Dålig

Idag vabbar jag. Båda barnen har haft feber. Man borde tycka att det är skönt att vara hemma. Speciellt när man som jag är trött på jobbet. Men efter tre dagar hemma klättrar både Prinsen och jag på väggarna. Så vi bestämmer oss för att baka. Och mitt under bakningen får jag ett utbrott. För att jag är trött. Stressad över andra grejer, som nu kommer upp till ytan. Det hela börjar med att jag ska ta kort på Prinsen och Gittan när de bakar. Och skicka till släkten som julkort. (Ja, jag vet att vissa spyr på julkort med barn på. Men inga barnlösa får. Typ bara mormor och de.) Men i alla fall. Vår kamera har ballat ur och jag har lånat Ingemars, mammas mans. Och jag hinner precis säga till Prinsen att han inte ska röra kameran, så tar han den och petar vid luckan vid objektivet. Och jag skriker att "Men jag sa ju att du inte fick röra den!" Och han rusade till soffan och började gråta. Sa att jag skrämde honom så att han höll på att kissa på sig.

Jag fattar inte varför jag blev så arg för att han pillade på kameran. Ja visst, den kunde ha gått sönder. Men ändå. Man ska inte skrika till sina barn! Är jag som farmorn i julkalendern? Som hela tiden säger "Du rör ingenting!"?! Fan, vad hemskt!

Så under baket idag har jag kört hela repertoaren. Skrikigt. Varit surmorsa. Sagt att vi skiter i julkorten. Fått dåligt samvete. Grinat. Bett om ursäkt. Fan, vad jag hatar när jag är dålig! Avskyr! Och att vara lynnig är det värsta jag kan tänka mig, bara de (Prinsen och Gittan) uppfattar mig som det! Det är en skräck.

Men just nu suger jobbet och jag känner mig dränerad, uttömd på energi. Och Prinsen är som en tonåring, får frispel och skriker. Gittan är snart tre och kastar sig på golvet, vägrar att klä på sig, borsta håret och tänderna, sätta sig i bilen.

Och idag blev jag tre. Förlåt mina ungar. Jag ska försöka att inte vara dålig.