Utnyttjad

Ju mer jag tänker på hur Prinsens kompisars föräldrar agerade, desto grinigare blir jag. Att de inte såg till att han käkade, att de drog iväg på bio utan att säga till mig, eller Sambon för den delen. Men allra mest förbannad blir jag när jag tänker på hur pappan gjorde, som lämnade sitt barn här i nästan tio timmar på Gittans födelsedag.

Han som lämnade sitt barn här hela dagen. Jag tänkte gå in lite närmare på den familjen. H, som är Prinsens kompis, är en mycket rar flicka. Hon lyssnar på vad man säger, är artig och bra på att leka. Det är inte på något sätt barnet som är problemet. Mamman är inte från Sverige och henne ser jag inte så mycket. Hon är trevlig och verkar vara den som bestämmer mycket om barnen, fast det är pappan som förmedlar kontakter. Som när barnet ska leka med andra barn. Inget konstigt med det. Jag har faktiskt inte alls märkt något skumt med denna familj och tyckte bra om dem. Tills nu.

Det känns faktiskt som att jag har blivit utnyttjad. Som att jag har arbetat en hel dag som dagmamma. Obetald. Det är fear play om man ringer och säger att "Du Anna-Bell, det har skitit sig i morgon. Skulle det vara möjligt att H får vara hos er. Det kommer att bli från morgon till kväll."

Anledningarna till varför jag känner att de har utnyttjat mig är följande:

- De ringde klockan halv nio på morgonen och dök upp en kvart senare. Av H fick jag veta att de innan de ringde till mig hade pratat med en mamma som bangade leken. För att de låg och sov. De (H:s mamma och pappa) var alltså ute efter en barnvakt.

- Pappan levererade dottern med en proppfull kasse med kläder och sa att "Ni är ju utemänniskor". De får mig nu i efterhand att tänka att det var för att han förväntade sig att H skulle vara här hela dagen. Att hon skulle få mat och utevistelse.

- Pappan sa ingenting om att Gittan fyllde år, när han ringde klockan två och kollade läget. Han visste att vi skulle ha gäster dagen efter. Respektlöst enligt mig.

- Varken mamman eller pappan var med och hämtade H på eftermiddagen klockan sex. De skickade en syster. Inte helt ok tycker jag, efter en sån lång lekdag.

Men.

En del föräldrar till barn jag har på jobbet är lite knepiga. Och jag brukar tänka att det inte är barnets fel. Jag vurmar lite för H. När jag en gång talade om för henne att Prinsen inte vill gå till frisören berättade hon för mig att hon vill, men att hon inte får för att de kostar för mycket. När H var hos oss på Gittans födelsedag höll jag på att plocka in disk i maskinen. Barnen lekte i köket och jag undrade om H och hennes familj också har diskmaskin. "Nej, för det kostar för mycket pengar" svarade hon.

Ja jag borde ha sagt till. Att vi vill att man talar om i fall man tänker åka iväg med Prinsen. Stoppat pappan vid tvåsnåret och sagt att jag faktiskt skulle fixa grejer till morgondagens kalas. Men jag fattade inte att det skulle bli en heldag. Förstod inte att jag skulle känna mig så utnyttjad. Inte då. Men nu kommer jag att hålla tyglarna kortare, det kan jag lova. Och förresten undrar jag vad H:s mamma gjorde för ärenden hela dagen. Frissan? Fika med vänner? Städning av huset? Jag har ingen aning alls.

Sova

Om man sitter uppe till halv tolv på natten och pratar med bästa vännen som man typ aldrig hinner prata med, och sedan somnar vid tolv. Då är det kämpigt att ens lillskrutta slår upp sina blå redan klockan halv fem. I dag dunkar skallen. Var jag på fest igår eller? Man kan tro det.

Information

Sambon och jag har varit på möte i kväll. Prinsen ska börja förskoleklass i höst och det var gällande det. Prinsen var hemma med sin gudfar men Gittan var med på mötet. Allt gick bra men pedagogerna pratade så himla länge och när mötet var slut och rundvisningen skulle börja var Gittan trött. Jag arbetar i samma organisation som skolan där Prinsen ska gå och min chef V var med på infon. Jag frågade V om jag fick göra välling i personalrummet. Visst fick jag det. Bäst som jag stod där i det nedsläckta stora personalrummet och mickrade välling råkade jag släppa en fis i min ensamhet. Just då hörde jag chefen. "Går det bra?" Jag hann tänka att det inte luktade hallon innan hon stod bredvid mig. Ingen sa något och jag hoppades att hon inte kände något alternativt trodde att det var en sur soppåse som luktade.

Fan vad jag är klantig!

/Möken Anna-Bell

Lista

2012 – i korta drag, en lista jag snott från Ribbolita.

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Ett kejsarsnitt.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag lovade nog något som jag glömde redan i februari...
3. Fick någon du känner barn?
Förutom jag själv, fina bloggvännen, nära vännen A.
4. Vilka länder besökte du?
Inga alls. Var bara i Svedala.
5. Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
Ett sexliv.
6. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
5:e januari.
7. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att vår dotter föddes. Vardagen tillsammans med henne och Prinsen.
8. Vilket var ditt största misstag?
Minns bara ett par små som jag har bestämt mig för att inte älta vidare.
9. Vilket var ditt bästa inköp?
Minns inga direkta inköp faktiskt.
10. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, bolån och csnlån.
11. Vad gjorde dig riktigt glad?
Mina barn, så klart.
12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bara förkylningar vad jag minns.
13. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2011?
Vill du ligga med mig då?
14. Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Bättre eftersom min dröm blev sann.
15. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Nej.
16. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Nej.
17. Hur var din julafton?
Lugn, nära hemmet, med människor jag gillar.
18. Blev du kär?
Nej jag fortsatte att vara det.
19. Vilket program har varit det bästa på tv?
Ammade till program som Halv åtta hos mig, Familjen annorlunda och Sveriges mästerkock. Favoriterna var Så mycket bättre och Solsidan.
20. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej.
21. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Läste en pocket på BB som Dilbas gamla karl har skrivit, Martin något heter han. Så där var den boken. Annars blev det inte så många tyvärr.
22. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Inga vad jag minns.
23. Önskade du dig något som du fick?
Ett till barn! (Tack min lyckliga stjärna igen!)
24. Önskade du dig något som du inte fick?
Nej.
25. Vilken var årets bästa film?
Har inte kollat så mycket film. Såg milleniumfilmerna och gillade dem.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?
Blev fotad av min kompis fotografen O i vår trädgård tillsammans med barnen.
27. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Barnen, Sambon, mina vänner, de som såg till att Gittans förlossning (snittet) blev en fin upplevelse.
28. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Soft.
29. Vad fick dig att må bra?
Prinsen och Gittan. Sambon. Mina andra nära.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
31. Vem saknade du?
Min vän O som var ute i vida världen.
32. Vilken var din bästa månad?
Kan inte välja någon.
33. Finns det något som du skulle kunna gjort bättre?
Det tror jag inte.
34. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Det återstår att se.

Gör listan du med vettja!

Gå

Förresten kan Gittan gå. Det är så gulligt när hon tultar runt i huset.Det roligaste är att ta sig till återvinningshörnan och kasta ut pappersinsamlingen och alla pet-flaskor.

Sova hela natten

Jag minns när Prinsen var liten, kanske ett halvår. Att jag ville att han skulle somna själv i egen säng. Mest för att jag hade hört att det borde vara så. Jag gjorde några halvhjärtade försök med det som kallas femminutersmetoden men det funkade inte alls, för min del. Prinsen vrålade och jag trampade runt i tre minuter i vardagsrummet. Det slutade med att jag tog upp honom ur spjälsängen, höll honom intill mitt bröst och grät och lovade både honom och mig att aldrig mer göra så.

För mig funkar det inte att lämna mitt gråtande barn. Inte då, inte nu. Med Prinsen körde jag tuttmetoden och han somnade ammandes vid mitt bröst tills han var över ett år. För jag fixade inte att ta faighten.

Jag har aldrig gillat Anna Wahlgrens metoder. På hennes hemsida kan man läsa följande:

"Metoderna: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!"). Egen säng efter "smekmånaden"; eget rum efter senast fem månader. Nu knyts den trygga sömnen till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro som en "räddning" undan vargen.

Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!"

Vilka jäkla varg? Jag anser att ingen mår dåligt av närhet. Och ikväll ska jag kolla på vad Anna W:s dotter tyckte om andra metoder som kördes. Ska bli intressant.

Facebook

Nu har jag gjort det. Slut med facebook. Det är inte så att jag absolut är emot FB. Det är någon slags hatkärlek jag har till det faktiskt. Men när jag märkte att jag kollade FB via telefonen i lekparken fick jag nog av det. Av mitt sätt att använda det. Men visst. En del människor kommer jag inte att ha någon kontakt med, eller mindre än när jag hade FB. Men ändå. De som verkligen gillar mig, som vill vara min vän på riktigt är väl det i verkligheten får man tro. Och det är ju det som spelar någon roll. Egentligen. Och inte att vi slänger käft via FB, eller att jag gillar gymnasiepolares bilder.

Nej jag har inte separationsångest längre, men jag har haft det töntigt nog. Och det tyder kanske bara på att det var bäst för mig att göra slut.