Nej

Jag sa nej här om dagen. När sambon kom och talade om att hans kompis G i Malmö har tråkigt på sin semester. Ville att sambon skulle komma och hälsa på. Nej det känns inte riktigt ok. För vi behöver sambon hemma, så är det. (Sambons semester har heller inte börjat, utan har jobbade sista dagen igår.) Nu har Prinsen varit hemma i en månad från dagmamman och jag har råddat själv. Jag tycker att det är läge att sambon kommer in, hittar på lite grejer, finns till hands. Jag struntar i om jag uppfattas som någon surkärring. Jag måste tänka på det som är bäst för mig och oss.