Tyst

Vad hade ni gjort om du hade vaknat på morgonen och funnit att er man inte kommit hem från krogbesöket dagen innan? När du sett att ingen har ringt eller skickat sms till er på hela natten?

Sambon hade enligt mig taskigt ölsinne när vi träffades. Drack kanske inte så ofta men när det väl blev, blev det för mycket. Han kräktes en massa och fick minnesluckor, sa otrevliga saker till mig som han glömt dagen där på.

Det är sällan vi dricker, han och jag. Jag kan ta en glas vin någon enstaka gång när jag inte håler på med IVF, är gravid eller ammar. Tillfällena har alltså varit få de senaste åren. Men det gör inget. För jag tycker att det är så där att dricka. Jag har vuxit upp i ett hem där mamma är absolutist. Lite extremt för min del, men jag har inte vanan att sitta på fredagkvällen och dela på en flaska vin. Inte sambon heller. Det händer på sin höjd att han tar en folköl.

Det har hänt vid ett flertal gånger under senare år att sambon varit ute, blivit för full. Som den gången, dagen innan Prinsens luciafirande med dagmamman. Det hade varit julfest med jobbet. Sambon kom hem på nattkröken och spydde som en räv. Och var aptrött när vi skulle kolla på luciatåget. Jag hade lust att slå honom hårt, så dåligt tyckte jag att det var. Eller den gången när jag var höggravid med Gittan. När han inte hade ringt på hela natten. Prinsen vaknade klockan sju och jag gick upp för att göra frukost. Då upptäckte jag att sambon inte kommit hem, att soffan var tom. (Ja jag gillar inte att ha någon som luktar öl i sovrummet...)Efter flera försök att nå honom på mobilen svarade han och var på efterfest. Medan jag satt gravid i köket och åt frukost med vår son.

Vad skulle du tycka om att behöva sitta på morgonen och ringa runt, väcka folk för att ta reda på vart din man är? Fråga när de såg honom senast, undra om de vet vart han tagit vägen? Och nej, han är inte typen som är hos en annan kvinna. Det skulle verkligen förvåna mig.

För två helger sedan var han ute med en kompis och åt. När jag vaknade på morgonen var han inte hemma och hade inte hört av sig. Efter att ha letat i hela huset hittade jag honom i hängmattan på tomten. Han hade glömt nycklarna och ville inte banka på så att barnen och jag skulle vakna. Det var ju snällt.

Vad skulle du känna om er man inte kommit hem? När du sitter vid datorn och kollar på dn.se för stt se om de hittat någon 35-åring med en kniv i bröstet i Stockholmsområdet? När ni undrar om det bara är en gång i raden han inte hör av sig eller om något verkligen hänt.

Det är sällan han dricker, sambon. Kanske inte ens varannan månad och då inte så att han blir besrusad. Men det är när hn ska ut med polarna, det är då jag blir orolig. För jag vet. Han har taskigt ölsinne. Med det menar jag idag att han blir så full att han kräks eller inte hör av sig. Att han får risigt omdöme. Han säger inga dumma saker mer och har slutat att dricka ren sprit, ett krav jag ställde för många år sedan.

Klart att jag har pratat med honom. Och när bakfyllan slår till har han dåligt samvete. Men efter ett par dagar låter det på honom som att det inte är så farligt. För att det händer ju så sällan, säger han.

Vad säger man till sin femåring när han ser att pappa inte har kommit hem? När han undrar i vilken säng han har sovit? När inte ens jag vet.

Hur skulle det kännas om din annars så ömsinte man dissade dig, pissade på dig, visade stor brist på respekt? Vad skulle du säga, ta till, när du tidigare sagt att du lämnar honom om det händer igen. Och det händer igen.

Klockan är åtta på morgonen. Ute regnar det. Prinsen var uppe länge igår så han sover ännu. Gittan leker på golvet. Telefonen är fortfarande tyst.