"Men vad fan!" ropar sambon från sovrummet.
Jag lubbar upp till övervåningen.
"Vad är det?"
Han står och bäddar vår dubbelsäng.
"Det är blött underifrån på bäddmadrassen."
"Men vad har hänt? Har det läckt så att det gått igenom hela madrassen eller?" (Det har hänt några gånger att Prinsens nattblöja har läckt.)
"Näe" svarar sambon. "Det är säkert någon som har legat under sängen och har pissat uppåt." Han himlar med ögonen.
Ännu en grej som händer hemma hos oss. I vårt hem vi vill ha snyggt men som mest sunkas ner av olika anledningar. I natt sover vi med lakan under madrassen. Ovanpå också. Imorgon blir det skumtvätt. Det luktar starkt som helvete och madrassen är otymplig och sambon och jag kommer att stångas med den för att försöka hantera den. Kanske blir vi hetsiga och eventuellt kommer sambon att säga:"Men vad fan Anna-Bell, hade vi inget madrassskydd? Var är det nånstans?" Ja madrassskydd vore bra. Vi hade det en gång. Varför köpte vi inte ett nytt när det andra blev sunkigt? Inte vet jag.
Ting, vi är rätt ordentliga. Med vissa saker. Men så är det en del grejer som liksom släpar efter. Som att jag glömde att tanka för ett par veckor sedan. Så att sambon klockan sex på morgonen fick köra ner kopplingen i botten och rulla in på bensinstationen på bresida. Han lyckades precis komma in på mackområdet innan bilen lade av. Och toapappret. Vissa gånger glömmer vi att handla nytt. Men det går att torka sig med påskservetter också. Det skulle aldrig hända hos min mamma att pappret tar slut. Varför gör det det hos oss? Mamma tycker istället att jag är slarvig med hushållspappret eftersom det också tar slut hela tiden och jag då tar en toarulle till köket (om vi har något). Så nästan varje gång min mamma kommer till oss har hon med en rulle hushållspapper. Andra får blommor, jag får papper.
Jag är dock alltid noga med allt som har med Prinsen att göra, det vill jag påpeka. Jag har exempelvis lånat kollegans bil vid ett flertal gånger eftersom jag glömt Prinsens fruktburk hemma.
Det är inte så att vi lever i missär, inte att vi är nonchalanta. Det är inte så att vi skiter i hur det ser ut eller så. Det är bara det att jag är lite förvirrad, glömsk och vissa gånger prioriterar annat än det synliga som t ex toaringen. (Shit vad jag tjatar om toaringen. Den måste nog snart presenteras med namn och bild på bloggen.) Och jag tänker att sen, SEN, när huset är klart då ska allt vara iordning. Jävlar vad filtarna ska matcha och allt ska vara fix och färdigt. Och förresten så ska jag ha en vältränad kropp också, sen när alla IVF är gjorda. SEN, då ska allt vara tipp topp. Men tills vidare nöjer jag mig med en halvdegig mage och en kaosartat hem.
