Jag måste ta upp en grej. Med Prinsens extradagmamma J. Hon som är stand in när den vanliga dagmamman behöver en vikarie. Måste innan jag kommer till själva dilemmat tala om att Prinsen träffar J nästan dagligen eftersom dagmammorna arbetar ihop.
Så här:
Prinsen gråter aldrig när jag lämnar honom till en vanliga dagmamman. Han gråter ofta när jag lämnar till J, vilket händer någon gång per månad. Jag vet inte vad det är, om det är så att han är hårt knuten till den vanliga. Anar att det är det. Förra veckan lämnade jag till J och det var gråt. Senare ringde hon och talade om att han tystnat snart efter att jag gått. Så klart. Jag jobbar ju själv med detta. Med barn som är små. Som är ledsna ibland. Men. Prinsen har vid flera gånger denna vecka sagt till mig att "J säger att hon inte tycker om mig när jag skriker." Det är inte ok. Jag vet, han är tre år. Visserligen väldigt verbal, men who knows om detta är sanning. Jag kan ändå inte förbise detta.
Det är ok att säga" Jag tycker inte när du skriker." Det fokuseras på handlingen. Att säga "Jag tycker inte om dig när du skriker" blir något helt annat.
Jag är inte en fläckfri pedagog, absolut inte. Jag är långt ifrån perfekt. Det finns saker jag ångrar, som jag vill glömma. Inga stora saker, men mindre bra ur ett proffisionellt perspektiv. Och känner föräldrar till barn på avdelningen där jag jobbar som jag gör nu vill jag att de ska komma till mig och prata. För det skulle inte vara min mening om jag sagt något som sårar. Och det är inte Js mening heller, det förstår jag verkligen.
Men. Jag tycker inte om dig när du skriker. För att bli omtyckt måste du alltså hålla truten. Vara glad. Rätta dig i ledet. Detta gnager inom mig och känns fel. Jag måste ta upp det. Och det känns jobbigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förstår att det känns svårt och kanske på ett sätt ännu svårare för att ni båda jobbar med barn. Lätt att tänka att hon tror att du tror att du är bättre på ditt jobb än vad hon är på hennes. När det inte alls är det som det handlar om. Att du bara är mamma och vill att din son ska bli omtyckt även när han skriker. "Älska mig mest när jag förtjänar det minst". Men det ÄR en viktig diskussion och jag tycker absolut att du ska ta upp den med henne. Hon har säkert bara inte tänkt till och har full förståelse för att du blir bekymrad.
Verkligen, du måste ta upp det! Förstår att det är jobbigt. Fan vilka grejer en förälder måste ta i!
Skicka en kommentar