onsdag 3 november 2010
Föräldrar
Jag jobbar med barn. På köpet får jag deras föräldrar. De flesta av dessa vuxna är trevliga, positiva och nöjda. Men så finns det en annan klick. Som bara ser till sitt lilla. Som inte förstår att deras barn är en del i ett sammanhang, en verksamhet. Att vi pedagoger inte kan vara alla till lags med alla sorters önskemål hela tiden. Morgonen började med att en sådan mamma kom till mig. Snäste fram några åsikter och vände på klacken. Jag skulle vilja låta allt rinna av mig som vatten på en gås. Istället blir jag på dåligt humör. Muttrar och säger fula oprofessionella saker ihop med fina kollegan M i garderoben. Låter denna mammas åsikter ligga som ett disigt moln över min dag. Låter hennes kritik få mig att känna mig otillräcklig trots att jag försöker göra mitt bästa. Det känns tråkigt. Jag vill sluta på jobbet nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som en förälder som just gjort något liknande, pga stor frustration och att vi inte tycks ha nått fram när vi försökt vara konstruktiva, kan jag säga att mamman nog också har mått rätt dåligt.
Men det är klart, jag vet ju inte vad det gällde. Men det kan ju vara så att mamman har berättigade synpunkter även om det inte är ditt fel att de inte kan tillgodoses.
Mary: Visst kan jag tycka att föräldrar vissa gånger har rätt. Men långt ifrån alla. Jag vet ju också hur det är att vara förälder, att vilja att MITT barn ska ha det bästa av allt. Men på något sätt måste man förstå att man inte kan få sin vilja igenom i alla lägen. Det går likosm inte att anpassa verksamheten efter alla föräldrar tyckanden. Men självklart ska det vara meningsfullt för barnen på förskolan. Detta är ibland två helt skilda saker enligt min erfarenhet, vad föräldrarna tycker och om barnet har det bra.
Skicka en kommentar