Bryt

Japp. Jag har fått ännu ett bryt på jobbet.

Dagen började med ilande huvudvärk i pannan så snart jag slog upp ögonen. Petade i mig ett par alvedon och gick till jobbet. Det lunkade på. Promenad med barnen, lunch och rast. Det är meningen att vi i personalgruppen ska ha en halvtimmes friskvård i veckan och eftersom vi aldrig har tid att ta ut den finns det numer ett annat alternativ, att ta halvtimmen utspridda över tre dagar. Denna dag gick jag istället för att dricka te i personalrummet iväg på en promenad. De resterande tio minuterna tänkte jag fika på. Drog iväg själv. Det var skönt att komma ut. Solen lyste på trädens gula löv. När jag kom tillbaka till jobbet kollade kollegan V på mig "Då går jag på rast." Talade om att jag för första gången tänkte ta en sån där rast på 40 minuter och då utbrister kollegan J "Jaha men det kan man ju typ aldrig." Och jag snetände direkt, surnade ur och sa "Men skit i det då. Konstigt att andra kan men inte jag". J brukar nämligen ta dessa extra tio ibland. Störtade iväg till plåsterskåpet och fixade till mina skavsår. Tillbaka till avdelningen, mer lugn. "Men det var inte riktat till dig" sa J (som jag för övrigt gillar) och gav mig en bamsekram. Och jag började gråta och berätta om min frustration, stress och min huvudvärk som är inne på tredje veckan. Sedan kunde jag inte sluta grina. Det var som att allt bara bubblade upp. Så nu sitter jag här. Hemma efter att ha gått från jobbet två timmar tidigare.

"Men vad är du stressad för" sa sambon senast i morse. När han säger så framstår jag som ett freak, en ostresstålig person som behöver lugn. Det är inte så. Det är nog bara så att vissa saker gör att det blir lätt för bägaren att rinna över. Som att jag är frustrerad på jobbet. Att vissa verkar tycka att man behöver ha ett möte och diskutera huruvida man ska flytta en viss byrå eller inte. Som att jag vill ha ett till barn, har varit nära längtan och frustrationen rätt länge nu. Besvikelsen finns också kvar som ett skavande sår, över att jag är beroende av läkarna på Linné, att de lovade två embryon vid två olika tillfällen och struntade i det. Kan de förstå vilken stress och även här frustration som deras ouppfyllda löften ger? Jag måste förstås skriva och kräva ett skriftligt svar på att vi vid nästa försök får två tillbaka. Om det blir en nästa gång. Detta brev kommer upp i tankarna varje dag, olika formuleringar svischar förbi och lämnar även de stress.

Ja vänner, så är läget just nu. Skriver här ner en åtgärdsplan för mig själv, saker som jag kanske bör tänka på för att minska stressen. Fler förslag mottages tacksamt.

- Skriva ett brev till Linné snarast för att få det ur världen.

- Skita i att ha dåligt samvete över att jag inte drar till gymet. Gå promenader på kvällarna istället. Det är bra för kroppen och knoppen. (Nördigt rim.)

- Strunta i att andra är veliga på jobbet. Vara mer styrande och köra med röstning. Majoriteten vinner, det fattar ju alla.

- Inte boka upp mig på en massa stressande saker, se till att ha luckor på helgerna. Denna lördag ska jag bara påta i trädgården med Prinsen och hans kompis.

- Gå och lägga mig senast 22.00 på vardagarna och släcka lampan 22.30. Huvudvärken blir inte bättre när jag sitter uppe till tolv.

- Göra saker som är nice, typ umgås med folk jag gillar, promenera och fika.

- Ge fan i att bli stressad över att det är sand i hallen eller dammtussar under sängen. Vi överlever det några dagar.

- Så till det sista. Har precis kommit på att jag ska handla alla julklappar på nätet i år. För att slippa julhandel, all rusch och kunna lägga krutet på det roliga; Baka julgodis, dricka glögg och göra snölyktor.