Ju mer jag tänker på hur Prinsens kompisars föräldrar agerade, desto grinigare blir jag. Att de inte såg till att han käkade, att de drog iväg på bio utan att säga till mig, eller Sambon för den delen. Men allra mest förbannad blir jag när jag tänker på hur pappan gjorde, som lämnade sitt barn här i nästan tio timmar på Gittans födelsedag.
Han som lämnade sitt barn här hela dagen. Jag tänkte gå in lite närmare på den familjen. H, som är Prinsens kompis, är en mycket rar flicka. Hon lyssnar på vad man säger, är artig och bra på att leka. Det är inte på något sätt barnet som är problemet. Mamman är inte från Sverige och henne ser jag inte så mycket. Hon är trevlig och verkar vara den som bestämmer mycket om barnen, fast det är pappan som förmedlar kontakter. Som när barnet ska leka med andra barn. Inget konstigt med det. Jag har faktiskt inte alls märkt något skumt med denna familj och tyckte bra om dem. Tills nu.
Det känns faktiskt som att jag har blivit utnyttjad. Som att jag har arbetat en hel dag som dagmamma. Obetald. Det är fear play om man ringer och säger att "Du Anna-Bell, det har skitit sig i morgon. Skulle det vara möjligt att H får vara hos er. Det kommer att bli från morgon till kväll."
Anledningarna till varför jag känner att de har utnyttjat mig är följande:
- De ringde klockan halv nio på morgonen och dök upp en kvart senare. Av H fick jag veta att de innan de ringde till mig hade pratat med en mamma som bangade leken. För att de låg och sov. De (H:s mamma och pappa) var alltså ute efter en barnvakt.
- Pappan levererade dottern med en proppfull kasse med kläder och sa att "Ni är ju utemänniskor". De får mig nu i efterhand att tänka att det var för att han förväntade sig att H skulle vara här hela dagen. Att hon skulle få mat och utevistelse.
- Pappan sa ingenting om att Gittan fyllde år, när han ringde klockan två och kollade läget. Han visste att vi skulle ha gäster dagen efter. Respektlöst enligt mig.
- Varken mamman eller pappan var med och hämtade H på eftermiddagen klockan sex. De skickade en syster. Inte helt ok tycker jag, efter en sån lång lekdag.
Men.
En del föräldrar till barn jag har på jobbet är lite knepiga. Och jag brukar tänka att det inte är barnets fel. Jag vurmar lite för H. När jag en gång talade om för henne att Prinsen inte vill gå till frisören berättade hon för mig att hon vill, men att hon inte får för att de kostar för mycket. När H var hos oss på Gittans födelsedag höll jag på att plocka in disk i maskinen. Barnen lekte i köket och jag undrade om H och hennes familj också har diskmaskin. "Nej, för det kostar för mycket pengar" svarade hon.
Ja jag borde ha sagt till. Att vi vill att man talar om i fall man tänker åka iväg med Prinsen. Stoppat pappan vid tvåsnåret och sagt att jag faktiskt skulle fixa grejer till morgondagens kalas. Men jag fattade inte att det skulle bli en heldag. Förstod inte att jag skulle känna mig så utnyttjad. Inte då. Men nu kommer jag att hålla tyglarna kortare, det kan jag lova. Och förresten undrar jag vad H:s mamma gjorde för ärenden hela dagen. Frissan? Fika med vänner? Städning av huset? Jag har ingen aning alls.
tisdag 17 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej men oj vilka märkliga föräldrar. Jag hade själv blivit rasande! Be om hjälp kan man göra, men inte "stjäla" den...
Verkligen inte ok.
Skicka en kommentar