Bus eller godis?

Halloween. Ja visst är det amerikanskt. Men Prinsen bara :"Mamma, jag vill klä ut mig och göra bus eller godis." Jag bestämde att han fick gå till två av våra grannar. Vi känner dem och de har också barn.

Det var mörkt när Prinsen drog iväg. Med mask, mantel och väska att ha godis i. Jag följde efter och stod bakom en häck. Han började hos ena grannen, tvärs över gatan. När mamman i familjen öppnade dörren hörde jag hur han förställde rösten till en mörk variant. "Bus eller godis?" sa han. "Men oj vad du är läskig! Vänta ska du få lite godis!" Jag hörde Prinsen tacka med samma mörka röst och jag skrattade bakom häcken. Det såg så roligt ut med denna lilla utklädda figur.

Prinsen drog vidare till nästa granne. Även här gömde jag mig och kikade genom en häck. Det var barnen i familjen som öppnade, 8 och 11 år gamla. De hämtade godis efter att ha fått frågan och sedan hörde jag att de gång på gång undrade vem det var där under masken. "Vem är du? Snälla säg!" men Prinsen bara stod där och jag höll på att skratta på mig i tystnad bakom häcken. Sedan hörde jag hans mörka "Tack!" igen och han pep i väg med manteln flygande bakom sig.

När var på väg till vårat hus undrade Prinsen om han kunde knacka på hos H, en annan granne. H är 60+, Prinsen brukar leka med hennes barnbarn och vi känner henne hyfsat väl. "Ok då" sa jag. "Men jag väntar på vår tomt".

Prinsen gick iväg och kom tillbaka efter en liten stund, springandes i full fart. Han talade om att han hade knackat på. När H öppnade och Prinsen sa "Bus eller godis?" sa hon "Nej, nej, nej!" och stängde och låste dörren. Prinsen berättade att han då ringde på dörren jättemånga gånger (matade hela tiden på klockan) för att busa med henne och sedan sprang hem jättefort.

På kvällen mumsade Prinsen i sig sitt godis och jag log fortfarande när jag tänkte på hur jag stod där vid häckarna och tittade på när min utklädda prins busade.

Att önska sig ett kön

Jag har fått mina små, mina älskade och efterlängtade. För mig spelade inte könet på barnen någon roll. Jag ville ha barn. Men nu efteråt kan jag ju så klart inte tänka mig att det skulle vara på något annat sätt än en pojke och en flicka. En Prinsen och en Gittan.

Varför kan inte folk som är gravida eller som planerar att bli det få önska kön? Nej nu menar jag inte att de kan BESTÄMMA kön, utan bara önska. Drömma. Längta efter en pojke eller flicka, efter ett visst kön? Utan att jag ska bli provocerad. Förbannad inombords och tänka att de ska vara glada OM de får barn. ATT det faktiskt blir barn. Att de är otacksamma som önskar. Att de borde vara lyckliga hur som. För det blir man ju givetvis.

"Jag vill gärna ha en tjej, men jag blir glad även om det är en kille!" Hört den?

Ja du blir glad oavsett. Så varför önska? Är det för ens egna föreställning om familjen, om hur den bör se ut? För att man vill bli förälder till ett barn av samma kön som sig själv?

Är det ok att högt önska sig ett kön?

Hej igen!

Det var länge sedan vi sågs. Det måste vara ett och ett halvt år sedan sist. Jag är glad över det! Men i går sågs vi igen. Det var inte som första gången vi träffades, men jag blev ändå lite förvånad. Tänkte att, jaha det är du igen. Men jag niger och säger "Hej igen, mens!"

Samsovning

Gittan sover i vår säng. Hon är van vid att det är så. Om jag lägger Gittan i sin säng skriker hon och försöker ta sig upp. Hon vill ligga nära mig, gärna under mitt täcke. Så tuttar hon och tar sedan nappen och sover.

I natt vaknade jag och märkte att Prinsen låg på sambons plats i sängen. (Sambon låg på Prinsens sovplats). Då såg jag att Prinsen hade sitt ena ben över Gittans bröst. Jag blev klarvaken direkt, puttade raskt bort benet och insåg att Gittan inte hade märkt något. (För visst hade hon i så fall rört sig eller sagt något? Och hon sov).

Idag pratade jag med en kompis, som också har en bebis, om det. Hon drog en hemsk story om hennes sambos jobbarkompis och sa att hon aldrig skulle våga samsova. "För det kan ju vara så att man lägger sig på barnet och inte märker det".

När hon säger det så får jag stora skälvan. Speciellt med tanke på att Prinsens ben var på Gittan i natt. Men. De brukar inte sova bredvid varandra och jag ska se till att det inte blir så mer heller. På länge.

Vi har samsovit med Prinsen också, men nu får jag tankar om att någon skulle kunna lägga sig på Gittan. Fy vad fruktansvärt!

Så vad ska jag göra?

A. Fortsätta låta Gittan sova i vår säng. Hon och vi är ju vana vid att det är så.

B. Lägga över Gittan i egen säng när hon har somnat. För att vara på den säkra sidan.

Längtan

Jag är på Öppna Förskolan. I pysselrummet sitter Prinsen och gör halsband. Jag sitter bredvid med Gittan på armen. Inga andra finns i rummet. Så kommer en annan kvinna. Men en mörkhårig flicka som skuttar in och vill måla. Vi börjar prata, kvinnan och jag, för flickan är så intresserad av Prinsen. Tittar på honom hela tiden. "Vad heter du?" frågar jag tjejen. "Louise" svarar hon. "Hur gämmal är du?" Hon tittar på kvinan som är hennes mamma, viskar något. "Tre och ett halvt" svarar mamman. "Jaha" säger jag. "Vi hämtade henne i Kina för två år sedan. Hon var ett och ett halvt när vi fick henne." "Åh var underbart" säger jag. "Jag verkligen. Vi har väntat och längtat så länge". "Jag förstår" säger jag.

För det gör jag. Förr visste jag inte vad längtan var. Nu vet jag precis.

Nobba

Jag har bestämt mig helt för att nobba Carlos dyk. Här om dagen var vi på vår tredje badlektion. Carlos hällde så vatten på Gittans huvud och det var inte alls poppis. (Hon sa dock inget om saken gången innan.) Hon skrek och blängde ilskt på Carlos och han sa att Gittan bör vänta med dyket. Ja jävligt länge, tänkte jag. För när han pratade om att "När barnet dyker och sedan börjar gråta när det kommer upp, då ska man som förälder inte trösta för mycket. För då är det liksom att man har gjort något farligt." Jag tröstar Gittan och Prinsen när de är ledsna även om jag fattar hans poäng. Men det är en poäng som inte jag kan stå för. Jag tycker inte att det är normalt att köra ner en bebis under ytan. Jag känner det fullt ut och tänker inte göra det. Istället ska jag låta Gittan fortsätta med det hon gillar: Att jag håller henne under armarna, kör runt henne i det varma vattnet, så att hon kan fånga olika leksaker som flyter på vattenytan och sedan gnaga på dem.

Tack Kattmamman för din aspekt. Det gjorde mig ändå lite mer bestämd i mitt beslut.

Utan våtservetter

Om man ger sin bebis kokt blomkål för första gången och hon gillar det, kommer hon att mumsa i sig en massa. Om man sedan tar med bebisen till Ica Maxi för att storhandla är det dumt att glömma att packa ner våtservetter. För om man har glömt våtservetterna kan det bli så att mamman får hänga bebisen över armen på den offentliga toaletten för att kunna tvätta av henne i baken. Det kan också bli så att mamman får bajs på sin tröja för att bebisen är så vild och då får mamman åka hem i bara BH under skinnjackan.