Mardröm om Skolan P

Drömde om mitt jobb i natt. Jag menar om Skolan P där jag fortfarande är anställd. Jag var i drömmen där för att säga upp mig. Jag pratade med rektorn och Fröken M. De satt och hånade mig sa att jag inte hade gjort så bra ifrån mig på jobbet. Att jag inte alls hade arbetat med teater som jag sa att jag ville då jag blev anställd. Att det var dåligt. Jag satt där och svalde tills jag morskade upp mig och talade om hur jag kände. Berättade att jag tyckte det var jobbigt att inte arbetslaget fungerade, att det fanns en hierarki, att jag kände mig kontrollerad, att jag inte trivdes. De fortsatte säga elaka saker och jag bestämde mig för att gå. Så vände jag mig om och frågade : "Varför gratulerade ni inte mig då jag fick barn?" "Tja" sa rektorn. " Äh. Det var inte så viktigt. Du hörde ju aldrig av dig till oss".

Så vaknade jag.

Detta skulle kunna hända, det vet jag. Rektorn och Fröken M skulle kunna håna folk, det har hänt min kollega. Jag har inte arbetat med teater så som jag ville. För jag orkade inte dra igång projektet. Jag var nyutexaminerad då jag började på Skolan P. Hungrig på att testa mina kunskaper. Jag fattade först inte hur Fröken M fungerade men sakta smög det sig på mig. Att hon inte litade på mig, att hon var ett kontrollfreak av stora mått, att hon ville att jag skulle arbeta på hennes sätt. Jag körde på med mina lektioner, gjorde det bästa jag kunde. Men jag var trött också. För två dagar innan intervjun på Skolan P hade jag fått missfall. När skolan drog igång på hösten fick jag ett tillbaka ett embryo men även denna gång krossades drömmen. Min livmodertapp var lättblödande och frystes på en gynmottagning och en vecka bara rann det sårvätska och det var som att jag kissade på mg. Hela tiden. Fick dra vita lögner några gånger då jag var tvungen att vara borta eftersom jag inte ville tala om på det nya jobbet hur det verkligen låg till, att vi gjorde IVF. "Jag är nyanställd och gör IVF. Jag vill allstå bli gravid och kommer det att funka försvinner jag härifrån ett tag framöver. Kommer det inte att funka kan ni ju ringa psyket på en gång för jag är redan nu under isen". Typ. Eller vadå? Nej det fanns ingen möjlighet att berätta. Det fanns inget förtroende.

Barnen testade mig så att jag vissa gånger gick hem och grät. Jag hade svårt att hantera ett gäng trotsiga barn som levde rövare på lektionerna samtidigt som jag själv befann mig i ett inre kaos. Eftersom arbetslaget inte fungerade fick jag heller ingen hjälp från de som varit på skolan längre. För de två kollegor som enligt mig är duktiga och snälla hade jämt göra med att själv hålla huvudet ovanför vattenytan.

I december kom glädjebeskedet. Jag var äntligen gravid! Detta var jag tvungen att tala om för rektorn i vecka 14, innan jag ens talat om för mina föräldrar. Det föll sig så eftersom vi hade ett utvecklingssamtal och pratade om framtiden. Nyheten berättades av rektorn i personalrummet. Hon frågade aldrig om det var ok att säga något.

Jo jag hörde av mig, det gjorde jag. Jag skickade foto på min lilla nyfödda son men det var ni som sedan valde att inte gratulera. För så var det även i verkligheten och inte bara i drömmen. Ångrar så att jag inte sa det då vi talade i telefonen. Det skulle jag ha gjort. Men allt gott kommer tillbaka och även allt ont. Tänk på det fröken M och rektorn.

Och nej. Det blev ingen teater på Skolan P.