Så där

Nu i kväll känner jag mig så där. Det är asrörigt i huset som jag tidigare sagt. Vi har ingen belysning i vardagsrummet om man bortser från en vrålstark bygglampa. Det är liksom inget mysigt hemma. Och jag har varit mycket hemma denna vecka. Magen är så där också. Jag är inte typen som kan gå och kasta i mig en pizza efter en magsjuka. Min mage och hela min kropp är ruckad på något vis. Det tar några dagar innan jag äter vad som helst, innan jag är hungrig på riktigt och jag ta stora porioner som vanligt. Jag är inte där än. Nojig är jag också. För den förbannade svininfluensan som media spyr ut information om dagligen. Jag är i riskgruppen. Nej jag är inte gravid som någon frågade på jobbet. Jag har astma. Är rädd för svinis och rädd för vaccinet. En hare är jag. En katastrofmänniska som ser mig själv med en sån där låtsaslunga för att jag velade så länge med att ta vaccinet att jag hann få sjukan innan. Fan, peppar peppar det får inte hända. Dessa två veckor kunde jag i vilket fall inte ta vaccinet eftersom jag var förkyld förra och magsjuk denna. Nojar över Prinsen också. För att jag inte vill att han ska få svinis. För att jag inte vill vaccinera honom. För att jag tänker på att han har astmaliknande symptom varje gång han är förkyld men inte har någon diagnos. Trött är jag också. Som fan. Jag anar att det är sviter sedan kräkningarna men vad vet jag. I helgen drar vi igen, Prinsen och jag. Till kompisar för att lämna sambon med renoveringen. För tredje helgen på raken. Kanske den sista innan målarna kommer.

Mammig

Prinsen har alltid varit mammig. Med det menar jag att han ofta föredrar mig om jag finns till hands. Nu ikväll skulle han lägga sig med sin pappa och ville helst sova med mig. Det gick bra sedan med pappa (som var stött och kändes sig som ett andrahandsval.)Jag förstår att det är trist att som förälder komma på andra plats, men just nu är det väl inte så underligt. Två helger på raken har Prinsen och jag sovit borta när sambon renoverar. Jag har vabbat tre dagar förra veckan och snart har Prinsen varit hemma tre dagar denna vecka med mig. I kväll spelade Prinsen och jag memory (fatta jag har ett barn som man kan spela sällskapsspel med!) medan sambon kollade på fotboll. Är det då konstigt att Prinsen vrålar efter mig? Jag tycker inte det.

Dagens outfit

Rosa-och vitrandiga mysbyxor, grön smurftröja, tofs med bubblor, vit fejja med blå ringar runt ögonen. Det är jag idag. Glad över att det inte är idag målaren kommer. Glad över att magsjukan är bättre. Och nej, jag bjuder inte på någon bild på dagens outfit.

Urk

I helgen kajkade vi runt igen, Prinsen och jag. Sambon har renoverat mer. Lördagen tillbringade vi hos mamma med man och söndagen hos vännen G. Det var på söndag eftermiddag som det började kännas skumt i magen. Det ilade, körde runt och jag mådde illa. Efter att ha legat en timme på G:s soffa började jag kräkas inne på toa. Magsjukan var ett faktum. Efter att ha legat i ytterligare en timme, fast denna gång på G:s badrumsgolv med en filt över mig samlade jag krafter att åka hem. Prinsen är envis som en gris och detta har bland annat resulterat i att han, en treåring, igår lyckades knäppa sin dragkedja alldeles själv. Detta skulle han promt göra innan vi drog hem igår från G och jag satt på trappen och väntade på honom, hyperventilerande. Jag lyckades köra de fyra milen utan att behöva använda spypåsarna. Idag har Prinsen och jag kollat på tv i flera timmar. Jag har varit helt däckad. Nu väntar jag bara på att Prinsen ska åka på det. Men hoppas så klart att han klarar sig denna gång.

Torsdagskväll

I vardagsrummet: Sladdar, bjälkar, ett stort tygtak som hänger taket. Inga möbler, kalt på väggarna och en sambo iförd arbetströja och kalsonger, spelandes tv-spel i den maskerade soffan. I dubbelsängen på övervåningen: Prinsen som sover med fem nallar. Han somnade efter att ha hört sagan om bebisen. Den börjar så här: "Det var en gång en mamma och pappa som så gärna ville ha en bebis. Men det kom ingen bebis. De var så ledsna. Mamman längtade, pappan väntade men det kom ingen bebis. Men vet du att vips en dag så låg det en liten, liten bebis i mammans mage. Den var mindre än en ärta..."
Och här sitter jag i gästrummet. I fönstret en massa blommor som annars är utspridda över hela nerevåningen, på golvet ett stort badlakan. På det badlakanet har vi ätit middag i kväll igen. Det är inte så tokigt att ha picknick inne.

Tre syrror

Hur kan tre sjuksyrror inte veta om det är vattkoppor som Prinsen har? Jag kunde inte göra bedömningen själv utan traskade iväg till vårdcentralen. Efter att varit där och visat upp Prinsen är jag i alla fall inte klokare. Vad kan det annars vara, de fyra prickarna han har? Ps: Det går vattkoppor hos dagmamman.

Städat

Jag har facebook. För någon vecka sedan fick jag en förfrågan att bli vän med en person. Jag kände inte igen namnet och personen hade ingen bild, men jag tänkte i min enfald att det kanske var någon gammal klasspolare eller något. Idag tryckte jag "bekräfta" på hans förfrågan och ca tre sekunder eter det dyker människan upp på chatten. "Hej, läget?"undrade han. Jag frågade vem han var och fick svaret att han var en kille bara, som sett mig på nätet och jag såg fin ut och bla bla bla. "Lägg ner!" sa jag och fick tilbaka ett "Ok." Sedan blockerade jag honom, gjorde min sida endast tillgänglig för mina vänner och raderade alla gamla klasspolare och annat löst folk som jag ändå egentligen struntar i. Kvar finns dock mina riktiga kompisar och fina bloggtjejer, bland annat.