Bus eller godis?

Halloween. Ja visst är det amerikanskt. Men Prinsen bara :"Mamma, jag vill klä ut mig och göra bus eller godis." Jag bestämde att han fick gå till två av våra grannar. Vi känner dem och de har också barn.

Det var mörkt när Prinsen drog iväg. Med mask, mantel och väska att ha godis i. Jag följde efter och stod bakom en häck. Han började hos ena grannen, tvärs över gatan. När mamman i familjen öppnade dörren hörde jag hur han förställde rösten till en mörk variant. "Bus eller godis?" sa han. "Men oj vad du är läskig! Vänta ska du få lite godis!" Jag hörde Prinsen tacka med samma mörka röst och jag skrattade bakom häcken. Det såg så roligt ut med denna lilla utklädda figur.

Prinsen drog vidare till nästa granne. Även här gömde jag mig och kikade genom en häck. Det var barnen i familjen som öppnade, 8 och 11 år gamla. De hämtade godis efter att ha fått frågan och sedan hörde jag att de gång på gång undrade vem det var där under masken. "Vem är du? Snälla säg!" men Prinsen bara stod där och jag höll på att skratta på mig i tystnad bakom häcken. Sedan hörde jag hans mörka "Tack!" igen och han pep i väg med manteln flygande bakom sig.

När var på väg till vårat hus undrade Prinsen om han kunde knacka på hos H, en annan granne. H är 60+, Prinsen brukar leka med hennes barnbarn och vi känner henne hyfsat väl. "Ok då" sa jag. "Men jag väntar på vår tomt".

Prinsen gick iväg och kom tillbaka efter en liten stund, springandes i full fart. Han talade om att han hade knackat på. När H öppnade och Prinsen sa "Bus eller godis?" sa hon "Nej, nej, nej!" och stängde och låste dörren. Prinsen berättade att han då ringde på dörren jättemånga gånger (matade hela tiden på klockan) för att busa med henne och sedan sprang hem jättefort.

På kvällen mumsade Prinsen i sig sitt godis och jag log fortfarande när jag tänkte på hur jag stod där vid häckarna och tittade på när min utklädda prins busade.