Prinsens kompis G ska bli storebror. Mamman berättar för mig: "Jag är i vecka 14, mår lite halvilla så där som man gör i början. Men jag är så trött! Du vet, jag jobbar ju mellan klockan nio och två på dagen och sedan drar jag hem och sover. Jag hämtar inte G förrän vid fyra."
Fine om hon vill sova istället för att hämna sin son tidigare. Jobbigt att man inte pallar mer när man har en kontorstjänst bara fem timmar om dagen. Men det är ju faktiskt inget jag borde bry mig om. Varför känner jag mig irriterad när jag hör det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
OM jag hade möjlighet att göra så, så kanske jag också gjort det i det läget. Men jag skulle faktiskt aldrig berätta det för någon. Av många skäl.
Jag skulle lätt göra detsamma om jag kunde. Gravidtröttheten är ju helt lamslående och har inget med att göra hur mycket jag sover på natten eller jobbar på dagen. Hellre att förhoppningsvis vara lite pigg när man hämtat barnet och orka göra något kul än gråtfärdigt slut ett par timmar tidigare och inte orka göra mer än att sätta honom framför tv:n typ.
Skicka en kommentar