Samvetet

Så alltid detta dåliga samvete. Kan jag bara fatta att jag inte är pedagog hemma, att jag faktiskt "bara" är mamma. En mamma som kan bli trött ibland, som inte orkar vara lugn och sansad när ens fyraåring pockar på. Utan som blir hetsig och skriker "Morr!" Ja det är klart att jag fattar att han testar, att det kan bero på att han nu har en syster. Men ändå. När jag inte får prata med någon annan än honom, när han lägger sig på golvet på BVC och skriker att han vill hem. Högt och ljudligt. När han dänger till mig med spaden i ansiktet för att jag pratar för länge med grannen. Nej så brukar han inte göra. Jag blir irriterad, resonerar i butter ton, får dåligt samvete, grinar. Hormonerna hänger liksom utanpå min kropp, sipprar ut genom huden, hänger som i klasar. Men det blir bättre, jag vet det. Och Prinsen överlever. Man kan liksom heller inte sopa under mattan. "Du trilskas och mamma är trött. Allt blir fel." Så får man spela en omgång Bamselotto sedan.