Ekolådan

För några år sedan körde vi med Ekolådan ett tag, Sambon är inte direk något fan av den (lite för pengarna tycker han), men jag kände mig sugen på att testa igen. Sagt och gjort. För ett par veckor kom första leveransen. Bland annat följande var med  lådan:

- Grapefrukt. (Kan vara ok i juice eller i små mängder, för det är ju så himla beskt...)

- Grönkål. (Lagade för första gången. Smaken var bra, men konsistensen. Det var väldigt trådigt och konstigt. Det mesta ligger kvar i en skål långt inne i kylen.)

- Kinakål. (Totalt menlöst om ni frågar mig. Inte gott alls.)

Nu på fredag är det leverans igen. Bättre lycka nästa gång.

Att välja

"Ska ni skaffa fler barn?" undrar någon och ännu en gång påminns jag om att en del faktiskt kan välja. Jag svarar som alltid, att "Vi är jätteglada över de två fina som vi har fått." Ibland undrar jag om folk fattar.

Ingen middag

Det blev ingen middag på tu man hand i helgen, med Sambon. För syrran som skulle vara med barnen fick förhinder. Men på lördag ska vi. Italiensk mat i en restaurang med bara tjugo bord. Jag tror att det blir bra.

Torka aldrig tårar...

Igår såg Sambon och jag sen tredje delen av Gardells omskrivna Torka aldrig tårar utan handskar. Jag tycker att serien var fruktansvärt bra. Berörande och hemsk. Sorglig och vacker. Det var så många olika aspekter som fanns med. Skitbra, helt enkelt! Men det var ett par grejer som varken Sambon eller jag fattade riktigt i slutet.

- Vad hände med Seppo?
- Vem var killen som den vuxne Benjamin gick med i slutet? Var det Seppo, en ny pojkvän (fast han sa att han ine hade någon ny) eller vem var det?

Tack från Anna-Bell som gärna vill ha bitarna på plats.

  

Förhållandet

De senaste fem åren har Sambon och jag:

- Köpt ett hus. Han renoverade det själv, och då menar jag att han/vi har gjort stora saker och inte bara satt upp några tapetvåder. Jag höll mig borta med Prinsen så mycket som möjligt och han jobbade på. Hemmet var kaos och det fanns inte mycket tid och ork för annat.

- Försökt att få ett syskon till vår son. Vi startade våren 2008 och hon kom 2011 efter åtta behandlingar och tre tidiga missfall. Ni som följt mig länge vet att det inte var någon dans på rosor direkt och att det i slutänden var jag som kämpade på medan Sambon mer eller mindre hade hett upp. Inte heller här fanns det tid eller ork för annat.

- Sambon har startat sin firma, det gjorde han innan Gittan kom, och som många vet kan det vara lite tärande. Det är en stress många gånger för honom att vara egen och det är mycket arbete med tid som vi missar med varandra. Och det tar ju ett tag att få snurr på det hela, om man säger så.

Så visst, det är inte så himla konstigt att det är lite så där just nu. Eftersom vi har kört på lite hårt med olika saker de senaste åren. Vi har ju också fastnat i våra roller då jag har varit hemma med Gittan och han jobbat på med sitt. Men nu har vi våra två fina barn, ett hus som är mysigt (men jag drömmer mig bort på Hemnet också) och ok jobb båda två (även om hans firma tar både mycket tid och stor plats.). Så nu är det bara att styra upp detta. För det vore väl fan om man skulle ge upp, nu när bitarna är på plats.

Andra saker som gör att det tjorvar är att:

- Vi är olika. Jag är känslomänniska, inte han.
- Vi har inte samma behov. Jag vill prata mer än han vill, exempelvis.
- Vi gör nästan ingenting själva, utan barnen. (För att jag vill vara med mina barn mycket och liksom glömmer bort det andra. Typ att vår relation mår bra av att få lite space.) Minns inte när vi drog iväg ett par timmar själv. Det måste ha varit när vi kollade på Dirty Dancing i våras, så det blir väl en gång om året eller kanske två.

På lördag ska syrran vara här med Prinsen och Gittan. Sambon och jag ska gå på en liten italienare och äta. Men det vet han inte om ännu.

Trött gravid

Prinsens kompis G ska bli storebror. Mamman berättar för mig: "Jag är i vecka 14, mår lite halvilla så där som man gör i början. Men jag är så trött! Du vet, jag jobbar ju mellan klockan nio och två på dagen och sedan drar jag hem och sover. Jag hämtar inte G förrän vid fyra."

Fine om hon vill sova istället för att hämna sin son tidigare. Jobbigt att man inte pallar mer när man har en kontorstjänst bara fem timmar om dagen. Men det är ju faktiskt inget jag borde bry mig om. Varför känner jag mig irriterad när jag hör det? 

En mening

Ibland räcker det att höra en enda mening för att man ska beröras, för att tankarna ska sättas igång.

Här om dagen var jag i ett köpcenter. Bäst som jag gick där hörde jag att någon pratade bakom mig. Jag fattade, utan att se, att tjejen talade i telefon."Det är inte bara för att jag har blivit misshandlad som jag mår dåligt, för det gjorde jag innan också!" Det var meningen hon sa. Och tankarna började snurra. Vem talade hon med? Vem misshandlade henne? Var det samma person? Jag vände mig om och såg en tjej i trettioårsåldern. Med en stor blåtira.