söndag 11 november 2012

Babyshower, del två

Jag skickde ett sms till G:s kompis. Skrev att det var snällt att de tänkte på mig, men att "G kanske får dåndimpen om man köper saker till barnet, innan det är fött. Vet att hon tänker "hoppas bara att allt går bra" och är nojig. Ja, vi båda känner ju henne." Jag ville liksom känna av läget. G:s kompis svarade att hon fattade vad jag menade, men att det inte kunde hjälpas att G är lite nojig. De har tänkt att de ska träffas hemma hos G, dyka upp och överraska, att de ska ha med sig plockmat. De ska också handla lite basgrejer till bebisen på Ikea, och vill man får man ta med sig present till tillställningen. När jag läser mejlkonversationen som varit känner jag olust, och jag vet faktiskt inte varför. Om folk som kanske inte kan delta för att de fömodligen är på BB då, om presenter och att en del är höggravida.

Jag blev gravid till slut, fick mina efterlängtade barn. Men det tog tid och jag tror att jag kommer att vara ärrad för livet, att jag aldrig kommer att glömma hur det var att vara ofrivilligt barnlös. Kanske är det därför det tar emot att vara med på en babyshower? Jag tänker också att det kanske finns någon i G:s bekantskapskrets som faktiskt har svårt att få barn. Och sedan så gillar jag liksom inte grejen. Brattigt och töntigt, som jag tidigare skrev.

En annan grej är att G, jag och vår kompis B hade bestämt att ses nästa lördag. Vi tre har inte träffats sedan i början av året (bara G och jag) och jag såg fram emot vår date. Nu har babyshowern planerats til nästa lördag, för att G:s man (som har total nollkoll) har sagt att det är lugnt. När jag påtalade detta för G:s kompis (som planerar babyshowern), att vi tre skulle ses då, sa hon inte så mycket. Det är då de tänker ha den.

En annan grej är att B inte vet om att G är gravid. G, B och jag har känt varandra sedan 90-talet, men G och jag är väldigt nära. B och en annan tjej i gänget träffar vi bara mellan varven. På lördag skulle G berätta för B. Nu blir det likosm JAG som måste berätta det eftersom G:s babyshower har blivit inplanerad då.

Vad ska jag göra? Skicka ett mejl och på något fint sätt säga att jag bangar babyshowern? Eller tycker någon att jag ska gå dit, att det kanske blir trevligt?

1 kommentar:

Tingeling sa...

Alltså, dessa fruktansvärda babyshowers!
Jag AVSKYR dem, precis som du! Så äckligt amerikaniserade och dessutom riktigt, riktigt obehagliga för många människor inklusive den blivande modern. Det finns så många andra fina sätt att visa att man bryr sig på - detta är INTE ett av dem.
Jag bangade ju min bästa väns babyshower efter att ha funderat länge. Jag klarade helt enkelt inte av det och TRODDE att hon skulle förstå. Det visade sig senare att hon inte riktigt gjort det, men jag kände mig ändå ärlig mot mig själv när jag lät bli att gå.
Jag kan inte göra mot mig själv så att jag går på en tillställning jag verkligen inte accepterar på något plan.
Lycka till med ditt beslut, vad du än väljer att göra!