onsdag 21 oktober 2009

Städat

Jag har facebook. För någon vecka sedan fick jag en förfrågan att bli vän med en person. Jag kände inte igen namnet och personen hade ingen bild, men jag tänkte i min enfald att det kanske var någon gammal klasspolare eller något. Idag tryckte jag "bekräfta" på hans förfrågan och ca tre sekunder eter det dyker människan upp på chatten. "Hej, läget?"undrade han. Jag frågade vem han var och fick svaret att han var en kille bara, som sett mig på nätet och jag såg fin ut och bla bla bla. "Lägg ner!" sa jag och fick tilbaka ett "Ok." Sedan blockerade jag honom, gjorde min sida endast tillgänglig för mina vänner och raderade alla gamla klasspolare och annat löst folk som jag ändå egentligen struntar i. Kvar finns dock mina riktiga kompisar och fina bloggtjejer, bland annat.

2 kommentarer:

Paprika sa...

Kul kille. Kanske är så man ska göra för att åstadkomma en imponerande kompislista ;-)

Anonym sa...

min facebook är också rätt hårt hållen, vill bara ha vänner med, inte gamla polare man inte sett på typ 100 år.
Ibland känns det som " Den som har flest vänner på facebook, när man dör vinner"

Villemo