Läste söndagsbilagan till Aftonbladet här om dagen och förvånades. I tidningen finns olika experter som svarar på läsarnas frågor. Ibland helt konstiga svar, det är det som förvånar mig. För att inte tala om vilka konstiga frågor folk ställer. Jag menar, hur kan man skriva in till en tidning och fråga om man är gravid? Men köp ett graviditetstest och kolla!
(Ställd till Anne-Lie, någon slags super-nanny)
Fråga: Lider min dotter av nattskräck?
Svar: "Nattskräck är en felkoppling i en omogen hjärna. Barnet vaknar med ett dödsskrik..."
Men snälla säg om det är vanligt! Är det normalt? Jag hade blivit asnojig med det svaret. Felkoppling?
(Ställd till Malena, sexolog)
Fråga: Varför blir jag inte gravid? Vi har försökt i ett år snart.
Svar: Att inte bli med barn när man väldigt gärna vill kan kännas som en stor på påfrestning...
Så pratar Malena om att man bör slappna av och inte stressa, att det finns äggossningstest och att vissa menar att man inte ska äta för lite fett.
Varför nämns inget om att gå och kolla upp det hela. Är man 30+ finns det inget att vänta på. Varför säger hon inget om det?
(Ställd till SolBrith, sierska)
Fråga: Har jag råd med radhus?
Svar: Ekonomiskt klarar du av att ha ett eget radhus...
Men hallå! Varför väljer man att ställa frågan till en sierska istället för att gå in på en bank och låta de räkna på det? Är folk galna?
onsdag 11 juli 2007
tisdag 10 juli 2007
Hänt i juli
Juli 2004: Jobbade som en galning på en restaurang. Behövde pengar till vår första IVF som skulle göras i november. (Den misslyckades som bekant). Hade två terminer kvar på min utildning.
Juli 2005: Hade tagit min examen på högskolan en månad tidigare. Hade avslutningsfest med hela magen full av ägg. Blev anställd på skolan P.
Juli 2006: Var höggravid och gick hem från skolan P, fast besluten om att aldrig komma tillbaka.
Juli 2007: Föräldraledig med den underbara Prinsen. Filar på min CV och ska försöka få ett jobb där jag trivs.
Juli 2005: Hade tagit min examen på högskolan en månad tidigare. Hade avslutningsfest med hela magen full av ägg. Blev anställd på skolan P.
Juli 2006: Var höggravid och gick hem från skolan P, fast besluten om att aldrig komma tillbaka.
Juli 2007: Föräldraledig med den underbara Prinsen. Filar på min CV och ska försöka få ett jobb där jag trivs.
Har besökt Anna Wahlgrens sida
Var in och tittade på Anna Wahlgrens sida. Där fanns olika exempel på hur man skulle kunna hantera olika sömnproblem som kan uppstå hos små barn. En mamma hade en dotter som var tio månader. Den lilla flickan hade vant sig vid att somna vid bröstet och mamman försökte, liksom jag, att bryta mönstret. Mamman försökte enligt henne själv helhjärtat men gav upp då hon inte klarade av att höra sitt barn gråta. Precis som jag.
Någon slags "expert" på Anna Wahlgrens sida skrev att man måste "bestämma sig" och talade om barnets självömkande gråt. Hon skrev till denna desperata mamma att man måste fullfölja, att man inte bör ta upp sitt gråtande barn och menade då att "mamman inte vet hur man tar sig fram här i världen" och att barnet blir förvirrat. "Det är inte snällt att inte fullfölja" påpekade "experten".
Visst fattar väl jag också att det bästa är att vara konsekvent. Men hur ska man gå till väga då man inte orkar höra sitt barns förtvivlade gråt? Fick en känsla av att Anna Ws metod är som någon slags sekt där man aktivt bör välja sida innan man ger sig in i spelet.
Är jag inte snäll då jag ger vika för mitt barns gråt? Hur skiljer denna "expert" på självömkande gråt och ledsen gråt? Skulle jag vara en sämre förälder för att jag ändrar plan och inte håller ut en halv natt med skrik? Man måste ju prova för att få veta hur barnet reagerar och hur man själv som förälder känner.
Jag tänker aldrig mer besöka Anna Wahlgrens sida.
Någon slags "expert" på Anna Wahlgrens sida skrev att man måste "bestämma sig" och talade om barnets självömkande gråt. Hon skrev till denna desperata mamma att man måste fullfölja, att man inte bör ta upp sitt gråtande barn och menade då att "mamman inte vet hur man tar sig fram här i världen" och att barnet blir förvirrat. "Det är inte snällt att inte fullfölja" påpekade "experten".
Visst fattar väl jag också att det bästa är att vara konsekvent. Men hur ska man gå till väga då man inte orkar höra sitt barns förtvivlade gråt? Fick en känsla av att Anna Ws metod är som någon slags sekt där man aktivt bör välja sida innan man ger sig in i spelet.
Är jag inte snäll då jag ger vika för mitt barns gråt? Hur skiljer denna "expert" på självömkande gråt och ledsen gråt? Skulle jag vara en sämre förälder för att jag ändrar plan och inte håller ut en halv natt med skrik? Man måste ju prova för att få veta hur barnet reagerar och hur man själv som förälder känner.
Jag tänker aldrig mer besöka Anna Wahlgrens sida.
måndag 9 juli 2007
Empati, glädje och ödmjukhet?!
Kollar på platsbanken eftersom jag måste söka ett nytt jobb. Ser att de söker en ny pedagog till skolan där jag är anställd. Det står att "Arbetet bland barn och vuxna kräver empati, glädje och ödmjukhet". Ha ha. Viker mig dubbel av skratt. Det kan inte vara min arbetsplats de menar. Hur kan ledningen kräva det av sina anställda när de själva inte ens kan stava till empati, glädje och ödmjukhet?!
Besök på BVC
Var på nya BVC idag. Hon verkade väl ok, den nya BVC- tanten. Då jag pratade om att jag vill sluta amma på natten och att det kanske blir en faight sa hon "Du får väl ta ett glas vin så att du inte kan amma på natten". Konstigt råd.
Prinsen hade gått ner 20 gram sedan förra gången vi vägde honom för en månad sedan. BVC-tanten trodde att det var för att han är så aktiv och sa att det inte är någon fara. "Gå inte hem och oroa dig" sa hon. Hon visste inte vem hon pratade med. Så klart att jag blir nojig. Nu har jag köpt hem et stort paket Bregott. Ska skeda ner lite extra fett i Prinsens mat. Hoppas att han går upp som han ska till nästa vägning om en månad.
Prinsen hade gått ner 20 gram sedan förra gången vi vägde honom för en månad sedan. BVC-tanten trodde att det var för att han är så aktiv och sa att det inte är någon fara. "Gå inte hem och oroa dig" sa hon. Hon visste inte vem hon pratade med. Så klart att jag blir nojig. Nu har jag köpt hem et stort paket Bregott. Ska skeda ner lite extra fett i Prinsens mat. Hoppas att han går upp som han ska till nästa vägning om en månad.
Så gav jag mig igen
Fick en folder på BVC idag. "När barnet ska sova hette den". Läste och insåg att det inte stod något nytt. "Om du låter ditt barn suga sig till sömns så kan hon lätt vänja sig vid att behöva Din hjälp för att somna om". No shit! Där är jag.
Så jag körde igång. Igen. Medan sambon drog på fotbollsmatch satt jag på en stol bredvid Prinsens säng, lyssnade på klassisk musik och tyckte att det hela gick bra. Efter 1 1/2 timme gallskrek Prinsen och jag pallade inte mer. Inte denna gång heller. Bar honom, klappade och lät honom amma och han somnade.
Fan vad jag känner mig rutten. För att jag misslyckas med att försöka få mitt barn att lära sig somna själv. För att jag inte står ut med hans gråt. För att jag är en hönsmamma som inte kan bita ihop? Men jag försökte i alla fall. Igen.
Så jag körde igång. Igen. Medan sambon drog på fotbollsmatch satt jag på en stol bredvid Prinsens säng, lyssnade på klassisk musik och tyckte att det hela gick bra. Efter 1 1/2 timme gallskrek Prinsen och jag pallade inte mer. Inte denna gång heller. Bar honom, klappade och lät honom amma och han somnade.
Fan vad jag känner mig rutten. För att jag misslyckas med att försöka få mitt barn att lära sig somna själv. För att jag inte står ut med hans gråt. För att jag är en hönsmamma som inte kan bita ihop? Men jag försökte i alla fall. Igen.
Ringde till Huddinge
Ja i frysen på Huddinge sjukhus ligger två små som kanske (hoppas!) kan bli ett syskon till Prinsen.
"Barnmorska blablabla" sade hon när hon svarade.
"Ja hej jag heter Anna-Bell. Jag skulle bara vilja fråga ett par saker" sa jag.
Så berättade jag att vi fått en underbar prins för tio månader sedan, att vi har två i frysen, att vi inte ska göra något nu med dem men att jag bara ville veta.
Så talade hon om hur glad hon var för att det hade funkat, att det inte var någon kö och att man bara kan ringa och säga till ett par månader innan men att man måste ha slutat amma och fått tillbaka sin mens.
Så lade vi på och jag märkte att jag hade tårar på kinden. Tårar för att tankarna förde mig tillbaka till tiden som var, tårar för att hon i andra änden var så gullig. Tårar av glädje för att det faktiskt funkade till slut.
"Barnmorska blablabla" sade hon när hon svarade.
"Ja hej jag heter Anna-Bell. Jag skulle bara vilja fråga ett par saker" sa jag.
Så berättade jag att vi fått en underbar prins för tio månader sedan, att vi har två i frysen, att vi inte ska göra något nu med dem men att jag bara ville veta.
Så talade hon om hur glad hon var för att det hade funkat, att det inte var någon kö och att man bara kan ringa och säga till ett par månader innan men att man måste ha slutat amma och fått tillbaka sin mens.
Så lade vi på och jag märkte att jag hade tårar på kinden. Tårar för att tankarna förde mig tillbaka till tiden som var, tårar för att hon i andra änden var så gullig. Tårar av glädje för att det faktiskt funkade till slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
