Filmen är borta. Fan!

När Prinsen var bebis filmade vi inte honom så mycket, något jag ångrar djupt nu. Det bara blev inte så. Vi har ingen videokamera, jag hade ingen tanke på att köpa en och jag visste inte att man kan filma med digitalkameran. Hur som helst så lånade jag en videokamera av Prinsens bonusmorfar vid ett tillfälle. Prinsen var då ett par månader. Jag minns att Prinsen var nybadad. Han låg varm och go på soffan i sin grå mexxdräkt av plysh. Så när han låg där så somnade han där, mitt under pågående filmning. Så gulligt!

Jag har nu lånat kameran många gånger när Prinsen är större. Kameran är gammal som gatan och stor som en kloss. Jag är oteknisk men bonusmorfarn snäll och hjälpsam Så fick jag hjälp med att fixa så att allt det filmade hamnade på en skiva. Ikväll satt vi bänkade sambon och jag. Jag hade längtat efter att titta på den nybadade bebisprinsen. Men då vi satte på filmen kom Prinsen farandes med sin gåvagn i tv:n. Bonusmorfarn hade ju sagt att han hade tittat på filmen nyligen, att han hade fixat så den fanns på skivan.

Ringde och undrade vart filmen fanns. Den annars ordningsamma mannen hade ingen koll. Kanske fanns det ett annat band. Kanske hade någon spolat och sedan spelat över den äldsta filmen. Jag har inte spolat och jag är ledsen. Ledsen för att filmen är borta, för att vi inte har några andra filmer då Prinsen är pluttliten. För sambon hade filmat korta filmer med mobilen som sedan försvann här om veckan då han blåste ut hela datorn utan att spara. Grrr.

Jag vill inte tänka på detta mer. För jag har legat på soffan hela kvällen och grämt mig över att jag inte köpte en filmkamera då jag var gravid. Varför gjorde jag inte det? Vi har 1000-tals kort på Prinsen men det är något speciellt med film. Men nu har jag filmat en massa då Prinsen är lite större. Och det kommer jag fortsätta med.

Filmen är borta. Jag har inte smält det än. Fan fan fan! Kommer att sura mer för det här. Det kommer jag att göra. Helvete också.