Det började med att kompisen C bjöd mig på middag när jag fick en sträckning i magen. Det var när jag var gravid rätt sent i graviditeten. Jag tackade nej till middagen, pga sträckningen, i sista stund, några timmar innan. (Hade sagt innan att jag skulle komma.)Detta via sms. Jag ringde sedan, innan middagen hade börjat (det var fler som skulle dit) men ingen svarade. Så kom Gittan någon månad senare och vi hade inte hörts innan det. Jag sms:ade och talade om nyheten och fick svaret "Grattis vad roligt för er. Hoppas allt gick bra. C" Sedan har vi inte hörts. För att det känns som att hon är sur på mig. Och jag vet inte varför. Nej jag tror inte att hon är ofrivilligt barnlös. Hon är inte så förtjust i barn och har berättat för mig (jag frågade så klart inte) att hennes man vill ha barn men att hon inte vet. Hon har dock alltid varit mån om Prinsen. Känner mig lite stött för att det inte har kommit någon förfrågan om att komma och träffa Gittan. Men det tyder ju på att hon inte är intresserad. C är en sån som vill prioritera resor och restaurangbesök har hon talat om. Möjligt att det är så att hon tycker att vi lever för olika, men för mig spelar det ingen roll. Tycker att man kan umgås ändå.
Nu har jag kommit till en punkt där jag måste välja. Ska jag skita i henne och lägga ner, inte ens höra av mig och kolla anledningen till stämningen? Eller ska jag skriva ett melj eller ringa för att kolla vad problemet är? Jag känner nu att det inte finns någon vänskap kvar, att hennes sura sätt genom åren har förstört det hela. Jag vill prioritera dem som verkligen betyder något för mig och det känns som att denna C mest gör mig osäker. Det har hänt förr att det har uppstått saker.
Sedan en sak till. Vi är vänner på facebook. Jag vet inte om jag är larvig, men jag blir så jävla irriterad på hennes inlägg. Som att hantverkare är ett idiotsläkte, typ. Min sambo är hantverkare. Hon skriver neggiga saker om folk som kollar på schlager och vill framstå som en kreddig person själv. Som åker på vinresor och är bakis efter vinkvällar. Det verkar som att hon vill framställa sig som någon innestadstjej (hon bor innanför tullarna) som lever ett liv med krogbesök. För mig låter det mest krisigt när man hela tiden måste påpeka vilka hippa saker man gör.
Så vad ska jag göra? Skita i henne och radera henne från facebook? Eller ska jag fejsa henne och skicka ett mejl? Pallar inte att ha henne i bakgrunden längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det som är så bra med fb är att man kan fade:a folk. Du kan klicka i att du inte vill se hennes innerstadspretto statusuppdateringar i ditt nyehtsflöde (så har jag gjort med några jag bara störde mig på) och du kan skruva ned din profil för henne så att hon nästan inte kan se nån info. Så jobbar jag stenhårt och det tycker jag är kanonbra. På så vis behöver man inte göra nån beef och ta bort någon. Men det har jag också gjort i och för sig, men det är ju inte alltid man vill det.
Tråkigt att förlora en vän, jag hade försökt ta reda på varför, för att sedan kunna släppa henne helt. Jag hade annars fortsatt fundera men det är ju jag.
Vad som känns bäst för dig vet du bäst själv.
Kram på dig
Hmm. Jag ska försöka skriva ned vad jag kände när jag läste ditt inlägg. Först och främst så kände jag förståelse för C. Kände igen mig i mycket och fick nästan en känsla av att jag själv har reagerat precis som hon i mitt liv. Kanske därför känner jag ett behov av att försvara henne (mig?).
Jag hade nog också blivit besviken om min gravida vän avbokat en middag hos mig via sms några timmar innan. Nu vet vi ju inte om C är ofrivilligt barnlös (på något sätt säger min radare att hon är det, men det är ju inte alls säkert) men om hon är det så förstår jag henne ännu bättre. Det är klart att man får ha skäl att avboka något och ingen kan klandra en för det, men hon har också rätt att bli besviken eller ledsen (sur?). Kanske hon hade väntat att du skulle ringa efter middagen och höra hur allting gick? I stället får hon ett sms om att du fått ett barn, efter en lång tystnad. Jag hade nog svarat på sms:et precis som hon och inte ringt upp.
Jag tycker inte du ska känna dig stött över att hon inte visar intresse för Gittan. Faktum är att väldigt få är intresserade av andras barn, ofrivilligt barnlösa eller ej. Själv träffar jag endast mina närmaste vänners bebbar, även dem väldigt sporadiskt. Det är ju vännerna jag valt, inte deras barn. Det är klart hon vill prioritera resor och restaurangbesök, det är hennes liv just nu.
Jag tror att jag reagerar lite därför att jag själv varit som hon längs åren. Min vän sade rakt ut till mig det du skriver om C och då lät hon också förstå att "mitt sura sätt förstört det hela" (som du skriver). Det kändes ofattbart för mig att jag upplevts som sur, när jag bara varit olycklig och ensam och jobbat på att få saker att fungera, men känt att jag alltid blivit nummer två, bortglömd, avbokad och ignorerad. Kanske C känner så även hon? Att hennes middag, hennes liv och hela hon är avbokad och bortglömd till förmån för din graviditet och Gittan? (även om det ju inte är sanning, men hennes upplevelse av det - kanske?) Missförstånd är svåra. Allas upplevelser är deras sanning, både din och C:s.
Sen tycker jag inte heller att det är krisigt att skriva om sitt liv på FB, hur än det må te sig. Hennes liv ser annorlunda ut än ditt, men hon upplever det knappast som "hippt" eller kreddigt själv - kanske det är du som läser in det i det hon uppdaterar? Jag tycker hon gör rätt i att åka på vinresor och vara bakis efter vinkvällar. Det är hennes liv, hennes val. Inga barn, tid och möjlighet att tänka på sig själv.
Jag kan tänka mig att folk irriterar sig på mig på FB någon gång, mina halvbekanta mammavänner. Kanske? Men jag lever med mina intressen, det jag kan och det jag vill. Deras liv ser annorlunda ut. Jag förstår det. (inte sagt att jag själv inte irriterar mig på deras kräk-och blöjrapporter ibland..)
Vad du ska göra, undrar du? Jag tycker du ska känna efter vad du vill. Jag tycker inte det låter som om du vill ha henne i ditt liv, du låter mest irriterad på henne. Vad ger hon dig som du inte kan vara utan? Då tycker jag du ska skita i henne. Eller om du känner att du vill ha henne kvar - skriv ett mail.
Gällande FB är det lätt, stäng av hennes inlägg så slipper du se dom. Det har jag gjort med många på min FB, likaså begränsat min egen profil så de inte ser mina "irriterande" uppdateringar.
Lycka till!!
Håller med Tingeling!
Tack för ett väldigt klokt inlägg.
Hoppas att det löser sig till det bästa för er båda.
Kram Maria
Tänkte faktiskt lite som Ting. Kanske är hennes "kreddiga" liv ett försvar på det hon kanske innerst inne önskar, som hon inte kan få.
Jag har en fin gammal vän som jag sårade, omedvetet, med ett sms hon tyckte var jätteklantigt. Det tog några mail innan det var utrett. Nu har vi en fin relation igen, men en annan än innan
Jag tycker att du ska höra av dig till henne och fråga om något gått snett, och om ngt har gått snett. Rensa luften. Träffas om du/ ni vill eller strunta i det. Men att veta om och i så fall vad som lurar under ytan brukar avar väldigt skönt
Lycka till!
Tänket som Tingeling i detta.
I övrigt: det viktiga är att DU reder ut för dig själv om DU vill ha henne i ditt liv. I så fall är det kanske dags att föreslå en träff/fika/middag. Om inte är det bara att låta saken rinna ut. Jag kanske är onormalt okänslig men jag tänker som så att många vänner kommer och går genom åren. Vissa dyker upp efter tio år när ens "lägen" är lika igen. Jag tror inte att man måste bestämma sig för att göra officiellt slut utan bara acceptera att, ja att vänner kommer och går och ibland kommer tillbaka :)
Skicka en kommentar