Bubbla

Tack alla fina för gratulationer! Ja, hon är underbar vår lilla tjej! Så perfekt!

Jag är kvar i bubblan där man hamnar som mamma med ny bebis. Dagarna rinner på, måltiderna passerar och man undrar vart tiden tar vägen när det enda man gör är att amma, tvätta små kläder, mysa med bebisen och leka med det stora syskonet.

Allt är bra med lilla Gittan, som jag tänker kalla henne här. För ett par dagar sedan visade det sig att hon inte gått upp i vikt som hon skulle och vi började då ställa klockan på nätterna och se till att det max går tre timmar mellan måltiderna. Nu verkar det ha blivit bättre och hon är inte så slö som tidigare. Många funderar nog över sitt barn som inte vill sova och som skriker. Här är det tvärtom. Vi tycker att hon är jättetyst och vill att hon ska vara vaken mer så att hon får i sig. På måndag är det vägning igen på BVC. Hoppas och tror att hon käkar bättre nu än för ett par dagar sedan.

BVC ja. Där har vi redan varit två gånger. Vid första tillfället kände jag att det inte var 100 i kontakten med BVC-tjejen så jag såg till att byta direkt. Tycker att det är viktigt att jag känner ett förtroende för den jag går till på BVC då det är så pass tät kontakt och att det gäller mitt barn.

Hormoner har jag gott om och visst har jag grinat en massa. På BB, på BVC, hemma. Jag märkte på BB att de luskade om förlossningsdepression men jag sa att jag bara är lycklig, att känslorna kommer över mig. Tänk att jag nu faktiskt har två fina barn. Sju år efter besöket hos gyn där jag fick veta att vi inte kunde få barn utan hjälp är de här. Det är så fantaskiskt att jag nästan börjar grina här och nu när jag tänker på det.

Prinsen är världens finaste bror. Han pussar, fixar och donar. Han har inte varit hos dagmamman sedan 21/12 för vi har valt att ha honom hemma så att han också lär känna Gittan och känner sig inkluderad. Samma dag som Gittan kom fick Prinsen komma till BB och hälsa på. Sedan följde sambon med honom hem och jag sov alla fyra nätter själv på BB tillsammans med vår bebis. Det gick bra men visst kändes det lite ensamt i vissa lägen. Jag såg hur papporna sprang fram och tillbaka med vetekuddar och mat med bebisen på armen men jag ringde på klockan och fick hjälp av den underbara personalen. Det gick också bra och jag kan inte klaga då jag låg och läste och kollade på världens finaste bebis. Men det är klart. Man är ju inte kaxig så nära inpå ett snitt, som ju faktiskt är en rätt stor operation.

Själva snittet gick bra och jag tänker återkomma en annan dag med hur det gick till. Jag kan i alla fall säga att jag är väldigt nöjd att det blev snitt denna gång. Väldigt bra var det.

Ja det var en liten rapport från bubblan jag lever i. Återkommer inom en snar framtid.

/Anna-Bell