Uppmjukad

I dag på lunchrasten stack jag till massören. Hon knådade mig och vänstar sidan av ryggen var spänd som attan. "Det är som en hård bulle här. Jag förstår att du har spänningshuvudvärk av detta" sa hon och borrade ner sina fingrar så att det ilade i hela kroppen. Efter behandlingen var jag lättad. Jag kände mig dåsig och lugn. Nästa vecka ska jag på ännu en omgång.

Jag hämtade Prinsen från dagmamman i dag, vi turas om sambon och jag. Solen sken och vi tog god tid på oss. Länge plockade vi kastanjer som nu ligger i en stor vid vas på köksbordet. Vi handlade mat, gick och småpratade. Kände mig så himla lung ännu.

Kom hem och åt en pastasallad med fetaost och soltorkade tomater. Vi middagen kollade sambon på mig. "När är de där kromosomtesterna klara? Prinsen är tre nu, jag vill inte att det ska var åtta år mellan. Så är jag så trött på detta, jag vill bara lägga det bakom mig. Men jag vet att du kan köra på länge." Ja Prinsen är tre och hade jag kunnat så hade jag lagt in en order för ett tag sedan, så att det kunde vara tre år mellan barnen. Så perfekt! Ja testerna är det nu sex veckor sedan vi tog och det kan ta tid med svaren, det sa Doktor L. Jag är också trött på att vara i denna IVF-karusell men ja, det stämmer att jag kan köra på längre men det är en diskussion som inte kan tas upp för då blir vi osams. "Jag hoppas att testernas svar kommer snart så att vi kan påbörja behandling om kanske en månad eller något." Typ så sa jag. Men inom mig kom ledsamheten igen. Och stressen, inte bara över att befinna mig i detta läge, utan över att vi inte är överens.