En vecka i Hålan

Jag har varit bortrest med Prinsen och Gittan i en vecka. Vi åkte till Hålan, en plats hyfsat nära Stockholm där jag har växt upp. Sambon jobbar ännu så jag tänkte att det kan vara kul att hitta på något och skönt med miljöomväxling.

Vi bodde hos syrran och det gick bra, men det kan vara rätt ansträngande att vara borta med barnen. Andra rutiner, annan miljö, inga kompisar, inte så många leksaker. Typ så. Prinsen kräver att ha någon att leka med. Inte jämt, men så ofta det går. Han kan roa sig ett tag, men det är liksom leka med jämnåriga som är grejen. Hos mormor och Ingemar hittade han en åttaårig tjej en dag när vi var där. Jag tror att hon kom från Iran och hon hette något ovanligt som jag aldrig hört förut. Prinsen och flickan plockade blåbär och han var ensam ute på gården med henne medan jag gick upp till lägenheten med Gittan.

Det är faktiskt fint i Hålan och jag känner mig hemma där, känner en samhörighet på något sätt. Men det fanns för lite att göra. Alla jobbade och hade sitt, även om vi hängde på kvällarna. Jag såg till att ordna så mycket jag kunde för Prinsen och Gittan. Vi spelade minigolf, var i olika lekparker, cyklade omkring. Vi tog oss till havet, badade och plockade stenar som vi sedan målade. Vi lyxade och åt ute, träffade min systers barn. De har blivit stora, barnen. Jag älskar att vara med dem, har alltid varit delaktig i deras liv, varit närvarande. Det är så coolt att kunna diskutera saker med dem, prata om allt mellan himmel och jord, se vilka personer de har blivit.

Idag kom vi hem. Det var kul att träffa Sambon, det är nog bra att var ifrån varandra ibland. Slippa nöta. Roligast var nog att se hur han var med barnen. På hans sätt att prata och ta i dem förstod jag att han verkligen hade längtat.

När jag har varit hos min syster några dagar lägger jag märke till vilken skillnad det är mellan oss. Hon är så mycket liksom. I hennes badrum finns säkert hundra flaskor med schampo, balsam och olika hudkrämer. Hon har säkert lika många hårsaker som snoddar och spännen. När jag räknade hennes sköljmedel kom jag till åtta. I hennes hall finns sjuttio-nånting hög- (HÖG!) klackade skor. Ja, så där fortsätter det. Jag är mer som mamma. Köper ett par skor och sliter ut dem. Kanske inte riktigt, men nästan. Jag tycker om min syster, fast vi är som eld och vatten. Så olika.

Jag är nöjd med vår vecka i Hålan. Glad över att jag åkte, men också över att jag är hemma igen.

Ps: Det som var mest populärt under veckan i Hålan var att spela piano, helst tidigt på morgonen, så syrrans radhusgrannar är nog glada att vi har dragit hem. En rolig lek Prinsen hittade på var klackskotävling. Då drog Prinsen och Gittan på sig ett varsitt par av skorna med svinhöga lackar och sprang runt i. Igår frågade syrran varför det var svarta streck på parketten...