Störd sömn

Igår blev det kajko med Prinsens sömn. Och med min också för den delen.

Vi skulle på kalas och jag försökte förbrilt få Prinsen att somna i vagnen som han brukar på eftermiddagen. Efter en lång promenad insåg jag att Prinsen inte alls tänkte sova. Så vi gick på kalas och Prinsen var strålande glad. Han somnade i bilen på väg hem klockan sju. Jag bar över honom i sängen och han somnade om men vaknade vid halv tio. Jättepigg. Klockan tio gick vi och lade oss hela familjen. Då körde Prinsen igång. Han var superpigg och ville leka. Han körde stora racet i sängen, snurrade, skuttade och for. Mellan tio och tolv var vi vakna, han och jag. Sambon gick ner och lade sig i extasängen någongång vid elvasnåret. Detta eftersom han blev tokig på mig, för att jag blev galen på honom.

Så här var det; Jag försökte parera Prinsen i sängen samtidigt som jag ville visa att det var natt och inte tid för lek. Jag pratade inte utan låg på min plats i sängen och kisade för att se Prinsen. Så efter en stund; zzzzzZZZZZ!! snark, snark, SNARK!!! Jag petade sambon i sidan. "Du snarkar! Vänd dig om!" "Jag snarkar inte! Jag är ju vaken" svarade sambon och somnade om. Fortsatte att parera den klarvakna Prinsen och kunde inte undgå snarkningarna som kom tillbaka.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Petade på sambon igen. "Men kom igen för fan. Sluta snarka! Jag blir galen." "Jag är vaken. Man snarkar inte när man är vaken. Lägg av att peta på mig hela tiden!" Och så fortsatte det tills sambon tog kudden under armen och stack ner till nerevåningen. Jag ska rigga upp med videokameran tills inatt. Han ska få bevis. Karln snarkar. Det ska han få höra själv. Jag ska få vatten på min kvarn.

Filmen är borta. Fan!

När Prinsen var bebis filmade vi inte honom så mycket, något jag ångrar djupt nu. Det bara blev inte så. Vi har ingen videokamera, jag hade ingen tanke på att köpa en och jag visste inte att man kan filma med digitalkameran. Hur som helst så lånade jag en videokamera av Prinsens bonusmorfar vid ett tillfälle. Prinsen var då ett par månader. Jag minns att Prinsen var nybadad. Han låg varm och go på soffan i sin grå mexxdräkt av plysh. Så när han låg där så somnade han där, mitt under pågående filmning. Så gulligt!

Jag har nu lånat kameran många gånger när Prinsen är större. Kameran är gammal som gatan och stor som en kloss. Jag är oteknisk men bonusmorfarn snäll och hjälpsam Så fick jag hjälp med att fixa så att allt det filmade hamnade på en skiva. Ikväll satt vi bänkade sambon och jag. Jag hade längtat efter att titta på den nybadade bebisprinsen. Men då vi satte på filmen kom Prinsen farandes med sin gåvagn i tv:n. Bonusmorfarn hade ju sagt att han hade tittat på filmen nyligen, att han hade fixat så den fanns på skivan.

Ringde och undrade vart filmen fanns. Den annars ordningsamma mannen hade ingen koll. Kanske fanns det ett annat band. Kanske hade någon spolat och sedan spelat över den äldsta filmen. Jag har inte spolat och jag är ledsen. Ledsen för att filmen är borta, för att vi inte har några andra filmer då Prinsen är pluttliten. För sambon hade filmat korta filmer med mobilen som sedan försvann här om veckan då han blåste ut hela datorn utan att spara. Grrr.

Jag vill inte tänka på detta mer. För jag har legat på soffan hela kvällen och grämt mig över att jag inte köpte en filmkamera då jag var gravid. Varför gjorde jag inte det? Vi har 1000-tals kort på Prinsen men det är något speciellt med film. Men nu har jag filmat en massa då Prinsen är lite större. Och det kommer jag fortsätta med.

Filmen är borta. Jag har inte smält det än. Fan fan fan! Kommer att sura mer för det här. Det kommer jag att göra. Helvete också.

Jobben. För etthundrafemtioelfte gången...

Så var jag ju på den sista inbokade intervjun igår, på Förskolan T. Även denna tjänst var med de allra minsta barnen. Det kändes bra då vi gick runt och tittade, som att det var en levande verksamhet. Då jag nämnde att jag blivit erbjuden fyra andra jobb blev förskolechefen hetsig och pratade om Förskolan T:s fördelar. Då jag berättade om mitt löneanspråk sa hon direkt "Det är inga problem. Det tycker jag är rimligt". Här finns även andra förmåner och det tar tio minuter att cykla till Förskolan T för mig. På onsdag ska jag träffa arbetslaget.

När jag kom hem ringde jag de andra förskolorna, trots att de på Förskolan T inte rent ut sagt att de vill anställa mig. Men då jag frågade om de intervjuat många sa förskolechefen "Ja en del. Men om jag ska vara ärlig så tror jag att du passar in bäst här". Det är smickrande at höra. Hur som helst så hade två gått hem för dagen då jag ringde och skulle tacka nej till tjänsterna Jag pratade in på telefonsvararna. Sedan ringde jag Förskolan A. Jag hade ju nästan bestämt mig för att ta jobbet på den förskolan. Jag talade om för chefen på Förskolan A att jag tyckte att det verkade vara ett bra ställe men att jag hade bestämt mig för ett annat tackvare närheten. "Så kan det vara. Lycka till!"sa han.

Då jag ringde till Förskolan R undrade chefen om det var av någon speciell anledning jag inte valt dem. Jag pratade även här om närheten och att jag hade varit tvungen att väga för-och nackdelar eftersom jag ju blivit erbjuden flera tjänster. "Synd att du inte valde tidigare!" sa hon syrligt och jag svarade att jag ju varit på den sista intervjun idag och detta var hon medveten om.

Vad det är skillnad på folk och folk! Trots min ärlighet blev hon på Förskolan R sur och tvär. På Förskolan A önskade man mig lycka till. Det tycker jag är att vara ödmjuk.

Ellosbeställning

Jag har aldrig gjort det tidigare, beställt något ur Elloskatalogen. Nu har jag gjort det. Medan Prinsen sov i vagnen ringde jag in min beställning samtidigt som jag åt en chokladbit och drack en kopp te. Det är lite som när julafton närmar sig. Att man vet att man snart kommer att få paket som man inte riktigt vet innehållet i. För det vet man ju inte när man beställer. Hur ser egentligen den där tröjan ut i verkligheten? Kommer de där tightsen att se lika läckra ut på mig som på henne i katalogen?!

Dagisnoja

Jag har grinat en liten skvätt idag. För att jag tänker på dagis. För att det gör ont att veta att det finns andra människor, för mig okända idag, som sen kommer att tillbringa mer tid med Prinsen under veckorna än vad jag kommer att göra. För att jag är stressad över hur man ska få ihop allt sedan med hämtningar och lämningar, för jag vill inte att Prinsen ska ha allt för långa dagisdagar. Hur gör alla? Har grinat en liten skvätt för att jag nu kan se ett slut på min föräldraledighet. Och det känns jobbigt.

Jobben

Jag har nu sammanlagt fyra jobb att välja på. I dag har jag den sista inbokade intervjun och i går ringde ytterligare en som ville intervjua. Jag tackade nej med motivationen "Jag tror att jag måste koncentrera mig på dessa som jag har blivit erbjuden för jag är redan förvirrad som jag är". Och det är jag. För jag vill ju hitta ett jobb där jag trivs den här gången. Så klart.

Tre av de fyra jobben jag blivit erbjuden har jag redan beskrivit i korthet. Detta är den fjärde förskolan, Förskolan R: Även detta är på en småbarnsavdelning. Det som talar för detta ställe är att jag kan ta cykeln tio minuter så är jag där. Ett stort plus är också att det ligger en skola i anslutning och där finns det stor chans till lärartjänst när jag vill det sa chefen. Men. Så var jag där, i personalgruppen, och hälsade på. Detta kanske låter taskigt men personalen kändes trist. Jag kanske inte heller är så himla färgstark och poppig alla gånger och jag vet att det är mycket att vara på golvet med små barn, men måste man hasa omkring i mysbyxor på jobbet? Kanske att de är superduper med barnen, men denna slas-has-attityd gör mig nipprig. Det kändes inte som att de var speciellt intresserade av mig. Det var mest intresserade av att ha mig där för att själva bli avlastade kändes det som. De verkade inte vilja veta hur jag tycker om arbeta och vad jag har för visioner.

Idag måste jag välja. Och jag vet inte men jag anar åt vilket håll det lutar. Jag tror att jag ska satsa på Förskolan A (som du tyckte, Kattmamman). Visst det är väldigt små barn, bara ett- och tvååringar. Har aldrig jobbat med så små barn tidigare men nu hoppar jag på det och kör på. Har ingen aning om vad man gör med 15 små barn i en grupp men det ska nog lösa sig. Jag går in med huvudet högt, med en del idéer och med inställningen att detta ska bli kul. Kollegorna verkar bra, chefen med och lönen är helt ok. Med bil tar det 12 minuter (tog tid igår) och det är ju godkänt. Jo det får nog bli Förskolan A. Om de inte visar sig att det är ett kanonställe, dit jag ska idag. Hoppas inte på det. Det skulle röra till sig för mig ytterligare. Jag menar, nu när jag nästan har bestämt mig...

Problem med datorn

Jag har haft problem med datorn. Eftersom jag är värdelös på tekniska saker så vet jag egentligen inte vad problemet har varit. Det har bara inte funkat och det har varit trist. Hoppas nu på bättre tider för Bettan och att hon ska hänga med ett tag till och inte krascha helt.