligt dagen efter. Ja jag låter snusförnuftig, men så är det. Men vi kom fram till detta: Han tar en utgång någon gång om året och sover hos en kompis, skickar sms under kvällen så att jag vet att han är ok. (Inte ligger styckad. Och ja, jag har ju katastroftankar.) Han får partaja och jag slipper oroa mig för att han kommer hem och är för full vilket jag ogillar. Fine.

Tack förresten för era fina svar. När jag läser igenom mitt inlägg känns det som att jag lever med en alkis men så är ju inte fallet. Var dock så himla besviken den där morgonen och tänkte att jag ju ofta är ärlig på bloggen. Nej, man måste inte outa allt. Men alla har sitt bakom gardinerna och en sambo med risigt ölsinne är tyvärr inget unikt. Jag vill dock påpeka att han vanligtvis är som vilken man som helst. En bra sådan. Detta beteende har ändrats kraftigt under åren och vi har ju varit tillsammans i rätt många (12) år nu.

Jag tänker inte kommentera det här med otrohet mer än med ett par rader. Nej jag kan inte veta. Men jag skulle absolut bli förvånad om han skulle vara otrogen. Det tror jag verkligen inte.

Det har varit frostigt i några dagar men ingen av oss är långsinta. Att det tagit lång tid att reda ut detta beror snarare på att man inte kan/bör prata så att ens femåring förstår. Då blir tillfällena färre. Det känns bra igen. Vi har kommit fram till något och ska köra så. Jag kan inte dumpa mina barns pappa för ett sms som inte kom fram, även om han var för full för att skicka det. Han säger att han inte alls struntade i mig, pissade på mig som jag trodde. Jag väljer att tro på honom och fortsätta. Det finns inget annat alternativ än att ställa krav och gå vidare. Tack igen för stödet.

/Anna-Bell