Igår var jag ute och promenerade mellan åtta och nio på morgonen. När jag kom hem tog jag sats och talade om för Prinsen. Att hans rör ju sitter kvar, att han och jag ska till ett sjukhus på måndag, att han ska opereras och att han då kommer att sova. "Jag vill inte!", skrek han. "Ni vill döda mig!" Ja, ibland är han dramatisk, men jag var lugn. "Vi måste göra det här och det kommer att gå bra. Jag är med dig hela tiden (nästan i alla fall) och undrar om det finns något du vill ha så att det känns lättare..." Han tittade på mig och slutade gråta. "Skylandergubbar. TRE stycken!" "Okej", sa jag. "Det ordnar vi."
Idag ska gubbarna (några speciella som är till ett tv-spel) inhandlas och slås in i ett paket. Paketet ska öppnas på uppvaket.
Själv är jag nervig och vaknar fem på morgnarna, och kan inte somna om. Vi han köpt emblaplåster som ska tejpas i armvecken, för att det inte ska göra ont att sätta nålarna. Alvedon har också inhandlats. När Prinsen har feber får han 10 ml alvis. I morgon ska han få 33 ml. Jag tycker att det låter väldigt mycket, men det ska visst vara så.
Åh, hoppas detta går snabbt och smidigt! Fy, vad man är blödig med sina barn. Jag minns förra gången, när Prinsen var knappt två och rören skulle in. När jag hade lämnat honom i läkarens händer och gick gråtandes ut i väntrummet. Då satt det en mamma där och grät hon med. "Min son ska operera bort halsmandlarna. Han är 15 år", snyftade hon."
Ens barn är alltid ens barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visst är det så, att barnen alltid är ens barn. Hoppas operationen gick bra och att Prinsen tyckte att det trots allt var ok.
Fy jag blev alldelses blabk i ögonen. Allt kommer gå bra men känslan är så:fyuschvillintebläää!!!
Kram lycka till
SKYLANDERS är han värd
Hur har det gått med operationen? Hoppas att han mår fint nu och att Skylanders-gubbarna piggade upp honom på uppvaket!
Skicka en kommentar