"Jag har ett planerat snitt inbokat i början av januari". Det är så jag säger när folk undrar när jag ska föda. Många undrar varför och flera gånger har jag hört "Är det för att du vill det eller?" Vad menar folk och varför vill de veta? När jag, som vissa gånger, har dragit hela storyn om en navelsträng runt Prinsens hals, yttre press och om att jag sprack hela vägen och fick stora problem i de nedre regionerna efteråt ser en del lättade ut. Som att "Jaha, det finns ett skäl. Det var bara inte det att du har lust. Puh." Som att det är någon prestige att föda vaginalt, som att man liksom inte får missa det.
Bye the way så verkar sambon rädd och sa igår att "Jag vill bara att det ska vara gjort och att jag får hålla bebisen i mina armar". Själv känner jag min hyfsat lugn inför snittet men önskar så klart av hela mitt hjärta att barnet är friskt och mår bra. Trots att jag är lite av ett kontrollfreak har jag inte läst något alls om kejsarsnitt. Har bestämt mig för att lyssna noga på införmationen vi får ett par dagar innan på sjukhuset. Det får räcka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
När det börjar närma sig gör man nog bäst i att inte lyssna på så mycket historier om förlossningar.
Det blir nog bra ändå!
Det kan man undra varför alla måste veta vad skälet är eftersom det är omöjligt att få ett snitt utan skäl som sjukvården godkänner. Tror att många fått för sig att man kan få snitt av bekvämlighetsskäl eller för att man ska kunna planera in barnvakt typ.
HM
Jag har överlevt två snitt. Det kommer att gå jättebra. Och man behöver inte vara så himla förberedd - de sköter faktiskt allting alldeles själva! :-)
Gräddnosan
Jag brukar nog fråga varför det ska snittas. Av vanlig simpel nyfikenhet. Fast det kan så klart uppfattas ifrågasättande och kärnkande.
Kattmamman: Det är inte så att jag känner mig kränkt, inte alls. Jag bara förvånas över inställningen man kan ana kring snitt, som att man själv väljer den "den lätta vägen".
Skicka en kommentar