Rullar på

Ja det rullar på. Magen växer, Den Lilla tumlar runt för fullt och jag räknar veckor. Det är faktiskt inte så himla länge kvar. Är i vecka 31 nu. Fortfarande kan jag haja till och kolla ner på min mage, tänka att "Shit, jag är verkligen gravid!" som att jag stod utanför min egen kropp och iakttog. Det känns verkligen fantastiskt!

I går surnade jag ur på sambon som avskyr mitt tjatande om saker som bör göras. Men säg då för fan inte att du ska hänga upp hyllan från Ikea och den nya nyckelhållaren. Säg inte att du ska rensa avloppet i toan som vi inte har kunnat använda på en massa månader eftersom det är stopp. Ja jag vet att det inte är så angeläget då det är JAG som tvingas treva mig ner till undervåningen varje natt för att kissa. Informera mig om att du tänker ligga i soffan i flera timmar och kolla på fotboll när jag är ute och leker med Prinsen. Om att du skiter fett i att hänga tvätten. Förbered mig gärna på att du sedan tänker flippa när jag undrar varför inget är gjort.

Sms fick han i morse, sambon. Där jag talade om att det inte är ok att skrika på mig inför Prinsen. Det är en sån grej som kan få mig att vilja leva utan en karl, göra slut för gott. Skrik aldrig på mig inför mitt barn. Jag menar aldrig! Sedan skiter jag i om man är stressad eller att jag är tjatig. Skrev också lite annat som jag hoppas han tog åt sig av. Nu är min taktik att: 1 Inte nämna något som skall göras hemma, 2 Inte fråga vad han ska göra på helgen (Han jobbar eller struntar i att haka med på mina och Prinsens grejer). Jag vet att han har mycket och jag förstår det, men ärligt. Lite engagemang kan man väl få? Ska se om min taktik ska få sambon att 1 Göra grejerna självmant och 2 Fatta att han ska vara mer med Prinsen och mig.