Kör på

Vi kör på i ekorrhjulet. Prinsen vaknar fortfarande varje morgon och säger att han inte vill gå till skolan. Väl där tror jag ändå att han har det okej. Jag har pratat mycket med Prinsen och fått reda på lite vad det är som känns jobbigt. Prinsen kände endast ett barn bra i klassen, när han började. Det är A. Prinsen och A leker jättebra och det var dagmamman som såg till att de två hamnade i samma klass. A är en enomrm trygghet för Prinsen och på mellanmålen är barnen uppdelade i olika gupper. A och Prinsen har varit i olika grupper. När jag fattade det och när Prinsen sa att det var jobbigt, pratade jag med klassläraren direkt. Hon ordnade så att A fick byta grupp till Prinsens.

En annan sak som Prinsen upplever som jobbig, är när de få han känner går hem före honom. Han berättade så här för mig: "Först gick A hem och då blev jag lite ledsen, men började leka med Jonas och Viktor. Men sedan gick de hem också och då såg jag Olle på skolgården och vi började leka. Men sedan skulle han också hem och då kände jag mig ledsen. Jag vill inte vara kvar sist när de jag känner har gått hem." Så klart inte. Första veckan jag jobbade gick jag in till chefen och sa att jag vill gå ner mer i tid, till 80 %. Inte för min skull, utan för mina barns. Helst vill jag jobba klockan nio till halv fyra, men det visste hon inte om man kan ordna. Det är ett minus med mitt yrke. Att det inte är flexibelt ved det gäller tider, att man sitter och bollar med kvartar. Men jag hoppas och tänker att det inte är omöjligt.

För Gittan går det bra. Hon skuttar in hos dagmamman och vinkar så glatt när jag ska gå, pussar mig med sin speciella pussmun. (Hon gör så att munnen ser ut som när man ritar en sur mun. Och sedan skjuter hon ut underläppen.)Det känns underbart att hennes inskolning gick så smidigt.

Tack förresten, för era inlägg! Jag tror att Prinsen kommer att bli varm i kläderna på skolan under höstterminen. Men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så här jobbigt vid skolstarten. Vi har haft flera kvällar när Prinsen har gråtit över skolan, när jag har pratat, luskat, lugnat och sedan själv gråtit lika mycket när Prinsen har somnat. Men det blir bättre, så är det, och jag tycker redan att det har lättat lite då vi tillgodosåg hans behov. Då jag hela tiden tänker på hur vi kan göra för att det ska bli så bra som möjligt. Då både dagmamman och A:s mamma har funnits som stöd och backat upp. Och pedagogerna verkar bra. Det känns så oerhört viktigt.

Den senaste tiden har jag inte läst så mycket bloggar, även om jag har velat. Det har inte funnits varken tid eller kraft. De senaste fem dagarna har jag varit däckad. En dunderförkylning utvecklade sig till bihåleinflammation, något jag aldrig provat på tidigare. (Har sällan sett så mycket snor och så äckligt snor. Never!)

Har fortfarande problem med bloggen och ska försöka ta hjälp av någon som är mer kunnig inom ämnena (teknik och engelska) inom en snar framtid. Hoppas att det löser sig då! Har också haft svårigheter med att kommentera. Summasumarum: Jag finns kvar. Jag vill läsa era bloggar och kommentera. Det har bara varit lite körigt på olika plan den senaste tiden.

Kram från mig, Anna-Bell