Alla barn har rätt att gå i skolan. Så klart. Jag tycker att det är bra att barn med exempelvis funktionshinder går i "vanliga" klasser. Att man anpassar verksamheten, formen så att det ska passa barnet. Att man utgår ifrån individen, utbildar folk till duktiga resurser. Så att skolan kan spegla samhället, där alla människor är inkluderade. Att barn ska få lära sig om varandras olikheter, men att de ändå på ett sätt kan mötas och förstå att vi är lika. För mig är det självklart.
Prinsen har nu gått i skolan i två veckor. I hans klass finns ett barn som har en diagnos. Vi kan kalla barnet för P. I P:s problematik ligger bland annat svårigheter med språket. P säger saker rakt ut, som han förmodligen inte förstår innebörden av. Saker som gör Prinsen rädd. En dag sa P till Prinsen att "Du måste hjälpa mig att mörda de andra barnen! Annars kommer jag att sparka dig på snoppen!" Prinsen gick därifrån, förmodligen skräckslagen. Över hotet att bli sparkad, för jag vet inte om han vet vad "mörda" är för något.
Det är svårt för mig att förklara för Prinsen vad en daignos är för något. Jag har berättat att P har vissa svårighetar, som de flesta barn inte har. Att P säger saker som han nog inte menar, att det liksom poppar ut saker ur munnen. Att P har lite svårt att förstå vad som är rätt och fel. "Du vet vad som är rätt och fel, Prinsen", sa jag. "Men han kan inte förstå det lika bra. När P till exempel säger något dumt, vet han inte hur dumt det är." "Men hör han inte?" undrade Prinsen. Nej, det är inte lätt att förklara.
Jag fattar att det är jobbigt att ha ett barn som har svårigheter av dessa slag, jag har verkligen förståelse för det. Jag förstår att man som förälder måste känna hopplöshet och ledsenhet över saker som blir fel. Den insikten har jag, så tänk på det när ni läser vidare.
"P har slagit mig. Det har hänt två gånger. I magen", sa Prinsen för ett par kvällar
sedan. "Jag vet inte varför", sa Prinsen när vi pratade om det. "Jag gjorde inget." "Sa du till en fröken?" undrade jag, men han bara skakade på huvudet.
Jag kan ta att Prinsen lär sig svordommar, ja en hel massa kan han redan sen innan. Jag kan ta att han kommer hem och testar att säga "Håll käften!" till mig, för att få se min reaktion. Jag kommer däremor aldrig att ta att Prinsen (eller Gittan heller för den delen) blir slagen, retad eller på något sätt utsatt för kränkande behandlingar.
Jag vill inte att mitt barn, som har gått i skolan i två veckor, ska behöva vara rädd på sin arbetsplats. Ska bli slagen av någon. Med diagnos eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj shit. Den primitiva lejonmamman kokar av ilska inom mig när jag läser att han slog Prinsen. Jag håller med dig om att det är bra att hela samhället är representerade i skolan men samtidigt- det ska inte vara på bekostnad av andras trygghet/hälsa/välmående.
Förhoppningsvis får P en stödresurs som kan övervaka honom (förlåt stötta honom) så att han får hjälp med att vara social och vad det nu han mer har problem med. För grejen är ju att förr eller senare är det P som inte kommer ha några vänner och bli mobbad.
Men om detta ändå inte funkar så kan jag tycka att han borde gå i en specialklass för personer med liknande problem. Förstår till fullo att man som förälder till barn med psykosocial diagnos in i det längsta vill att ens barn ska gå i vanlig klass men samtidigt - fdet får aldrig ske på bekostnad av att andra barns ska må dåligt varje dag i skolan.
Nu ska vi inte dömma ut denna pojke. Det har ju bara gått 2 veckor och det bli förhoppningsvis bättre när lärarna lärt känna honom och så men om det inte går över så är det ju en väldigt svår sits för dig. Själv skulle jag nog överväga att byta klass.
Idag är vi ibland för toleranta också. P kanske inte ens blir hjälpt av att gå i normal klass. Han kanske skulle bli mer hjälpt av en liten specialklass... Ibland vill vi för mycket och oftas vi föräldrar som inte vill se och förstå. Hoppas P får annan hjälp och får känna att han kanske är på rätt ställe med rätt förutsättningar. Han gör säker sitt jobbgigaste år på sin arbetsplats. Styrkekaramr till din Prins.
Jag förstår hur du känner. Ingen ska behöva bli slagen eller kränkt. Jag lovar att personalen i skolan jobbar på alla sätt för att P ska fungera så bra som möjligt i verksamheten. Sen är det väldigt få med diagnos som går i särskild skola/klass om det inte handlar om ex utvecklingsstörning (och inte alltid ens då...). Barn med adhd, autismspektra diagnos mm ska gå i vanlig skola. Tyvärr i många fall då de skulle få tydlig struktur och bättre anpassad verksamhet
Fortsättning...
Vad jag vill säga är, att så ser den svenska skolan ut. Tyvärr. Hoppas att det löser sig för prinsen och bra förklarat av dig att P är annorlunda.
//fritidspedagog som vet hur det är...
Har du pratat med personalen på skolan om det här? Mycket sker säkert när de inte ser eller hör och om de inte får den här bilden är det kanske svårt för dem att veta att de kanske bör ha punktmarkering på P. Både för de övriga barnens skull och för P:s skull. jag minns en kille som började i vår klass i slutet av ettan. Han lekte inte som oss andra. När han blev tagen i jagen så sparkade han och slog för att komma loss. Allt höll på att gå fullständigt överstyr och ingen ville ha med honom (tror 17 det, vem vill bli sparkad och slagen?). Till sist hade väl någon berättat för fröken som tog upp det i klassen. Vi hade en bra diskussion om hur man beter sig mot sina kompisar och vad man kan göra när någon inte förstår de spelreglerna. killen var helt annorlunda efter den dagen, han kände inte att han behövde hävda sig eller skydda sig genom att slåss och vi andra ville gärna ha med honom. Det är förstås inte lika enkelt med ett barn som har en diagnos, men inte 17 är det omöjligt att åstadkomma förändring. och inte 17 ska man acceptera att prinsen och andra barn får höra vad som helst eller bli slagna.
Någonstans tänker jag också att du "måste" agera nu när Prinsen har berättat. För att han ska veta att du finns där och försöker trygga honom i den mån du kan. ja, det vet han väl, men du förstår hur jag menar, att det är en viktig signal att agera när han berättar att han blir slagen.
Skicka en kommentar