Svar till anonym:
Jag har längtat som få, har kämpat hårt för att få mina två barn. Det är klart att jag njuter av att Gittan äntligen är här. Jag njuter till fullo av att ha henne hos mig, denna vackra lilla bebis. Jag älskar henne gränslöst så som jag gör med Prinsen och upptäckte direkt att man kan vara förälskad i två, något som kändes främmande när jag hade ett barn. Mina inlägg om hur vardagen ser ut just nu handlar inte om att jag är missnöjd, snälla tro inte det. På min blogg vill jag vara ärlig och att jag beskriver min vardag som kanske lite småkaosig just nu betyder INTE att jag inte vill vara här. Så klart att jag vill. Inget annat är viktigare. Men det tar lite tid att få snurr på vardagen när man fått en ny familjemedlem. Det var bara det.
Anna-Bell
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är helt omöjligt att tolka något av dina inlägg som att du skulle vara missnöjd med dina barn. Det sitter nog helt i betraktarens öga i så fall.
Suck, då låter inte det minsta missnöjd. Tvärt om. Och jobbigt är det och får lov att hur hårt eller lite någon kämpat för att bli förälder.
Kram på dig!
Jag fattar inte hur Anonym läste ditt inlägg, men det känns väldigt bittert. Jag har förståelse för bitterhet (känner den själv ofta) men kommentaren känns väldigt, väldigt malplacerad.
Jag tycker du känns sällsynt tacksam i alla dina inlägg och poängterar ständigt hur lycklig du är som fått dina två mirakel.
Ingen kan kräva att du ska gå omkring och tacka din lyckliga stjärna 24/7, vardagen får vara jobbig även om man fått jackpot.
Stor kram till dig!
Så klart att det kan sticka i ögonen (även om jag inte kan läsa in något som helst missnöje mellan raderna) på den som önskar leva det livet. Men du ska inte behöva förklara dig för att du - i egenskap av människa och mamma - tycker att tillvaron är tuff emellanåt. Så är det ju.
Bara för att man haft svårt att få barn så är man inte skyldig att behöva tycka att livet med barn är fluffiga rosa moln. Det ÄR tufft emellanåt, oavsett hur barnen blev till.
Jag har ju också haft turen att lyckats få två (under 7 års försök) och vardagen är jättejobbig ibland. Men jag skulle ju aldrig vilja vara utan den, inte ens de allra jobbiga stunderna. Och jag är övertygad om att du känner likadant.
Skicka en kommentar