Skitlunch!

Vet ni hur rädd man blir då man är och äter lunch med några andra mammor, då en av dessa tjejer sätter en kaffekopp för nära ens barn. Då man vänder på huvudet och ser hur barnet stoppar ner hela handen i kaffekoppen. HELA handen i kaffet som är svart och just hällts upp från kaffekannan.

Jätterädd!!

Detta hände förra veckan då Prinsen och jag var på Söder med två andra mammor och deras barn. Det hela gick så snabbt för han är snabb min son. Han är inte sävlig. Han är en upptäckare. Pang så var handen i koppen innan jag ens hade noterat att hon hade ställt ner den.

Upp med Prinsen ur stolen. Han skrek och det ekade i Söderhallarna. Jag blev alldeles kallsvettig och sa till de andra tjejerna "Hjälp mig någon!" var på en av dem hämtade ett glas med kallvatten. Ner med handen i glaset samtidigt som jag vyssade och klappade. Livrädd att hans hand skulle vara skrovlig och full av blåsor. HELA handen i kaffet. SVART kaffe från kannan!

Han var så ledsen min prins. Bränd på handen och säkert rädd för att vi blev så rädda. Folk satt och skulle äta lunch och jag grät. Med min lilla son på armen. Gick iväg en bit där vi kunde sitta ostört, jag och Prinsen. Han fick amma och jag lugnade ner både honom och mig själv. Kunde titta på handen och jag såg inga blåsor. Tackolov. Åh så fruktansvärt skönt.

Gick tillbaka till de andra och hon som ställt fram kaffekoppen var ledsen så klart. Sådant som kan hända. Men klantigt och onödigt. Det förstod hon. Klart jag inget sa.

Innan kaffeincidenten hände hade jag beställt en smörgås, en grillad macka med ost och skinka på. "Det är väl inga nötter i?" undrade jag. "Jag tål inte nötter". Det skulle vara nötfritt sa han bakom disken. Så efter det där med kaffet gick vi ju tillbaka till bordet. Där låg mackan, kall och lite svampig. Men man måste ju äta så jag tog ett bett. Smakade det inte konstigt? När de andra inte såg spottade jag ut mackan i en servett. (Hade de sett det så hade de väl trott att jag var helt galen). Jag öppnade mackan och fick se något grönt där. Gick till killen bakom disken igen. "Är det pesto i mackan?" frågade jag. "Ja det är pesto!" sa han och flinade. "Men jag skulle ju inte ha några nötter" sa jag. "Gillar du inte pesto?" undrade han. "Jag skulle inte ha några nötter. Jag tål inte nötter. Det är nötter i pesto!" "Är det nötter i pesto?"

Jävla nöt! (Fyndigt i sammanhanget...) Hade jag inte varit så slut efter det där med kaffet på Prinsens hand så hade jag nog freakat totalt. Jag tål inte nötter. Min hals kan svullna igen av nötter. Min tunga kan bli tjock. Jag kan behöva ta adrenalinsprutan som ligger i skötväskan eller ta en ambulans till sjukhuset. "Gillar du inte pesto?" frågar han bara. Det är hans jäkla ansvar att se till att jag kan äta maten om han innan lovat det! Jag betalade för det!

En skitlunch blev det. Prinsen brände handen och jag fick en macka med nötter i. Men jag är ändå hyfstat nöjd med tanke på hur illa det skulle kunna ha gått. Det värsta hade varit om Prinsen hade fått brännskador på handen, blåsor och bortfläkt hud, och om jag hade fått en allergichock med igensvullen hals. Nu blev det inte så. Lyckligtvis. Tacksam för det!

Kåvepenin är inte poppis

Prinsen är sjuk och det är jobbigt. Han har öroninflammation och måste äta penicillin. Han ska ta kåvepenin två gånger om dagen i fem dagar och han hatar det. Förstår honom. Det smakar asäckligt och det blir en kamp. Han gråter och jag med. Vet inte hur jag ska göra. Det går inte att ge penicillin då bebisen kniper igen munnen, vrider bort huvudet och vevar med armarna. Håller jag i honom känns det som ett övergrepp eftersom han avskyr det. Prinsen vet ju inte att mamma tvångshåller i och plågar i den otäcka vätskan för att han är knallröd i båda öronen. Sedan spottar Prinsen, ryser och nästan kräks. Och jag gråter igen. För att Prinsen mår dåligt. För att jag är en blödig mamma.


Idag blandade jag i halva dosen i gröten tillsammans med katrinplommonpuré. Det gick bra. Resten av dosen fick jag in i munnen med hjälp av en spruta. "Skönt" tänkte jag. "Ännu en gång avklarad". Så efter en kvart hostade Prinsen tills han började kaskadkräkas. Han har en otäck slemhosta och är snuvig. Upp med allt. All gröt och all medicin hamnade i en blöt pöl i sängen.

Har ringt till sjukvårdrådgivningen (för femtielfte gången) och frågat om jag bör ge Prinsen en ny dos. Hon tyckte det med sa också att han bör få en annan medicin eftersom han ogillar denna så mycket. Läkaren som vi var hos igår skulle ringa upp. Hoppas på en god och effektiv medicin. Kanske som smakar banan eller mango. Det skulle nog falla Prinsen i smaken.

Öroninflammation. Igen.

Efter att ha lyssnat på Prinsens otäcka hosta i natt och gett alvedon för febern tog vi oss till vårdcentralen i morse. Öroninflammation igen. Nu väntar en kur med penicillin. Stackars stackars Prinsen. Han tycker att det är så äckligt. Glad ändå att det finns effektiv medicin. Så klart. Är det så att vår prins är ett så kallat öronbarn?!

Prinsen som inte ville sova

Prinsen är nu inne i en period när han har svårt att komma till ro. Ute i vagnen är det nästan helt omöjligt. Han skriker och är missnöjd och verkar livrädd att somna. Man kan ju missa något. Många gånger slutar det med att jag inte vet vad jag ska ta mig till och tar upp bärselen för att han ska sluta skrika. Det är rätt tungt med nio kilo men vad att göra då ens bebis vägrar sitta i vagnen. På magen är han nöjd, sitter och tittar och jag inbillar mig att jag blir stark i ryggen. Som tur är snålade inte sambon då han köpte babybjörnen utan satsade på den som har en ergonomisk ryggplatta.

Hemma kan det också vara svårt att komma till ro. Prinsen vill tutta. Ofta och mycket. Som nu i morse. Prinsen vaknade klockan sju och vid nio var det dax att sova igen. Klockan halv tio sov han i sängen men vaknade då jag reste mig upp. Klarvaken. Klockan är nu snart halv elva och vem ligger och glad i hågen och leker på golvet? Prinsen!

Det känns som att nästan hela mina dagar går åt till att få honom att sova. I bilen, i vagnen och hemma. Igår tog det en timme innan han somnade här hemma och sedan vaknade han flera gånger under kvällen och natten. Och det är bara jag som duger. Sambon ligger i soffan medan jag sjunger vaggvisor.

Många gånger verkar det som att Prinsen försöker sätta rekord i antal timmar att vara vaken.

Det verkar som att det är någonting som har med separation att göra. Igen eller fortfarande. Läste någonstans att man inte ska ha alltför stora projekt då man har en stor förändringar på gång. Vi ska ju flytta om ett par veckor. Men då vi har kommit på plats i det nya huset är det dessa projekt som ska tas i tu med:

-Måste fixa nya läggningsrutiner så att inte sömnen förknippas med tutte. (Nej ännu har vi inte gjort det)

- Måste introducera spjälsängen. Igen.

- Prinsen ska få börja äta mer av min och sambons mat.

Nu verkar den lilla sömnstrejkaren trött. Bäst att passa på och ta tillfället i akt och testa att lägga honom igen. Klart slut.

Prinsen 40 veckor

I dag är Prinsen 40 veckor. Eftersom han föddes på beräknat datum betyder det att han har varit lika länge utanför min mage som där i. Jag var vaken tidigt i morse, det klockslag då Prinsen kom till oss.Blev nostalgisk. Så klart. Denna bild är tagen i vecka 35.

Jag vågar inte längre

Förr var jag en sådan som sa till. På bussen. I allmänhet. Om någon hade en okopplad hund eller rökte på tunnelbanan. Inte en polis men en medmänniska som ville påverka. Göra klimatet bättre. Bry sig. Jag säger inte till nu mer. Jag vågar inte. Tror att de kan hoppa på mig eller ännu värre Prinsen. Jag har barn och jag är sårbar.

Igår var det en snubbe på bussen som verkade konstig. Han pratade högt och med alla utan att lukta sprit. Han hoppade som värsta basketspelaren och slog på den där luckan i taket för att det var varmt. Han ville ha luft och luckan gick upp då han hoppade och slog med all kraft. Så satte han sig bakom oss. Självklart. Och började prata en massa. Prinsen som satt i mitt knä var intresserad av honom och lutade sig åt hans håll. Vilken respons Prinsen fick. Snubben pratade och pratade med Prinsen men av min bedömning verkade han rätt snäll, snubben. Bara lite konstig.

Jag vill inte vara trångsinnt. Jag vill vara öppen. Men om någon faller utanför ramarna som denna människa gjorde vill jag kolla läget lite. Jag har lätt för att möta människor som är handikappade eller utvecklingsstörda. Det som skrämmer mig är när folk tenderar till att bli aggressiva, då man kan misstänka att de är påtända. Då blir det läskigt. Jag såg en kille en gång som fick abstinens på pendeln, som var på väg att klättra på väggarna, som rev sig själv. Då blev jag rädd. Jag vill inte möta någon järnspettsman eller andra galningar som man läser om i tidningarna.

Denna snubbe, han som hoppade som en basketspelare, var nog rätt oförarglig. Han bara babblade en massa om alla tänkbaka saker med varenda människa som råkade titta på honom. Han bara hoppade och slog på luckan i taket och därmed var han utanför normen. Han var nog rätt snäll. Men hade han blivit aggressiv eller hade han tänt en cigg så hade inte jag sagt till i alla fall. Inte nu mer. Jag hade snabbt satt Prinsen i vagnen, hoppat av vid närmsta busshållsplats och väntat på nästa buss. För jag säger inte till längre. Jag vågar inte.

Det hände inget mer denna gång. Snubben hoppade av innan mig och Prinsen. Han vände sig om innan han steg av, tittade på mig. "Ha en trevlig dag! sa han och log. "Det samma" sa jag.

Glidardag

Prinsen vaknade klockan sex i morse. Vi gick upp och lekte och efter åtta någongång var han trött igen. Jag lade mig med honom och i stället för att gå upp och fixa mig själv och hemmet som vanligt så somnade jag om. Prinsen och jag somnade klockan halv nio och vaknade...halv tolv! Helt galet länge sov både han och jag.

Då jag vaknade hade jag fått sms från en tjej i föräldragruppen som jag hänger med. Hon skulle ha några kompisar på lunch hemma men alla hade blivit sjuka. "Vill du komma och äta?" undrade hon. "Jag har en massa pastasallad här hemma!" Klart jag ville.

På eftermiddagen var Prinsen, sambon och jag bjudna på middag hos en kompis. Smarrig pasta med sorbet till efterrätt.

Slapp åka buss hem, eftersom sambon hade kommit hem från jobbet med bilen. Sovmorgon. Ingen matlagning. Soligt väder. Glidardag.