Rekommenderat brev

Exakt tio dagar efter att jag lade brevet på lådan, hade jag svaret. Det kom med rekommenderat brev,  så jag fick hämta ut det på mataffären med körkort.

Så här stod det i mitten av brevet:
"Socialstyrelsen finner att åberopade skäl för förlängning av tidsfristen utgör synnerliga skäl. Socialstyrelsen medger därför att ifrågavarande befruktade ägg får förvaras nedfrysta till och med juni 2015."

Man tackar! Det känns faktiskt lite märkvärdigt att fem personer har skrivit under pappret. Om våra två små. Och fina titlar har de också, de som hade sammanträde. Docent och jämställdhetsexpert, till exempel. Inte illa.

Sammanträde

För en vecka skrev jag brevet till Socialstyrelsen. Jag körde inget snyftstuk, talade bara om att vi har fått två barn via IVF och att vi nu tycker att det är en bättre idé att använda våra två embryon än att kasta dem. Nå ja, det tycker ju inte Sambon, men vad skulle jag skriva...?
Idag fick jag spontant för mig att jag skulle ringa till Socialstyrelsen och kolla läget.

"Hej, jag heter Anna-Bell! Jag och min sambo har två embryon i en frys på en fertilitetsklinik. Vi har ansökt om att de ska få ligga där längre än fem år. När får man veta om de får det?"

"Om du ger mig ditt personnummer." (Det dröjde en liten stund) "Jaha, det ska upp på sammanträdet imorgon, så om du ringer efter klockan 9.00 så får du veta."

"Tackar för hjälpen!" sa jag.

Sammanträde, spännande. Skulle vilja vara en fluga på väggen. Hur går snacket när de ska bestämma sig för om våra två ska kastas eller få ligga kvar i frysen ett tag till?

Samarbete

"Om ni redan har remiss för IVF men får vänta i kö

Carl von Linnékliniken hjälper Stockholms läns landsting med en stor mängd IVF-behandlingar. Vi samarbetar med landstinget och gör IVF på remiss enl vårdgarantin. Det innebär att ni kan begära att få er IVF-behandling gjord hos oss, om ni står i kö för IVF på Huddinge sjukhus och väntetiden i landstinget överstiger 3 månader. Man vänder sig då till vårdgarantikansliet. Mer information finns på er remissbekräftelse från Reproduktionsmedicin, Huddinge sjukhus. Vi har kort väntetid och en behandling kan planeras direkt."

Detta läser jag nu på Carl von Linnés hemsida.  Varför visste jag inte detta när vi startade med IVF för tio år sedan? Då var kön till Huddinge 15 månader. Samarbetade inte Huddinge med de privata då eller missade jag det helt?!

Det blev ju som det blev (att vi inte orkade vänta i 15 månader och att vi pungade ut 32 000 kronor för privat behandlingar på Sophiahemmet. Och att dessa behandlingar inte funkade och att  Prinsen sedan kom till på Huddinge.), men jag bara undrar...

Kollega

Jag håller på att få ett frispel snart. På en kollega. Det är så sårbart alltihop, när man arbetar som jag. Så nära. Man är beroende,  av varandra och av att allt flyter.

Jag tycker att hon gör fel. Att hon säger fel saker över huvudet på barnen. Behandlar dem fel, är för hård. Använder sin makt, vilket jag verkligen hatar! Gör saker för fort, stökar över. Som när vi planterade frön för några veckor sedan. Ett barn fick sitta på en stol och, enligt henne, plantera. Men det var HON som grävde i jorden, som täckte fröna. Barnen fick bara stoppa ner fröna och sedan pipa vidare för att lämna plats åt nästa. A förklarade inte ens vad de höll på med. Som på ett löpande band. Hur ska barnen förstå att de har planterat om de inte ens får nudda jorden?!

Jag fattar att hon är trött, att hon inte pallar trycket. Hon ska gå i pension om ett år och vi har en barngrupp som inte är helt lätt. Men det är ändå inte ok. Jag har pratat med min chef. Jag har sagt till A en del gånger. Vid andra tillfällen har jag valt att bara visa vad som är korrekt, genom att göra det rätta. Det är marigt att komma till botten med någons förhållningssätt. Det är svårt och det är känsligt. Hon borde gå i pension nu.

Brevet

Brevet till socialstyrelsen är skickat. Jag fyllde i att vi inte hade utnyttjat våra i frysen för att vi trodde att vi var färdiga med familjebildningen, efter två lyckade behandlingar. Talade om att vi nu tycker att det är en bra idé att använda dem istället för att kasta dem. "Jag fattar inte vad det här ska vara bra för, verkligen inte", sa Sambon och skrev under.

Vi får se vad vi får för svar och när.

Att ha tålamod och att ha kort stubin

Jag skulle säga att jag är en bra mamma, good enough. Jag är rätt närvarande, låter mina barn vara med på det mesta. Jag leker med dem, men tycker också att barn inte ska behöva ha en vuxen med i leken allt för ofta.

Jag tror att jag är lite kameleont vad det gäller min personlighet. Med de jag är trygga med kan jag vara pratsam, ta plats och tydligen vara rätt rolig. Med de jag inte är så ofta med, eller om jag är i en grupp med många starka personligheter som vill höras hela tiden, kan jag vara mer tyst. Inte för att jag är blyg, mer för att jag då inte har någon behov av att slåss om uppmärksamheten och platsen på scenen.

På jobbet har jag rätt mycket tålamod och även hemma. Men rätt var det är tar tålamodet slut och jag brinner av. Det är inte så att jag gapar och skriker. Men jag säger till hyfsat hårt ibland och kanske utan varning. Det är en stor rädsla jag har, att mina barn ska uppfatta mig som lynnig. Att de inte vet var de har mig. Jag vet att jag, när jag känner att det börjar hetta till, borde säga till Prinsen att "Sluta nu innan jag blir arg!", men det hinns inte med. När man är trött. Stressad. När jag har tjatat på andras barn hela dagen. Då blir jag tre år och (som idag) släpper ner böckerna vi just läst i golvet i en duns och försöker sedan släta över när Prinsen säger åt mig. "Måste du kasta böckerna mamma!" "Oj, då" säger jag. "Det var inte meningen att det skulle bli så hårt". Och så skäms jag. För att jag vill vara som min kompis, fyrabarnsmamman. Som alltid är så lugn och jämn i humöret. Varför kan jag inte vara det?

Gittan spelar på mina känslor. "Ingen tycker om mig", säger hon med den lilla munnen och tittar på mig med stora blå ögon. "Jo, det gör vi", säger jag. "Pappa och jag och Prinsen älskar dig massor". Idag när jag ville röja upp på kvällen och tyckte att Prinsen skulle hjälpa till blev det till slut så att jag sa med halvhård röst. "Men snälla Prinsen, nu lyssnar du inte bra! Plocka upp dina kulor från golvet NU!" Prinsen är både dramaqueen och väldigt verbal och sa att "Jag känner mig som världens sämsta unge när du blir arg på mig!" Och jag fick svindåligt samvete. För att Gittan säger att ingen tycker om henne och för att Prinsen talar om att han känner sig dålig. Jag vill bara dra något gammalt över mig, men först ska jag beställa en bok på Adlibris.