Måndag

Vaknade kl 6.00 av mobilen som är stand in. Hoppade ur sängen och gick raka vägen in i duschen. När jag var klar tittade jag på telefonen som visade 5.15. Gick upp i till sambon och undrade om han ställt larmet fel.
"Det där är klockan, den är lite över fem. Telefonen måste vara ställd på sommartid."
Gick och lade mig igen och det var då det började. Mullranet i magen, känslan av illamående. Det åkte upp och ner medan jag försökte tänka på något annat. Jag lyckades somna till och vaknade vid 6.30. Gjorde iordning mig och Prinsen. Upptäckte att hans kängor fortfarande var fuktiga trots papper i tårna och trots att de legat på elementet halva söndagen och hela natten. Tog en promenad till dagmamman och lämnade honom. Hela tiden mådde jag illa. Upptäckte att jag glömt galonisarna hemma och var tvungen att berätta att jag inte hittade några gummistövlar i Prinsens storlek trots att jag kollat på tre ställen under helgen. Sambon som jobbade hade bilen med sig och det hindrade mig i mitt letande. Dagmamman sa att hon hade skovärmare, att Prinsen kunde låna ett annat barns galonisar för att hans overall är vattentät. Jag tackade och kände mig dum för att jag inte visste om Prinsens overall tål vatten. Har jag köpt en overall som är B? Gick gråtfärdig till jobbet. Kände mig som en dålig mamma som inte har koll på kläderna, det är inte likt mig. Men det är klart att jag fattar att det är sånt som händer. Var också gråtfärdig för att illamåendet var så påtagligt.

Kom till jobbet (där ett barn kräkts på morgonen)och blev hemskickad eftersom folk inte vill bli smittade om det är magsjuka. Det efter att någon frågat :"Men du är inte gravid då?!"
Ringde till dagmamman och undrade om jag skulle ta farbror Jannes bil och komma förbi med galonisarna, men det tyckte hon inte. Itället fick jag veta att hon tycker att det är bra om Prinsen har en till mössa med sig och gärna fler vantar. (Säkert fyra par vantar är spåröst borta och kanske ett fall för Hasse Aro. Där inräknet ett par regnvantar (märkta med namn som aldrig varit hemma) så i helgen köpte jag ett par nya. )Jag började gråta men vet inte om hon hörde. Tror det. Dagmamman tyckte inte att jag skulle gå tillbaka och hämta Prinsen, utan gå och lägga mig.

Nu sitter jag hemma efter att ha inhandlar blåbärssoppa, en limpa och en tidning. Jag mår inte lika illa längre men är astrött och det värker i magen och i ryggen. Ska gå och sova nu för halv två måste jag röra mig mot Uppsala. Hoppas jag inte har fått dirre och kräks innan det. Känner liksom att detta läkarbesök inte kan ställas in. Förmodligen ligger redan vårt embryo tinad och klar och bara väntar på mammsen.

Go natt. Nu ska jag sova några timmar. Tack alla för tummar!

Kvällsstress

Är lite uppe i varv inför i morgon. Klockan är snart elva så jag borde gå och lägga mig men ändå sitter jag uppe och häckar. Det känns inte ett dugg jobbigt att jag kommer att vara utan sambon i morgon vid själva återföringen. Jag är mest stressad över att jag ska köra själv till Uppsala, att jag inte ska hitta dit, köra en bil jag aldrig har kört, en gammal bil som kanske lägger av efter vägen vad vet jag. Jag är också stressad över att min mobil ( halvårsgamla som jag har tappat bort kvittot till) har ballat ur och slutat att funka nu på kvällen. Och jag som måste ringa sambon som ska vara vägledare till mig. Som tur var hittade jag en gammal mobil här hemma som får fungera som vikarie för den lilla röda som nu är paj.

Så till den praktiska listan igen:

- Gå hem och hämta Jannes bil på lunchen så att den står vid jobbet när jag ska iväg. (Måste gå till dagmamman och lämna Prinsen eftersom inte Janne har någon bilbarnstol.)

- Hyvla av benen lite och även den där andra som de kommer att se tydligt i morgon. Det är pinsamt med något som är yvigt eller stubbigt.

Annars känns det bra. Hoppas att de har de där goda ostkuberna och kexen framme (som förra gången) så att jag kan fira när det är gjort, sippa på ett glas cider, klappa på min bleka lite degiga mage och säga:
"Hej och välkommen! Se nu till att hänga i tills i sommar!"

Praktiskt inför morgondagen

För att fixa det praktiska runt vårt FET denna gång ska jag:

- Byta arbetstider med kollegan C. Hon jobbar längre i morgon och jag jobbar längre på min tidiga dag, tisdag. Jag tror inte att hon fattar att det lättade för mig reält när hon tackade ja till det.

- Låna farbror Jannes bil. (Alltså Prinsens farbror.) Han vet vad vi ska göra och det känns rätt skönt. Alltså kommer jag att rulla runt i en gammal volvo med karta och kompass vid tvåsnåret.

- Ha med mig en lapp till Uppsala med sambons underskrift där det står att det är ok med FET fastän han inte är med.

- Låta läkaren skriva ut proggisar trots att de inte brukar göra det vid FET. Jag hade det när jag blev gravid med Prinsen och vill ju så klart även ha det denna gång.

Beställa?!

"Ska du inte beställa en liten flicka snart?"

Min kollega T tittar på mig där jag sitter i soffan på jobbet med lilla Saga i knät. T har sett hur jag har gullat med ettåringen och väntar nu på svar.

"Beställa och beställa, jag ska få ett embryo på måndag om man nu kan kalla det för att beställa. Har du hört talas om IVF? Du kanske säger provrörsbefruktning? Jag hoppas så himla mycket på att det ska bli ett syskon till min son den här gången. Vet du förresten hur det känns att längta efter att barn? Det kan vara vidrigt jobbigt. Innan Prinsen kom var jag av banan, det har jag förstått nu efteråt. Det tog något enormt på krafterna att inte veta om jag skulle få bli mamma, det jag önskade mest här i livet. Nu är det inte på samma vis. Jag har min underbara men jag kan bli lite ledsen när jag tänker på att han kanske inte får något syskon, för inte vet jag om det fungerar med ännu en behandling. Och du förresten, inte skulle jag önska mig en flicka hellre än en pojke. Att vara mamma till en liten kille är underbart. Jag skulle minst lika gärna ha en son till som att bli mamma till en flicka. Om man nu skulle kunna beställa så lägger jag in en order på ett barn med leverans augusti. Men eftersom det inte går så håller jag till godo med att be böner, hålla tummarna och önska. För jag önskar verkligen att detta ska gå vägen, åh vad jag önskar. "

Nej jag sa inte så. "Det tror jag inte, inte nu." Det var så jag sa.

Solo

Jag minns första IVF:en vi gjorde. Det var på Sophiahemmet för fyra år sedan. Allt var så magiskt. Vid själva återinföringen satt sambon och strök mig över håret. Det kändes som att vi gjorde barn där och då, ja alltså på "vårt" sätt. Så var det inte.

Nu har åren gått, vi har fått vårt efterlängtade barn och är på gång i IVF-svängen igen. Vi har blivit luttrade, vana att vara i denna bransch, att ständigt ha IVF som en del i livet. Igår när jag berättade för sambon att det blir Linné på måndag sa han "Bilen är på service hela dagen och jag kan inte följa med. Jag måste jobba och någon måste hämta Prinsen." Ok, det är klart. Jag får åka solo, köra någon lånad bil och kommer förmodligen hitta till Uppsala på något sätt. Jag behöver ingen som är med mig vid ett FET, det är annat vid ett äggplock. Men på något sätt känns det lite tråkigt att man varit med i svängen så länge att man blivit lite avtrubbad inför det man ska gå igenom, att man liksom "Ok då var det dax igen och jag vågar inte hoppas som vanligt". Däremot är det skönt att förväntningarna inför det hela inte är lika stora som första gången man gjorde det, då man inte visste bättre och trodde att det skulle gå vägen vid första försöket. Men det är klart, våndan är ju ett helvete vilken gång i raden det än är. Så är det ju.

Here we go

På måndag smäller det! Då är det dax för en tur till Uppsala för att få ett litet embryo. Jippi, vi är på banan och hoppas igen.

Just nu

Allt snurrar på rätt fort just nu, vet inte vad det beror på.
Läget just nu:

Jobbet: Vi börjar förbereda oss på en förändring där tre arbetslag/barngrupper ska bli två. Pedagogen T som jag hade svårt för för några månader sedan, beroende på att jag tyckte att hon var hal och svår, är den jag helst vill jobba kvar med om man ser till min nuvarande arbetslag. T har visat sig vara en trygg person med go i.

Renoveringen: Övervåningen i vårt hus är snart klar och vi drar runt i inredningsaffärer på helgerna och köper saker till hemmet. Och vi drar runt till samma affärer i veckan när vi upptäcker att saken inte passar in på riktigt utan bara i tanken. Simon och Thomas, har ni möjlighet att svänga förbi Södra Förorten en stund?

Sovningen: Prinsen sover nu halva natten i sin säng. Sedan kommer han intassandes, helt knäpptyst, och lägger sig i vår säng. Gullunge.

Behandlingarna: Imorgon ska jag starta med ÄL-testen och är alltså på banan igen.

Turdag: Igår var det min turdag. Jag och sambon firade 9 år ihop och firade även att det var 3 år sedan lilla pluttisen sattes in, det som sedan blev fina Prinsen. Hurra!

Ja, så ser läget ut just nu.