Inga frimärken för 44 lax

Imorgon ska jag till Doktor L. Äggblåsorna ska mätas och något, fråga mig inte vad, ska skickas via snigelpost till CvL i Uppsala.
"Ta med dig två frimärken!" sa Doktor L.
"Ok" sa jag.
Nu i efterhand undrar jag varför inte ett par frimärken kan ingå i 44 000 kronor.

En dag på jobbet

En man kort redan från start. Bara på min avdelning. Fotofrafering. En ny liten kille som kastade fram och tillbaka i min famn, skrek och inte ville vara med på bild. En annan ny liten kille som varit sjuk mycket och grät halva förmiddagen. En lunch där den sistnämnda killen var mera ledsen. Jag försökte trösta. Jag hade kyckling, tårar och snor och på min stickade tröja, han hade ludd klistrat som en vit mustach under näsan. En eftermiddag när jag var själv på avdelningen eftersom kollegan skulle på möte. Ett gäng treåringar som inte ville lyssna, en pedagog som inte hann med bland alla pussel och bajsblöjor. En vanlig dag på jobbet, helt enkelt. Fast mera kaosig.

Nåt på G

Jodå, efter att ha sprutat i sex dagar känner jag att det är nåt på G. Magen är öm och det känns som en ägglossning. Det moler och det gör mig glad. Det lär betyda att det händer grejer. Imorgon ska det mätas äggblåsor. Spännande.

Tjuvkikat genom fönster

Idag var jag i Södra hålan, stället där jag har vuxit upp. Ett av syrrans barn, C, och jag gick med Prinsen till en förskola och lekte på deras gård. Eftersom jag själv jobbar på förskola tycker jag att det är kul att se hur andra har så jag kikade in i ett fönster medan barnen lekte. Det är intressant att kolla in inredningen, synlig dokumentation eller annat som kan ge intryck eller inspiraton. Så fick jag syn på en tavla där det var skrivet med en whiteboardpenna. Så här stod det ungefär:

Detta får man INTE göra här:

Jonna - Får inte gå ut på gården utan att säga till
Kevin - Får inte kasta bollar eller annat inomhus
Mustafa - Inte skrika
Linus - Ska inte slåss
Mustafa - Får inte slåss och sparkas
Emma - Får inte säga kränkande saker


Detta FÅR man göra här:

Emma - Kramas
Mustafa - Leka ute och inne



Ja ungefär så stod det. Och där stod jag med näsan upptryckt mot rutan och blev bara mer och mer irriterad. Använder personalen en tavla för att komma ihåg vad barnen inte får göra? Snacka om att fokusera på fel saker. Och namnger de sk pedagogerna vilka barn som gör vilka fel? Så att alla kan se, så att alla kan förstå vem som inte kan göra som man ska. Tänker de inte på den negativa spiralen som blir? Varför kan de inte skriva trivselregler som gäller alla, där det inte finns några namn? Fattar inte personalen att det är kränkande att göra så här? Jag blir förbannad. Måste jag stolpa dit en vardag när de har öppet och tala om att de inte kan ha en tavla där de skriver upp namnen på barn som gör galet och att de sedan presicerar vilket fel de gjort? Förstår de inte att barnen kan få stämplar på sig och att det hela kan förstärkas när föräldrar ser vad som är skrivet?

Bye the way, så bra att Mustafa får leka både ute och inne på förskolan. Ja det stod faktiskt precis så. Jag blir galen.

Fina pappa

Pappa har köpt en bok som heter något i stil med "Till mitt barnbarn". Han har berättat att han håller på att fylla i den till Prinsen och idag var den klar. Han lämnade över boken när vi var på lunch hos honom och när vi kom hem öppnade jag den. I boken kunde jag läsa om hur han berättade för Prinsen om sin barndom, om sitt första arbete och om saker som sedan hände honom som vuxen. Min pappa hade skrivit saker om mig och det slutade med att jag grät när jag läste. För att hans ord berörde mig, för att han skrev att han missat saker i min uppväxt (mina föräldrar skilde sig när jag var ett år) men att han hoppas att han gottgjort det. Blev rörd på sättet han tilltalade Prinsen på, för alla fina ord.
Pappa, fina pappsen. Jag blev jättegled för boken och för alla fina foton som skickades med. Så himla glad.

Ledig dag

Igår, asmycket på jobbet, toppat med ett föräldramöte på kvällen. Idag,ledig eftersom jag har lite tid att ta ut. Jag och Prinsen ska på utflykt och det ska bli så mysigt. En heldag med färjan över till Djurgården och Aquaria där vi ska kolla in stooora fiskar.

Känsligt

Det var aldrig självklart att jag skulle bli mamma. Det är inte självklart att Prinsen kommer att få ett syskon. Och jag erkänner, det är lite känsligt när folk pratar om att ensambarn kan bli enstöringar, bortskämda, egoister osv. Ja man kan höra en massa konstiga åsikter. Inte riktade till mig, men så klart jag tänker att det kan vara så att mitt barn faktiskt inte kommer att få ett syskon. Och absolut, jag vet ju att detta inte stämmer, men ändå.

Så här om dagen var det ett barn på jobbet som återigen grät för att han inte tycker om höga ljud, vilket det ofta är på en förskola.
"Det är typiskt för barn som inte har syskon" sa kollegan som är trebarnsmor.
"Jaha" sa jag "Konstigt, för jag har en storasyrra och jag tycker inte heller om oväsen."

Jag kan liksom inte låta bli att säga nåt, spela dum. För det är känsligt, så är det.